Jag lider av IBS. Det jag totalt slopat från min kost är laktos, dvs vanlig mjölk, filmjöl, vitt bröd och vanlig pasta. De är totalt förödande för min känsliga tarm.
Har bytt ut allt mot låglaktosmjölk, mörkt bröd, råris, fullkornspasta osv.
Matrutiner är jätteviktiga för mig, stadig frukost, lunch och middag annars blir jag gasig och illamående.
mellis
VAd är Dimor och hur funkar det?
Blir man förstoppad om man tar det fast man inte har diaré? In case of, liksom?
Oj vilken jobbig situation du hamnat i! Men vad bra att du fått en remiss till Ersta. Kanske kan det leda till något positivt?
Den enda diagnos jag har fått var av en läkare som sa att jag troligtvis har ibs. Han tyckte inte det nödvändigt med coloskopi (vet inte om jag ska vara glad över det?). Han skrev ibs- colon irritable på en lapp och bad mig söka på nätet för att läsa mig fram till vad det var och hur jag ska hantera det.
Jag förträngde det ett bra tag och struntade i att ta hand om min kropp på det sättet den kräver, dvs bra mat och inte skräp. Men efter alla om och men har jag fattat att det är just det jag har och försöker nu leva efter premisserna.
Jag har ju egentligen inte så enorma problem, utan det funkar rätt bra till vardags, men mina attacker, dvs koliken och bubblandet kommer med jämna mellanrum. Attackerna kan komma ca 1 grr/ år eller vart annat medan bubblandet kommer betydligt oftare.
En skum grej är att jag har märkt att koliken och magsmärtorna försvinner om jag tar alvedon? Direkt när tabletten börjar släppa tar jag en ny och så kan det hålla på ett par dagar.
Jag har dock märkt, som jag tidigare skrev, att det verkligen hjälper att ha fasta matrutiner och absolut inte inta stora mängder mjölk eller fil (med stora mängder menar jag ca ett glas mjölk, en tallrik fil osv).
Och måttliga mängder av allt, absolut inte för mycket mat, inte för mycket kaffe osv. Då är det kört.
När det började? Jag vet att jag hade problem med magen redan när jag var 4-5 år och mamma tog med mig till doktorn som kontaterade att jag var fullt frisk och att det antagligen berodde på oro eller stress, och visst kan det vara det men när man är 4 år och är hemma med mamma och går deltid på dagis? Jag vet inte.
Så har det ialla fall fortsatt under min uppväxttid, magkramper med jämna mellanrum som jag tagit som en naturlig del av livet på något sätt har man vant sig vid att de kommer ibland, fram tills för 2 år sen när jag sökte läkare eftersom jag aldrig mått så dåligt tidigare i mina kolikkramper. Kallsvett, förstoppning, illamående och kramperna som kom och gick under 2 dagars tid. Jag kunde inte stå utan låg dubbelvikt under dessa två dagar, och som bara försvann den tredje dan. Proverna visade ingenting hos läkaren.
Men nästa gång vet jag att jag ska åka in akut så de kan undersöka mig mitt i attacken.
Det var min berättelse.