Anonym (Hur tänker män?)

Äldre 17 Oct 10:41

202 svar

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet.
Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

BioBonus

Äldre 18 Oct 10:32

#101

Anonym (mamma) skrev 2012-10-18 10:24:56 följande:

Jag tror att det är omöjligt att generalisera vilken lösning som är bäst. Det finns så många om och men i allas liv. Däremot så tror jag alla är överens om att alla barn BÖR ha tillgång till båda sina föräldrar på mer eller mindre daglig basis. Det behöver inte vara att träffas eller att sova hos den ena föräldern. Det kan vara annan slags kommunikation.
Dock bör båda föräldrarna visa barnet att det är älskat av båda och barnet bör få känslan att det faktiskt ÄR så också och inget man som förälder bara säger.
Det finns miljoner lösningar på samma problem.
Alla har sina egna historier och ibland ligger det mycket bakom ett beslut att ha vh eller vv. Iblnad är det en självklarhet. Dock bör alla barn få känna att de har TVÅ föräldrar.

Precis min mening. Det finns lika många lösningar och anledningar till barnens boende, till barnens tillgång till båda sin föräldrar, som det finns unika fall.

Och det är precis det jag vill få fram - att det går inte att säga att barn oftast mår dåligt av vv, eller barn oftast mår dåligt av vh etc etc. Man kan framföra sin åsikt, och alla har vi rätt till våra åsikter, men man kan inte säga att det är så för alla, eller oftast för den delen, man kan bara utgå från sina egna erfarenheter och argumentera utifrån det.

Tror man att det är på ett sätt, så har man självklart rätten att förkunna sin tro, men det blir inte per automatik en sanning. Och ens egen erfarenhet tar inte bort andras erfarenheter. Man kan inte säga att en sanning inte existerar, bara för att det inte är sanning i ens eget liv.

Och din poäng är en viktig sådan! Alla barn har rätt till sina båda föräldrar. Och det är bådas ansvar att se till att möjligheten till det finns. Och det är inte alltid pappan som felar....

Anonym (Vad ska man göra)

Äldre 18 Oct 10:34

#102

Det är nog svårt att ge ett generellt svar på din fundering. Man får nog titta på varje enskilt fall.

Själv står jag inför ett helt annat problem...
Barnens pappa lyfter i dagsläget knappt ett finger för hem och barn eller mig heller vilket har resulterat i att jag inte längre vill leva i denna relation.
Eftersom en del bekanta har separerat så har vi så klart diskuterat kring detta med hur vi skulle vilja göra med vårdnaden osv.
Han vill så klart ha v.v. Inget problem med mig, men om han redan nu anser sig ha möjligheten att ha det fulla ansvaret för barnen och allt runt omkring varannan vecka om vi separerar. Varför kan han inte ta det ansvaret nu så vi inte separerar???
Samma visa i de förhållanden vi sett spricka...

I vilket fall så vill jag inte bo här. Det finns inget som binder mig till denna plats. Inte jobb, inte vänner, inte släkt eller så.
Det enda är barnen och deras kompisar som finns här. Jag kan alltså tänka mig att flytta 60 mil utan problem.
Och jag har hittills i hela livet hållit på och prioriterat alla andra över mig själv och det är slut med det nu.
Men barnen då...
Jag vill inte slita bort dem ifrån skolan, jag vill inte leva utan dem och jag vill inte rycka bort dem från deras pappa.
Så då får väl jag för min egen hälsas skull välja varannan helg med mina barn.
Och då kommer så klart funderingen på hur det ska gå för maken att fixa att vara boendeförälder på heltid? Han som inte klarar av ens 5% i dagsläget...

Jag får väl stanna kvar här och må skit för att göra alla andra nöjda. Vem bryr sig om mig...

Höghus

Äldre 18 Oct 10:36

#103

Man kanske ska börja med att fråga varför så få pappor tar ordentligt ansvar INNAN separationen. Varför tar så få pappor ut halva föräldraledigheten, hälften av vab-dagarna, fixar nya vinterstövlar, bjuder in till barnkalas osv. När separationen är ett faktum ligger de redan hästlängder efter mammorna. Med utgångspunkt från det och att en del barn inte mår bra av att bo i en kappsäck är det ganska naturligt att papporna blir varannanhelgsföräldrar.

