Anonym (Trådskaparen)

Äldre 28 Sep 04:06

165 svar

Är jag psykopat?

Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag känner bara att jag bara måste få skriva av mig. Jag är en player och jag har en tendens att träffa klubbtjejer och bli tillsammans med dem i 1 - 4 veckor. Ljuga för kvinnor kommer naturligt för mig och det har jag alltid gjort. Ärligt talat så bryr jag mig inte om kvinnor, jag ser dem som redskap som jag kan utnyttja och trycka ner psykiskt.

Som sagt, jag har en tendens att träffa klubbtjejer och jag låtsas vara den perfekta killen för dem. Väldigt ofta så vill dem träffas igen, och det är då jag börjar min process. Jag gör allt som den där perfekta pojkvännen skulle kunna göra, allt från simpla till mer komplicerade saker. Men när jag väl tröttnar på tjejen (1 - 4 veckor) så träffar jag en ny klubbtjej och ser till att få ligga med denna, men det räcker inte för mig. För här kommer poängen - jag skickar ett sms till den andra tjejen som jag "har något på gång med" att hon borde komma över för jag har något att berätta, och 9 av 10 gånger så kommer hon. Hon förväntar sig något bra, men hon går in och ser mig ligga med en ny, främmande tjej som jag precis har raggat upp.
När hennes tårar kommer så fylls jag av en extrem glädje och en känsla som får mig att känna mig vid liv. I vanliga fall så känner jag inte mycket, förutom ilska och frustration då och då. Glädje känner jag inte ofta, och jag fejkar nästan alltid när jag skrattar. I alla fall, tjejerna brukar reagera på två sätt;
1. Hon stannar kvar och skriker på mig. Ibland lämnar den andra tjejen och skäller på mig eller så skrattar hon bara åt offret.
2. Hon störtar ut från rummet helt förstörd medan jag och den andra tjejen fortsätter.
Vad som händer sen är att jag gör precis samma sak med den nya tjejen -- träffar en ny tjej, är otrogen och fortsätter igen. Det är som en drog för mig, att få förstöra en kvinna psykiskt.

Här är frågan... varför är jag sån? Det enda som får mig att inte tro att jag är psykopat är för att jag själv är medveten om det här. Ja, jag ser mig själv som en bättre människa än andra av olika anledningar, det nekar jag inte till, men jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt. Det enda jag gör är att jag förstöra någon psykiskt.

Manliga vänner har jag gott om och dem trycker jag inte ner, utan det är endast kvinnor -- speciellt klubbtjejer jag gör så här mot. Som sagt, jag vet inte varför jag skriver det här, var bara tvungen att skriva det här efter ännu en lyckad kväll.

ciasim

Äldre 7 Oct 01:47

#121

...

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 01:49

#122

ciasim skrev 2012-10-07 01:41:16 följande:

Tycker det låter fruktansvärt. Blir illa berörd av denna hjärtlöshet. Men. Du är modig som vågar skriva om det här.
Antingen vill du ha en kick till genom att skriva om ditt beteende här. Många kvinnor läser familjeliv

Modig vet jag inte. Jag skriver ju ändå som Anonym för att skydda mig själv.

ciasim

Äldre 7 Oct 01:57

#123

...skrev en fortsättning på mitt inlägg men det ramlade bort.

Hur som helst:

ciasim skrev 2012-10-07 01:41:16 följande:

Tycker det låter fruktansvärt. Blir illa berörd av denna hjärtlöshet. Men. Du är modig som vågar skriva om det här.
Antingen vill du ha en kick till genom att skriva om ditt beteende här. Många kvinnor läser familjeliv

Många kvinnor läser famijeliv = du uppnår samma känsla av välbehag här, genom att få läsarna att känna sig kränkta och illa till mods av ditt beteende. = mission accomplished = du får återigen ruset av makt som du får när du arrangerar dina situationer.

Men. Om vi bortser från detta, så är min hundraprocentiga gissning att du har dålig självkänsla. Som tillfälligt får en falsk höjning varje gång du gör så här mot de så kallade "klubb-kvinnorna".

