• Anonym
    Äldre 25 Sep 12:25
    4909 visningar
    55 svar
    55
    4909

    Hur är köerna nuförtiden?

    Vi är ett par 32 + 37 år som har svårt att få barn. Vi har börjat fundera på det där med adoption. Jag har en del kroppsliga issues och vet inte om jag mentalt pallar med IVF och det köret... eller ens en graviditet för den delen. Graviditeter skrämmer mig.

    Helst skulle jag i så fall vilja adoptera ett asiatiskt barn. Jag har ett stort intresse av Asien och har studerat japanska och mandarin på högskola (främst språk, men också tillhörande kurser om kultur och samhälle).

    Så jag undrar... hur är kösituationen? Jag läser lite smått om att köerna har blivit jättelånga från Asien på senare tid. Finns det något särskilt land som fortfarande är lättillgängligt?

    Det jag oroar mig lite för, det är att min man är 37 år och om kötiden är uppåt 4-5 år så blir han över 40 när det blir vår tur - och då blir man kanske bortsållad från vissa köer?

    I övrigt så är vi gifta sedan över 1 år tillbaka (gifta 2011, sambos 2008), vi har god ekonomi (ca 720 000 kr i inkomst per år före skatt).

    Känner mig lite förvirrad och ödmjuk inför hur mycket det finns att ta reda på om saken... var börjar man ens? Och ska vi vara oroliga för våra åldrar med tanke på längden på köerna?

  • Svar på tråden Hur är köerna nuförtiden?
  • Anonym
    Äldre 25 Sep 15:14
    #1

    Bestäm er för en eller två organisationer & bli medlemmar där så ni får en köplats, ring kommunen boka tid för hemutredning & föräldrautbl.

    Genom att vara medlemmar i två organisationer & välja länder med kort väntetid kan ni hinna få två barn innan ni anses för gamla.

    KIka på de olika organisationernas hemsidor där finns info om köer osv.

  • Anonym (Vänta­r)
    Äldre 25 Sep 21:19
    #2

    Köerna är inte jättelånga för tillfället. Det finns många länder där det är väldigt kort kötid i Sverige men sedan längre väntan i landet. Men ni har inget att förlora på att ställa er i kö redan nu medan ni funderar. Det är mycket att sätta sig in i och det går inte att ta in allt på en gång. Men det funkar ändå.

  • Äldre 25 Sep 21:47
    #3

    Förutom ovanstående kloka svar så skulle jag rekommendera er Kina och deras system med barn som har  i förväg kända särskilda behov. Som det ser ut idag så skulle ni tom hinna adoptera 2 gånger utan att stressa mellan barnen genom att ni snabbt kommer att vara hemma med det första. för mer info kan du läsa här:

    www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Kina/Container/Darfor-ska-du-valja-Kina/

    och här:

    www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/Kina/Container/Kina-specialneeds/

  • Äldre 25 Sep 22:41
    #4
    fabbemam skrev 2012-09-25 21:47:40 följande:
    Förutom ovanstående kloka svar så skulle jag rekommendera er Kina och deras system med barn som har  i förväg kända särskilda behov. Som det ser ut idag så skulle ni tom hinna adoptera 2 gånger utan att stressa mellan barnen genom att ni snabbt kommer att vara hemma med det första. för mer info kan du läsa här:

    www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/.../

    och här:

    www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/.../
    Jag tänkte också direkt på Kina när jag läste ts, men är det inte fortfarande så att Kina kräver tre års äktenskap? Eller har jag fel?

    De asiatiska länderna har i många fall höga krav på bl.a. äktenskapets längd. Det gäller Sydkorea, Thailand, Taiwan, Indien osv. 
  • Äldre 25 Sep 23:04
    #5

    2 år kräver de, tack vare den gränsen fick vi just vår underbara lilla kille! Jag tänker att innan kurs och utredning är klara så kommer TS troligen att ha varit gift i 2 år...

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 26 Sep 07:49
    #6

    Vi har varit gifta i 1 år i augusti, så augusti 2013 kommer vi att ha varit gifta i 2 år.

    Jag läste lite kort om SN från Kina och spontant skulle det nog inte kännas helt omöjligt. Det beror ju på vilka handikapp / problem som barnen har. Min utgångspunkt är att jag vill bli en förälder och inte en vårdare. Men problemen i SN verkar vara väldigt varierade? "SN-light" skulle kanske kunna vara ett alternativ. Kikar man på listan över problem hos AC så finns det några stycken där som jag inte skulle ha något problem med eller ens se som ett problem (t.ex. opererbara problem med inre organ - hallå, är det ens ett problem 2012?), men de flesta skulle nog inte kännas så bra.