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 10:39

#104

BioBonus skrev 2012-10-18 10:32:16 följande:

Precis min mening. Det finns lika många lösningar och anledningar till barnens boende, till barnens tillgång till båda sin föräldrar, som det finns unika fall.

Och det är precis det jag vill få fram - att det går inte att säga att barn oftast mår dåligt av vv, eller barn oftast mår dåligt av vh etc etc. Man kan framföra sin åsikt, och alla har vi rätt till våra åsikter, men man kan inte säga att det är så för alla, eller oftast för den delen, man kan bara utgå från sina egna erfarenheter och argumentera utifrån det.

Tror man att det är på ett sätt, så har man självklart rätten att förkunna sin tro, men det blir inte per automatik en sanning. Och ens egen erfarenhet tar inte bort andras erfarenheter. Man kan inte säga att en sanning inte existerar, bara för att det inte är sanning i ens eget liv.

Och din poäng är en viktig sådan! Alla barn har rätt till sina båda föräldrar. Och det är bådas ansvar att se till att möjligheten till det finns. Och det är inte alltid pappan som felar....

Självklart måste alla kämpa för att få det bästa för barnen!

Det är som du säger att alla här i tråden kämpar för "sin sak". Självklart om man upplevt att ens man/sambo fått kämpa för sina barn men har en jävulsk ex som bara sätter käppar i hjulen för att jävlas så är detju självklart den bilden man har och det är det man kämpar för, de som inte får vara pappa fast de faktiskt vill. Det är en hemsk situation och det är klart man vill kämpa till sista droppen för barnens skull!

Medan jag t ex, har en annan verklighet, där jag kämpat mig blå, så jag t o m gått in i väggen, för att mina barn ska få tillgång till sin pappa och sedan får man skit kastat i ansiktet att man är "en självisk mamma som inte tänker på barnens bästa". Det är också otroligt jobbigt när man vet hur man kämpat.

Eller de som inte KAN ha sitt barn mer för att man inte orkar rent fysiskt eller kanske psykiskt. Man kanske har en sjukdom som gör att man inte KAN ha barnet vv. Eller att man inte har förmågan att vara ett bra stöd och ge barnet en trygg och bra uppfostran. En sån förälder bör INTE ha vv men därför inte sagt att föräldern inte kan ha hjälp utifrån eller få hjälp av den andra föräldern att träffa barnet på nästintill daglig basis.

Det går inte att säga att alla mammor sin har barnen på heltid gör det för SIN skull och inte barnens och det går inte att säga att de pappor som har vh inte kämpat tillräckligt för att få vv.

BioBonus

Äldre 18 Oct 10:42

#105

Anonym (mamma) skrev 2012-10-18 10:39:31 följande:

Det går inte att säga att alla mammor sin har barnen på heltid gör det för SIN skull och inte barnens och det går inte att säga att de pappor som har vh inte kämpat tillräckligt för att få vv.

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 10:44

#106

Höghus skrev 2012-10-18 10:36:39 följande:

Man kanske ska börja med att fråga varför så få pappor tar ordentligt ansvar INNAN separationen. Varför tar så få pappor ut halva föräldraledigheten, hälften av vab-dagarna, fixar nya vinterstövlar, bjuder in till barnkalas osv. När separationen är ett faktum ligger de redan hästlängder efter mammorna. Med utgångspunkt från det och att en del barn inte mår bra av att bo i en kappsäck är det ganska naturligt att papporna blir varannanhelgsföräldrar.

Tyvärr är det nog så i många fall också...vilket är tragiskt i sig...

BioBonus

Äldre 18 Oct 10:52

#107

Höghus skrev 2012-10-18 10:36:39 följande:

Man kanske ska börja med att fråga varför så få pappor tar ordentligt ansvar INNAN separationen. Varför tar så få pappor ut halva föräldraledigheten, hälften av vab-dagarna, fixar nya vinterstövlar, bjuder in till barnkalas osv. När separationen är ett faktum ligger de redan hästlängder efter mammorna. Med utgångspunkt från det och att en del barn inte mår bra av att bo i en kappsäck är det ganska naturligt att papporna blir varannanhelgsföräldrar.

