Hur ska jag göra för att kunna gå vidare? Förlorade vår lilla ängel i vecka 21+6

Hej, jag har inte varit med om det men , min syster förlorade sin dotter 2 dagar innan förlossning .. Och vi är väldigt tighta och det kändes jätte jobbigt efter som hon var en full utvecklad liten bebis .. Jag kan förstå din sorg .. Det är fruktans värt ! Vi hade självklart en begravning , hur har ni gjort ? Kramar till dig !!!

Ja förstår , jag menade inte alls att det var värre för min syster om du tog det så ?"/ jag tror inte det är någon skillnad alls att förlora ett barn i vecka 21 som i vecka 39 fortfarande samma känslor bara att man vart gravid längre ! Jag hoppas ni kanske kan bli gravida igen , och att det går bättre ..

Ja det är såklart

Jag tror det är bra att sörja klart Anton , innan man skaffar en ny bebis . Min syster gjorde inte det och hamna i deputation .. Jag kan verkligen se mig in er sits!:( kramar till er

Precis !

Jag är inte längre så aktiv på familjeliv för det är en del av som hör ihop med min sorg men jag kan inte låta bli att skriva till dig, dela med mig om hur jag gjorde
Jag börjar med att beklaga sorgen men även gratulera till er son, ledsen för att han inte fick stanna och att ni måste vara med om det här..

Det är snart tre år sen jag förlorade tvillingflickor i vecka 22+0, jag gick hos kurator och pratade till och från i två år, inte bara om vår förlust utan för att vi även kämpade för att bli gravida, jag pratade med vänner som förstod även om det har varit svårt att prata med människor som inte kan förstå och när det dessutom varit svårt att prata utan gråt, jag hängde här på familjeliv, träffade några fina tjejer som jag mejlade mycket med och som än i dag är tjejer jag känner är mina närmaste vänner, dom tjejerna har nog varit viktigast för mig men även min blogg, jag började blogga några dagar efter vår förlust och bloggar än, det har varit ett sätt för mig att få ut känslor och tankar när jag inte velat lasta sambon mer eller kunnat prata med andra, jag har alltid haft lättare att skriva än att prata så därför har min blogg varit värdefull och via den har jag funnit andra bloggande änglaföräldrar som har satt ord på mycket av det jag känner..
Jag och min sambo sörjde även vi annorlunda, han pratar gärna inte och han har inte gått hos en kurator men jag har kunnat prata med han, han har lyssnat men inte sagt så mycket men det har varit mycket värt att bara få prata med nån som förlorat samma

Vet inte om spädbarnsfonden finns där du bor men om så kan det ju vara en idé, då får du prata med andra som är med om samma sak. Jag har själv inte gått på såna träffar eftersom det inte finns där jag bor men jag vet andra som tycker att det varit riktigt bra och värdefullt

Hör av dig om jag kan göra nåt, det är ett tag sen jag var i den djupaste sorgen så jag kanske inte kan bidra med så mycket men jag kan ju alltid ge dig min blogg så du kan läsa när sorgen var ny i mitt liv

Många kramar till dig och jag önskar dig styrka att orka gå igenom det här

Jag beklagar sorgen Mammas lilla ängel! Jag förstår mycket väl din sorg. Jag/vi förlorade vår lilla son för tre veckor sedan, jag var då i vecka 18+4. För mig har det varit väldigt tufft då jag klandrar mig sjäv väldigt mycket. Det var aldrig något fel på vår son utan han var fullt frisk. I vårt fall var det min kropp som det var fel på och det har jag svårt att acceptera.
Vi döpte aldrig vår son utan han går under namnet Pyret...vi hade inte bestämt något namn än, men kallade honom hela tiden för Pyret. Han var 25cm lång och vägde 275gram. Han var så otroligt fin!

Vi vill försöka igen, inte för att ersätta honom, men vi har inte heller haft det så lätt på vägen... Det är nog bara så att längtan efter att få någon mer att ge sin kärlek till är så stor! Men självklart kommer Pyret alltid att vara vårt första barn! Han ligger också på en minneslund och igår var vi där och tände ljus!

Många styrkekramar till dig!