  • Anonym (Vänta­r)
    Äldre 26 Sep 09:17
    #7

    Om du inte låser fast dig vid asien så kan det gå fort. Här är en sammanställning över ungefärliga tider idag hos BFA. Väntetid i Sverige är från det att du blir medlem. Kram på äktenskapslängd varierar från 1 till flera år. Finns en sammanställning över kraven om du tittar under rubriken länder. Med en god ekonomi kan ni kanske välja Ryssland som är dyrt men går fort, de kräver bara ett års äktenskap.

    www.bfa.se/Vantetider.html

    Sedan kan du ju läsa på lite mer om olika SN och kanske inse att det är väldigt sällan som du blir vårdare till ditt barn.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 26 Sep 10:18
    #8
    Anonym (Väntar) skrev 2012-09-26 09:17:37 följande:
    Om du inte låser fast dig vid asien så kan det gå fort. Här är en sammanställning över ungefärliga tider idag hos BFA. Väntetid i Sverige är från det att du blir medlem. Kram på äktenskapslängd varierar från 1 till flera år. Finns en sammanställning över kraven om du tittar under rubriken länder. Med en god ekonomi kan ni kanske välja Ryssland som är dyrt men går fort, de kräver bara ett års äktenskap.

    www.bfa.se/Vantetider.html

    Sedan kan du ju läsa på lite mer om olika SN och kanske inse att det är väldigt sällan som du blir vårdare till ditt barn.
    Jag tror inte att jag skulle känna mig bekväm med något annat än Asien. Jag känner att jag har såpass stark koppling till Asien redan genom språk och intressen. Det handlar ju inte bara om att få ett barn så fort som möjligt utan om att få rätt barn. Det är viktigt för mig att känna en stark positiv koppling till barnets ursprungsland om det ska vara aktuellt med adoption.

    Jag har sökt för fullt om SN, men det känns som att det är så väldigt olika vad man menar med att vara en vårdare. Alla föräldrar är ju i någon utsträckning vårdare till sina barn. Det som i den enas ögon är att vara förälder, det skulle i någon annans ögon vara nästan synonymt med att vara en sköterska. Jag skulle inte vilja utsätta ett adoptivbarn för att hamna i en familj där föräldrarna inte trivs med situationen.

    Det jag tror spontant om SN, det är att jag skulle känna mig okej med problem som gick att korrigera.
  • Anonym (...)
    Äldre 27 Sep 21:37
    #9
    Anonym skrev 2012-09-26 10:18:45 följande:
    Jag tror inte att jag skulle känna mig bekväm med något annat än Asien. Jag känner att jag har såpass stark koppling till Asien redan genom språk och intressen. Det handlar ju inte bara om att få ett barn så fort som möjligt utan om att få rätt barn. Det är viktigt för mig att känna en stark positiv koppling till barnets ursprungsland om det ska vara aktuellt med adoption.

    Jag har sökt för fullt om SN, men det känns som att det är så väldigt olika vad man menar med att vara en vårdare. Alla föräldrar är ju i någon utsträckning vårdare till sina barn. Det som i den enas ögon är att vara förälder, det skulle i någon annans ögon vara nästan synonymt med att vara en sköterska. Jag skulle inte vilja utsätta ett adoptivbarn för att hamna i en familj där föräldrarna inte trivs med situationen.

    Det jag tror spontant om SN, det är att jag skulle känna mig okej med problem som gick att korrigera.
    TS - det är ju så att om du har den stora lyckan att bli föräldrer till adoption, så kommer du naturligtvis få rätt barn! Man blir förälder till ett barn som redan finns, såklart, men faktum är att hur länge man än väntar och vilket land man än väljer, så är det i slutänden så att man får sitt alldeles egna barn, helt rätt barn som sagt .

    Sen reagerar jag på när du skriver vårdare och skötare i sammanhanget SN-barn... Visst finns det barn med olika special needs som behöver läkarvård etc, men det gör ju inte föräldern/föräldrarna till vårdare och skötare! De är föräldrar rätt och slätt och som alla andra föräldrar får de finnas där för sitt/sina barn och stötta och hjälpa, oavsett SN eller inte!   
  • Anonym (mamma­)
    Äldre 28 Sep 00:08
    #10
    Anonym skrev 2012-09-26 10:18:45 följande:
    Jag tror inte att jag skulle känna mig bekväm med något annat än Asien. Jag känner att jag har såpass stark koppling till Asien redan genom språk och intressen. Det handlar ju inte bara om att få ett barn så fort som möjligt utan om att få rätt barn. Det är viktigt för mig att känna en stark positiv koppling till barnets ursprungsland om det ska vara aktuellt med adoption.