Man blir aldrig längre själv genom att hugga huvudet av andra.

Mitt tips till dig, om du nu på riktigt anser att du har ett problem i detta, är att gå och prata med någon. Finns möjlighet på vårdcentralerna och till högkostnadsskydd.

Ditt beteende bottnar i en dålig självkänsla. Att du tror dig vara bättre än de flesta andra behöver inte alls vara tecken på att du är en psykopat. Det är en ganska vanligt förekommande känsla hos många människor. inklusive mig själv. Denna tro har dock inget med självkänsla att göra.

Om du hade varit trygg i dig själv hade du aldrig behövt utsätta människor för sådana situationer.
Vad är det i dessa människor / kvinnor som provocerar dig?

Jellybeanbaby

Äldre 7 Oct 02:12

#124

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-28 04:06:58 följande:

Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag känner bara att jag bara måste få skriva av mig. Jag är en player och jag har en tendens att träffa klubbtjejer och bli tillsammans med dem i 1 - 4 veckor. Ljuga för kvinnor kommer naturligt för mig och det har jag alltid gjort. Ärligt talat så bryr jag mig inte om kvinnor, jag ser dem som redskap som jag kan utnyttja och trycka ner psykiskt.

Som sagt, jag har en tendens att träffa klubbtjejer och jag låtsas vara den perfekta killen för dem. Väldigt ofta så vill dem träffas igen, och det är då jag börjar min process. Jag gör allt som den där perfekta pojkvännen skulle kunna göra, allt från simpla till mer komplicerade saker. Men när jag väl tröttnar på tjejen (1 - 4 veckor) så träffar jag en ny klubbtjej och ser till att få ligga med denna, men det räcker inte för mig. För här kommer poängen - jag skickar ett sms till den andra tjejen som jag "har något på gång med" att hon borde komma över för jag har något att berätta, och 9 av 10 gånger så kommer hon. Hon förväntar sig något bra, men hon går in och ser mig ligga med en ny, främmande tjej som jag precis har raggat upp.
När hennes tårar kommer så fylls jag av en extrem glädje och en känsla som får mig att känna mig vid liv. I vanliga fall så känner jag inte mycket, förutom ilska och frustration då och då. Glädje känner jag inte ofta, och jag fejkar nästan alltid när jag skrattar. I alla fall, tjejerna brukar reagera på två sätt;
1. Hon stannar kvar och skriker på mig. Ibland lämnar den andra tjejen och skäller på mig eller så skrattar hon bara åt offret.
2. Hon störtar ut från rummet helt förstörd medan jag och den andra tjejen fortsätter.
Vad som händer sen är att jag gör precis samma sak med den nya tjejen -- träffar en ny tjej, är otrogen och fortsätter igen. Det är som en drog för mig, att få förstöra en kvinna psykiskt.

Här är frågan... varför är jag sån? Det enda som får mig att inte tro att jag är psykopat är för att jag själv är medveten om det här. Ja, jag ser mig själv som en bättre människa än andra av olika anledningar, det nekar jag inte till, men jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt. Det enda jag gör är att jag förstöra någon psykiskt.

Manliga vänner har jag gott om och dem trycker jag inte ner, utan det är endast kvinnor -- speciellt klubbtjejer jag gör så här mot. Som sagt, jag vet inte varför jag skriver det här, var bara tvungen att skriva det här efter ännu en lyckad kväll.

Är du en psykopat?
Ja min vän, du är en psykopat, och jag hoppas verkligen att du inte har några videoband du måste lämna tillbaka.
Kör igång med samtalsterapi hos privat psykolog ÖGONABÖJ!
Det är dyrt me det har du väl råd med???

En fråga bara, har du blivit sviken av kvinnliga familjemedlemmar i ditt liv?

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 02:20

#125

ciasim skrev 2012-10-07 01:57:28 följande:

Om du hade varit trygg i dig själv hade du aldrig behövt utsätta människor för sådana situationer.
Vad är det i dessa människor / kvinnor som provocerar dig?

