Blir anknytningen otrygg eller på annat sätt skadad av detta?

Umgås ganska mycket med min kusin då vi är nära varandra både geografiskt och i ålder. Självklart trivs vi bra ihop också!

Han har en son och jag har märkt att vi har väldigt olika syn på det här med barn, anknytning och uppfostran. Vi har pratat lite löst om det men då vi tycker så olika är det svårt att diskutera det då framför allt jag är rädd att han ska känna sig påhoppad eller kritiserad. Tänkte därför fråga här till en början!

Lite bakgrundsfakta:
Pojken är 15 månader gammal, inga syskon. Bor tillsammans med sin pappa (min kusin) och mamma. Blev buren mycket som spädbarn och fick väldigt mycket fysisk kontakt. Det var väl egentligen när han var några månader och vaknade ofta på nätterna som han ibland fick skrika 10-15 minuter innan någon kom. Han ville då egentligen ha bröstet (tror inte det var hunger, snarare närhet/trygghet) men fick låta sig tröstas i famnen utan bröst. På dagarna ammade han mycket och ofta på egen signal, och gör fortfarande.

När han var runt 8 månader började sömnen krångla ganska mycket. Han kunde vakna 20-30 gånger varje natt. För föräldrarna blev detta ohållbart och de började sömnträna honom. Han fick då skrika sig till sömns några kvällar (uppemot 45 minuter) utan att någon kom in alls (typ som 5mm men utan några minutrar om ni förstår vad jag menar). På nätterna när han vaknade var det inte heller någon som kom (sover i eget rum) om han vaknade och skrek. Har varit på detta vis sedan dess.

Ganska nyligen började han på dagis på halvtid. Under inskolningen var han ganska ledsen och har sedan den "riktiga" starten gråtit vid varje lämning tills för bara några dagar sen. Har sen dagisstarten börjat krångla med sömnen igen. Kan skrika i upp till en timme innan han somnar på kvällarna och sömnen på dagarna har blivit oregelbunden och oförutsägbar. Är annars som vanligt och äter bra. För övrigt tröstas han när han är ledsen, det är just när han ska sova och på nätterna som ingen kommer.

Min fråga är nu, kan detta ge en otrygg eller på annat sätt skadad anknytning? Eller är det lugnt? Hur vet man att anknytningen inte är som den ska? Deras son får ju mycket fysisk närhet och tröst annars, förutom just vid vissa tillfällen.

Tänkte först kolla här och beroende på vad ni svarar så kanske jag ska prata med min kusin. Vill ju inte såra honom, eller på annat sätt få honom att känna sig som en dålig förälder, för det är han inte.