    Jag har sökt för fullt om SN, men det känns som att det är så väldigt olika vad man menar med att vara en vårdare. Alla föräldrar är ju i någon utsträckning vårdare till sina barn. Det som i den enas ögon är att vara förälder, det skulle i någon annans ögon vara nästan synonymt med att vara en sköterska. Jag skulle inte vilja utsätta ett adoptivbarn för att hamna i en familj där föräldrarna inte trivs med situationen.

    Det jag tror spontant om SN, det är att jag skulle känna mig okej med problem som gick att korrigera.
    Så där bestämda var vi också i början av processen, min man och jag, Korea skulle vi adoptera från! Självklart! Inget SN, och helst en flicka i så späd ålder som möjligt. Jojo ...

    Det blev Colombia. Vi var framme i kön och fick en förfrågan om vi ville adoptera därifrån. Koreakön var vid det tillfället mycket längre. Jublande glada svarade vi på stående fot JAAAA på den frågan. Vi fick en pojke som hade hunnit leva lite längre än jag först hade tänkt mig. Frisk var han förvisso, om man inte räknade alla hans allergier. En alldeles underbar liten pojke och det vackraste och goaste och charmigaste och gladaste barn jag någonsin hade sett. Det var total kärlek från första början. Och med det vaknade ett stort intresse för Latinamerika och för att läsa spanska.

    När det var dags för oss att adoptera ett syskon var COLOMBIA lika självklart som KOREA hade varit när vi började fundera på adoption. Andra gången fick vi en pytteliten och supersöt liten flicka som enligt alla utlåtanden skulle vara frisk, men som visade sig ha det ena SN efter det andra. Det har varit många läkarbesök, utredningar, behandlingar, mediciner, möten, träningar osv genom åren. Vissa SN har varit behandlingsbara men krävt insatser i åratal. Det har inte bara varit kontakter med sjukvården utan med barnhabilliteringen, med BUP, med förskolan och skolan, logopeder osv. Vissa av vår dotters SN har gått att behandla, mer eller mindre fullständigt. Andra får hon kämpa med. Vissa SN kan lindras genom en tillrättalagd och förstående omgivning. Vissa, t.ex. hennes astma, har i stort sett vuxit bort. Under alla dessa år har jag aldrig för ett ögonblick känt mig som hennes vårdare, trots all medicinering, sjukgymnastik, träningar av olika slag. Jag har varit och är hennes mamma, och hon är min dotter. Att adoptera henne är något av det mest meningsfulla jag någonsin gjort i hela mitt liv. Och i hennes liv, definitivt, Det är inget att hymla om - jag är övertygad om att utan adoption skulle hon knappast ha varit i livet idag. Så illa var det. Så sjuk har hon varit.

    Idag är min dotter frisk och stark, klarar sig själv, är självständig, har vänner, har framtidstro. Och hela tiden har hon varit alldeles underbar. Glad, söt, charmig, snäll, varmhjärtad och generös.

    Föräldraskap handlar mycket om att våga ge sig ut i det okända. Jag vet att det kan låta om en lite arrogant klyscha att säga att barn är ingen beställningsvara, men det ligger mycket sanning i det. För så är det. Man får det barn man får, den familj man får. I föräldraskapet ingår att lösa de problem som uppstår längs vägen. Ingen familj klarar sig undan sjukdomar, bekymmer, oro. De flesta råkar ut för åtminstone något olycksfall. De flesta måste någon gång uppsöka akuten med sitt barn. Ibland uppstår dessa SN direkt vid födseln eller i tidig barndom, ibland dröjer det kanske ända till tonåren. Man har aldrig några garantier. Aldrig någonsin. Man kan bara göra sitt bästa och hoppas att ens bästa är tillräckligt bra. Man kan behöva kämpa för sitt barn. Som förälder måste man vara stark. Det gäller alla föräldrar, men kanske adoptivföräldrar extra mycket eftersom det finns minst en extra dimension i vårt föräldraskap.

    TS, anmäl er till föräldrautbildningen och ansök om att bli utredda. Bestäm ingenting nu. Det kommer att hinna hända mycket innan ni är framme i adoptionsprocessen Ni kanske kommer att adoptera ett barn från Afrika i stället. Vem vet?

    Vad jag vill ha sagt är att livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Svar på tråden Hur är köerna nuförtiden?