Gemensam vårdnad som inte fungerar!

Jo men om barnets pappa inte känner barnet och menar att det ska flytta till honom helt plötsligt så går ju inte jag med på det, då blir nästa steg sammarbets samtal, vägrar han det får han ju gå till domstol då och där kommer han inte få rätt att ha barnet boendes hos sig på som sagt minst tre år med tanke på våran situation och hans situation.

Polisen kan inte hämta barn som far illa av att bli KIDNAPPADE av den ena föräldern tycker jag låter helt idiotiskt . Hur ser man då till barnets bästa, men men får ju mer svar på mina frågor efter mötet och dom jag pratat med hittills har alla varit säkra på att han skulle aldrig kunna ta barnet ifrån mig. Att få umgängesrätt är en annan sak och det har jag som sagt aldrig satt mig emot.

Jag tror inte du läser några av mina svar eftersom jag skrivit att han träffat barnet EN gång sen hon var 2 månader då åkte jag till honom med henne för jag tyckte dom skulle träffas. Så du behöver inte ställa frågor vad han gör när han har barnet för han har inte barnet alls! :)

Jag skrev inte att han inte skulle få rätt att ha barnet hos sig överhuvudtaget innan 3 års ålder, skrev att han med stor sannolikhet inte får rätten att barnet BOR hos honom.

Jag pratar fortfarande inte om UMGÄNGESRÄTT jag pratar om att han vill att barnet nu om någon månad ska FLYTTA till honom och BO hos honom.

Jag pratar fortfarande inte om UMGÄNGESRÄTT jag pratar om att han vill att barnet nu om någon månad ska FLYTTA till honom och BO hos honom.

Han tycker man kan börja med ersättning i den åldern! Som sagt han tänker ENBART på sig själv och inte på barnets bästa.

Väninnorna rådde mig att amma länge för att skjuta upp pappans umgänge över natt....

Ja jag e som sagt ganska säker nu på att han inte får rätt att ha henne helt boendes hos sig på länge så han kan väl försöka bäst han vill.

Vad var domstolens anledning till beslutet?

enligt dom flesta här inne måste ju den andra föräldern misshandlat barnet för att få ett sånt beslut....

menade på FL i andra trådar och med kommentaren har han gjort något mot barnet. Tycker inte att man ska behövt gjort något direkt mot barnet för att ha lika mycket rättigheter som föräldern som tar sitt ansvar och tänker på barnets bästa. Förstår inte varför du och många mer verkar vara EMOT mig som tagit mitt ansvar sen dag ett och han inte tagig något ansvar och kommer helt plötsligt och vill att ett spädbarn ska flytta till honom som han inte ens knytit band med ENBART för att kunna ta ut sin föräldraledighet. Har inte hört ett ord innan att han vill hon ska bo där förän dom dagarna kom på tal.

men bittra människor som ska vara emot bara för att finns de ju överallt :)

enligt dom flesta här inne måste ju den andra föräldern misshandlat barnet för att få ett sånt beslut....

Som sagt helt sinnes.... hur och vart är det en bra relation för barnen? Man blir så jävla frustrerad och känner sig så maktlös, känns kränkande att jag ska behöva hans "tillåtelse" att flytta med dottern även fast vi redan bor i olika städer med många mil emellan och det var HAN som valde att flytta härifrån och därmed måste han ju själv insett att skapa relation med henne skulle bli svårare. Men ändå ska han skriva under papper på att jag får flytta några mil bort, han ska skriva på papper om mycket när han SKITER I allt vad ansvar heter.

Han tror han straffar mig genom att skita i saker och fattar ju inte att det drabbar henne också. Men nej han är en mönster pappa verkligen klart han ska få ha barnet boendes hos sig och inte jag :) 

Lagen har ändrats sen det numera vuxna barnets mamma var i domstol.

