Vet inte vad jag ska göra....allt är upp och ner...

Det går ju att rådfråga hennes man/pojkvän/sambo hur han tycker ni ska göra då han är den som finns hos henne största delen och ser hur hon mår. 

Dra dig inte undan, det är nog många som kommer göra det ändå, OM det inte är hennes önskan.
Bästa hade ju varit om du kunde prata med vännen själv, berätta hur enormt ledsen du är för hennes skull, att du alltid kommer finnas där och på vilket sätt hon behöver att du finns där nu. Det kan dock vara svårt då hon går igenom det tuffaste man kan gå igenom just nu, då kan det vara bra som ovan säger, rådfråga hennes partner.
Visa att du finns där, ge henne tid, men din egen graviditet kan ju ställa till det då det nog kan bli ganska jobbigt för henne, men det vet ju ingen förutom hon själv hur det känns.

Jag råkade ut för liknande, fast var i din väns situation. Ge din vän det utrymme hon behöver men finns där. En sån liten grej som ett värmande sms kan göra mycket, och undvik då fraser som "bättre lycka nästa gång" och "trist eftersom mitt barn inte får någon lekkompis nu" för det är snarare som käftsmällar än stöd (fick själv flera såna!). Det hon går igenom är obeskrivligt jobbigt och ja, hon lär vara lite bitter till en början men det går över.

Partnern går tyvärr inte att prata med alls då han är förtvivlad och har dragit sig undan. Jag skickade ett sms där jag skrev att finns det nåt jag kan göra, om hon vill prata eller bara ha en kram så ska hon inte tveka att höra av sig och att jag älskade henne. Skrev såklart ingenting om mig själv mer än att jag hade gråtit massor. Skickade även detta till partnern. Men fick aldrig svar. Ska jag åka dit och bara ge henne en kram när hon öppnar dörren? Eller är det för gå påigt? En del drar sig ju undan och gömmer sig men i själva verket VILL de ju inget hellre än att man håller om den....jag funkar så iaf och vi är väldigt lika i sättet. Nu har jag som sagt ingen aning dock. Som jag skrev i ts så har jag varit med om detta själv så jag vet iaf vad man INTE vill höra. Dock var jag väldigt ensam i en annan stad när det hände och kände inte någon så jag vet inte hur jag ska bete mig nu......

Dessutom så känns det som om ingen av er har svarat på min egentliga fråga. Jag VET att min egen graviditet kan ställa till problem i det här, det är därför jag ber om råd. Det var inget som jag behövde ha berättat för mig. Att jag skulle prata med sambon, varför skulle han vara lugnare i det hela? Han har väl oxå känslor och är i chocktillstånd. Det var ju ändå hans barn oxå! 
Snälla, svara på vad jag ska göra och inte på vad jag INTE ska göra! Vill så gärna hjälpa dom båda två!!! 

Naturligtvis mår pappan antagligen lika förjävligt som mamman, men han hade ändå kunnat ge dig lite mer input hur du ska bemöta din väninna.
Sen är det ingen som kan säga vad du ska göra, ingen här känner din väninna och alla är så olika, alla har så enormt olika behov när det kommer till sådant här.
Nu har du skickat sms, avvakta några dagar. Sen kanske du ska ringa, eller ja varför inte åka dit. Ni verkar ju känna varandra bra, så försök vända på det då, vad hade du velat att hon gjorde?