Fifty Shades Of Grey - Reflektioner?
Tråkigt. Jag har inget emot harlequinböcker, jag läste mängder när jag var yngre. Men då vill man ju läsa om den där naturligt sexiga och självsäkra mannen och inte om någon med psykiska problem! Sen avskyr jag när de blandar in oskulder om det inte är en historical romance-bok. Och för mycket sex för snabbt blir tråkigt.
Men om han har psykiska problem, är det något han ska bli "frisk" från eller är det en del av honom? För om hon ska "ändra" på honom så blir det ju ännu värre.
Hans psykiska problem beror på trauman från barndomen.
Han är liksom inte diagnostiserad med något, utan har helt enkelt fått stryk, agerat askkopp och lämnats för sitt öde som litet barn. Detta trauma är i boken grunden för hans läggning och hans dominans blir således en effekt av något "skadat".
Visst - vi bär säkert alla med oss saker som gör oss till vad vi är och våra böjelser. Men här handlar det om en dominant man som knappt kan agera på annat sätt (så framstår det men när man läser boken så slår han ju 99% av männen i världen på romantiska upplevelser och komplimanger. Visst han säger inte "jag älskar dig" men bruden är ju helt clueless som inte förstår).
Hela BDSM-erotiken, som boken typ defineras av utifrån, blir alltså snarare en påminnelse om hans trauman, än något vackert, sexigt och upplyftande.