Klart du ska behöva det! Det är ert barn, inte ditt! En flytt "några mil" i samma kommun behöver inte vara omöjlig. Men flyttar du längre så försvårar du umgänge så klart.

Hur ansvarar du för att främja umgänge idag? Hur ofta får han ha umgänge? Det låter inte som om du anser att barnet behöver nonom nämligen.

Från start har han fått träffa henne NÄR HAN VILL, jag har varit den som pushat på honom att träffa henne, men han har valt annat. Så nej jag har absolut inte tyckt att hon inte behöver honom, TVÄRTOM. Han däremot har tydligen tyckt att hon inte behöver honom. Så ge er med häxjakten mot mig för jag har verkligen försökt få honom att träffa henne och knyta ett band med henne.

Vi bor inte ens i samma stad nu för han själv flyttade flera mil bort från staden vi bor i utan att blinka! Oj va de jobbigt nu när jag inte är en sån hemsk människa som ni trodde!? 

Precis! Tack, äntligen någon som kan läsa :)
Han får träffa henne när han vill och om han visar att han vill ha en bra kontakt med henne och tar det ansvaret och sakta trappar upp ett umgänge med henne så är han mer än välkommen att ha henne hos sig ensam i framtiden men NU vill han ha det helt plötsligt från INGENSTANS pga föräldra dagar, är det verkligen bara jag här som tycker att han inte har rätt till det när han inte ansträngt sig minsta lilla för att lära känna henne under 4 månaders tid? Hon är ett litet spädbarn. Hoppas folk som fortsätter kommentera läser igenom tråd innan dom startar häxjakt. 

Ja jag skrev på gemensam vårdnad för jag tycker det är de bästa för ett barn om föräldrar har det :) Om jag hade vetat vad han skulle bli för människa när det tog slut hade jag kanske tänkt annorlunda men är tyvärr ingen sierska. 

dagarna kan han gärna behålla han får inte ut dom ändå, det hela grejen är att FÖR BARNETS BÄSTA så ska väl inte den på 6-7-8 månader helt plötsligt flytta heltid till en för den helt främmande person??????????? Eller? du kanske hade resonerat annorlunda och då har du en annan syn på vad som är bäst för ett litet spädbarn :)

Vi är inne på 8:e året nu och det är fortfarande inte över. Väntar på rättegång nu i höst, som "tur" är så har jag ett beslut från Soc till min fördel, så jag hoppas på att det går vägen den här gången.

Bråk och tvister i så här många är inte normalt, fruktansvärt dåligt rättssystem i Sverige. Därför råder jag folk att försöka reda ut saker innan de drar det till domstol. 

 

Vill också poängtera att jag är inte ute efter att ansöka om ensam vårdnad nu heller, vill bara veta hur man ska hantera det här när pappan agerar och beter sig som han gör, och är ju rädd att han ska få barnet till att flytta till honom när hon inte vet vem han är!  Till slut sista utvägen är att gå till domstol men det är som sagt en SISTA utväg men han vägrar ju redan nu att gå med på sammarbets samtal som jag föreslog så han gör det inte lätt för mig att få det här att fungera, tyvärr

Hoppas du inte lyssnar och tar åt dig av vad bittra och sura personer skriver här inne. Det finns inte någonting man kan skriva utan att få skit på sig på det här forumet, och särskilt vad det gäller ett sånt här känsligt ämne. Tyvärr.

Jag har själv varit väldigt öppen i min tvist och fått mycket skit kastad på mig för det, men det är bara du som vet om du gör rätt för dig och då spelar det ingen roll vad utomstående tror och tycker.

Sen angående kommentaren att "du får skylla dig själv att du skaffar barn med en sån kille" så är inte saker alltid svart eller vitt.
En människa kan utge sig för att vara någon annan än den är.
Personligen levde jag med var en psykopat som verkligen inte var den jag trodde, men det visade sig ju inte förräns det var för sent.
Så det är inte alltid så enkelt.