Deras glädje och deras naivitet.

Jag hade ärligt talat ingen aning om att det var så många fler kvinnor här på familjeliv än män (i ditt inlägg så lät det i alla fall som om att det är många fler kvinnor än män här.) Det finns inga andra bra forum jag känner till där vuxna människor faktiskt hänger, därför skrev jag allt det här. Jag menar, jag har ju ändå varit medlem här ett tag.

Jellybeanbaby skrev 2012-10-07 02:12:53 följande:

En fråga bara, har du blivit sviken av kvinnliga familjemedlemmar i ditt liv?

Av min syster, ja.

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 02:21

#126

Glömde att tillägga att jag började med mitt beteende ett år innan jag blev sviken av min syster. Och mitt beteende började jag med, som sagt, egentligen av misstag då jag var otrogen och blev påkommen.

Jellybeanbaby

Äldre 7 Oct 02:24

#127

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-07 02:20:50 följande:

Deras glädje och deras naivitet.

Jag hade ärligt talat ingen aning om att det var så många fler kvinnor här på familjeliv än män (i ditt inlägg så lät det i alla fall som om att det är många fler kvinnor än män här.) Det finns inga andra bra forum jag känner till där vuxna människor faktiskt hänger, därför skrev jag allt det här. Jag menar, jag har ju ändå varit medlem här ett tag.

Av min syster, ja.

Men där har vi det ju. Osynliggjord av mamman, sviken av systern. Klassiskt.
Samt att du verkar ha lite drag av Delusion of Grandeur, Storhetsvansinne.
Du blir nog väldigt hjälpt av psykolog, jaghar själv gått, och är de bra och vill få fram vad du vill dölja i ditt innersta så kommer du bli hjälpt.

Varför tyckte du att din syster svek dig när hon inte ville följa med dig när du flyttade hemifrån vid 18 års ålder?
Hade du tänkt att ni skulle leva ihop som ett gift par eller vaddå?
Varför var det så himla viktigt för dig?

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 02:32

#128

Jellybeanbaby skrev 2012-10-07 02:24:36 följande:

Varför tyckte du att din syster svek dig när hon inte ville följa med dig när du flyttade hemifrån vid 18 års ålder?
Hade du tänkt att ni skulle leva ihop som ett gift par eller vaddå?
Varför var det så himla viktigt för dig?

Hon började pola med min far och började försvara honom mer och mer. Vi hade ett litet bråk några dagar innan jag fyllde 18. Jag ville att bara hon skulle vara den enda familjemedlemmen som skulle fira mig innan mina vänner skulle komma över, och hon sa till slut ok. Men hon tog med sig hela familjen, min far inräknad. Samma gubbe som hade slagit mig, knivhotat mig som tonåring, kallat mig skräp, misslyckad, oälskad, oönskad, skitit i mig under hela min barndom och aldrig någonsin visat någon form av faderskap.

Jag skrev tidigare i tråden att min familj har blivit mer stabil, och det började ungefär 4 månader innan jag fyllde 18.

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 7 Oct 02:37

#129

Glömde tillägga IGEN att det brukade också vara vår lilla tradition att fira varandra när vi fyllde år då våra föräldrar inte gjorde något när vi fyllde år. Vi träffades någonstans och gav varandra presenter och käkade något utomhus ihop.

Jellybeanbaby

Äldre 7 Oct 02:45

#130

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-07 02:37:20 följande:

Glömde tillägga IGEN att det brukade också vara vår lilla tradition att fira varandra när vi fyllde år då våra föräldrar inte gjorde något när vi fyllde år. Vi träffades någonstans och gav varandra presenter och käkade något utomhus ihop.

Dina föräldrar verkar inte direkt ha varit såna som hade vunnit några "parent of the year awards" så att säga.

Men tänk såhär. Den dagen du får ett barn. Då vill du väl se till att han/hon får allt som du inte fick?

Tänk om du får en dotter. Kommer du se ner på henne också för att hon är en flicka?

Är jag psykopat?

INNEHÅLL