Tyvärr är det kanske det också så att mannen av ekonomiska skäl måste fortsätta jobba, trots att han vill vara pappaledig, men då går inte familjens ekonomi ihop.

Då är pappan ett offer för kvinnofällan - lägre löner för kvinnor gör det mer familjeekonomiskt fördelaktig att mamman är hemma, vilket i förlängningen kan betyda att pappan inte anses ha varit närvarande under barnens uppväxt och därför inte bör vara mer än vh-förälder...

Och inte helt sällan är uppdelningen av föräldraledigheten ett familjebeslut - vad passar oss och vår situation bäst just nu? hur gör vi för att ha bäst ekonomiska förutsättningar för att kunna vara hemma så länge som möjligt med våra barn? Men när separationen är ett faktum så har mamman plötsligt ingen del i det beslutet längre utan då används det till att påskina att pappan minsann inte varit hemma lika mycket med barnen som hon... Moment 22.

Anonym (Vad ska man göra)

Äldre 18 Oct 10:57

#108

BioBonus skrev 2012-10-18 10:52:14 följande:

Tyvärr är det kanske det också så att mannen av ekonomiska skäl måste fortsätta jobba, trots att han vill vara pappaledig, men då går inte familjens ekonomi ihop.

Då är pappan ett offer för kvinnofällan - lägre löner för kvinnor gör det mer familjeekonomiskt fördelaktig att mamman är hemma, vilket i förlängningen kan betyda att pappan inte anses ha varit närvarande under barnens uppväxt och därför inte bör vara mer än vh-förälder...

Och inte helt sällan är uppdelningen av föräldraledigheten ett familjebeslut - vad passar oss och vår situation bäst just nu? hur gör vi för att ha bäst ekonomiska förutsättningar för att kunna vara hemma så länge som möjligt med våra barn? Men när separationen är ett faktum så har mamman plötsligt ingen del i det beslutet längre utan då används det till att påskina att pappan minsann inte varit hemma lika mycket med barnen som hon... Moment 22.

Jag tjänade mer än maken, men var ändå hemma mest med barnen. När jag mer eller mindre tvingade honom att vara hemma med yngsta barnet i 3 månader så var barnet med på jobbet eller så fick farmor och farfar sköta om barnet så maken kunde jobba.
Han var alltså inte fysiskt hemma och skötte om barn och hem. Och eftersom han inte tog fp under tiden så kunde han så klart jobba som han ville och ha vårt äldsta barn på förskolan under tiden. Är ju svårare att ha 2st med sig i släptåg...
Vad lärde han sig då av detta? Nada... Att någon annan löser allt så han kan jobba som han vill...

Iam

Äldre 18 Oct 11:00

#109

Regnig måndag skrev 2012-10-18 09:29:03 följande:

Nej det är inte det, inte om man läser många av de trådar som finns på FL. Enligt mig är det ytterligt få som fullständigt skiter i sina barn, desto fler blir borttingade av mammor som påstår sig veta bäst i skenet av "barnets bästa".
Gör ett test och gå in i en diskussion där du tar pappans parti genom att ifrågasätta mammans söndertjatade mantra "för barnens bästa". Du blir hudflängd.

Det är ungefär det jag menar, det krävs otroligt mycket för att avstå vardagskontakten med barnen, det är snudd på omänskligt...

Höghus

Äldre 18 Oct 11:00

#110

Biobonus: Med tanke på hur högt taket i föräldraförsäkringen är idag kan även pappor som tjänar bra vara föräldralediga. Att familjen skulle gå under är svepskäl. Det handlar om att prioritera OM man nu är intresserad av att ha en lika nära relation till barnen som mamman. Att kräva VV efter en separation och hävda att det är bäst för barnen att vara ifrån den person som är barnens primära anknytningsperson och den som står för trygghet och kontinuitet är grymt.

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

INNEHÅLL