Fick nyss ett hemskt samtal utav dotterns förskolechef. Hennes kompis på avdelningen har idag avlidit. Hur ska jag prata med min dotter om detta? Hur tar man upp detta på ett padagogiskt sätt? Jag vet inte vad som hänt. Vet bara att han inte längre finns kvar ibland oss.
Snälla ge mig några tips för min hjärna står stilla och tårarna rinner. Kan itne förstå att hennes bästakompis inte längre finns.
som jag precis berätta för min tjej på 4.
Du vet xx, hen har dött och ligger nu under marken.
Aha, fick jag till svar, när vi var hemma hos familjen så fråga hon aldrig efter xx.
Berätta ärligt, med mycket kärlek och omtanke. Anpassa till en 4-årings nivå. Inga hemska närgångna detaljer. Lämna öppet för frågor både nu och senare, när de än kommer. Barn tar saker rätt naturligt men kan grubbla och oroa sig i tysthet.
Mina syskonbarn blev faderslösa i den åldern. Det blev mycket snack om "Nangijala" åren som kom... Eftersom vi inte är troende hamnade vi spontant i sagornas värld som tedde sig närmare för barnen.
Jag arbetar som borgerlig officiant och leder borgerliga begravningar så jag träffar en hel del människor i sorg.
Mitt råd är att säga som det är. Att hennes kompis har dött.
Inte linda in det. Du kan säga att du inte vet varför hon dog. Och berätta att de flesta dör när de är jättegamla och så ger du exempel berättar du om någon hon vet vem det är men inte farmor som hon känner väl. Det kan t.ex. vara en granne som är gammal.
Jag tycker aldrig man ska vänta med att berätta något sådant. Du skyddar ditt barn bäst genom att det är du som berättar med dina ord på ditt sätt och i hennes trygga miljö hemma. Istället för att en kompis berättar, eller fröken osv. tillsammans med dig får hon utrymmer att ställa alla svåra frågor.
Jag tycker att det är olyckligt att ni inte fått veta varför. Ring gärna förskolechefen och förklara att alla vill veta varför och särskilt viktigt är det för barn och deras sorgearbete. Sedan kan chefen skicka ett mail till föräldrarna Det behöver inte vara detaljerat.
Och så slutligen ett boktips. Min absoluta favoritbok heter ”Det bor en tiger i mina händer” av Jeanette Milde.
Den är en massagesaga. Det innebär att samtidigt som du läser boken masserar du ditt barn utifrån bilder på hur du ska göra. Du kan också variera med att kan du läsa boken, den har färgglada bilder. Boken är full med diskreta symboler, i bakgrunden syns en vissen blomma, som står i full blom på sista sidan.
Kombinationen med massage gör att barnet är helt avslappnat och får budskapet om hur man bearbetar sorg i trygg miljö av sin förälder. Boken handlar om sorgen efter en katt, på vägen möter flickan en rad hinder, balansera på en trädstock över ett djup och slutligen klättrar hon upp på ett berg. Dvs. hon möter sorgen, fastän den är svår. Barnet blir stärkt i sin självkänsla att våga.
Oj, nu låter det som att jag är köpt av författaren, men jag har inte ens träffat henne. Bara en varm rekommendation. Jag har fler råd om sorg och boktips på min hemsida. www.jordiska.se
Lycka till, Varma hälsningar Sara Pellving
Tack för era tips. Jag valde att berätta som det var men en lite mer "barnvänlig" variant. Fick reda på varför han dog innan jag pratade med min dotter om det hela och hennes resktion var "stackars **********. Är han med pippis mamma nu som är en ängel och simbas pappa?" (tack astrid lindgren och disney)
Det har nu gått lite mer än 1månad sen han dog och hon pratar om honom ibland och vill att han ska komma "ner från himlen" och då berättar jag helt enkelt att det inte går att komma ner från himeln och att vi alla vill att han ska komma tillbaka men det går inte.
Hej Mamma TS. Tack för att du hörde av dig och berättade hur det har gått, Du gjorde förstås helt rätt. barn är kloka, vuxna också, men jag är övertygad om att sanningen alltid är bättre. Ju närmare sanningen man är desto mindre kan fantasierna skena iväg.
Kram.
I våran familj så är dom som dött i himlen änglar, fungera jättebra att tala om det för barnen. Tror att det är lättare att förstå för ett barn att någon sitter på ett moln i himlen.