Forum Attachment Parenting - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Flytta från spjälsängen och till eget rum

    Mån 22 okt 2012 14:05 Läst 1906 gånger Totalt 6 svar
    Mån 22 okt 2012 14:05

    behöver lite råd, tips och vägledning i detta känner jag...

    har en dotter på snart 3 år. underbar tjej med mkt temperament och som sov väldigt dåligt som bebis. del-samsov med mig/sov i sin spjälsäng och nattammades fram till 16 mån.
    därefter flyttade hon till sin spjälsäng som stod- o står precis jämte vår säng i vårt sovrum. funkade jättebra utan skrik o gråt och hon började sova hela nätter.
     
    snart fyller hon 3 år och börjar helt enkelt bli för stor för sin spjälsäng.
    vi har sedan länge införskaffat en fin växasäng till henne som står i hennes rum, i denna sover hon bla middag utan problem och nu funderar vi på att försöka oss på att få henne att sova i den istället även på natten.
    tyvärr är den för stor för att flytta in i vårt sovrum så det blir två moment på samma gång isf, dels att flytta från sin spjälsäng, dels att flytta in i eget rum.

    Jag själv har ganska mkt ångest över detta. Vill ha henne i samma rum som oss! Men tyvärr är hon som sagt för stor för sängen snart och vi har inte plats till en större säng i vårt rum. dessuotm kommer syskon i mitten av maj och då måste ju spjälängen in igen...
    ngn med tips och råd?! vill inte forcera detta och vill att hon skall känna sig trygg och att hon ändå alltid är välkommen in till oss...

  • Mån 22 okt 2012 14:08 #1

    Kan inte en av er flytta in i hennes rum och sova med henne till att börja med då? T.ex på en madrass bredvid hennes säng?

  • Mån 22 okt 2012 14:11 #2

    Börja med att ställa in spjälsängen där så har hon tryggheten i sin säng?!?

  • Tor 25 okt 2012 21:51 #3

    Tack för svar! :0) 2 bra tips jag inte ens tänkt på! :0) tror det blir att flytta med henne in till en början!

  • Tor 8 nov 2012 14:43 #4

    Är du säker på att det är ett problem?
    Vår dotter har alltid samsovit med oss, men nu när hon blev fyra kände även jag att det började bli trångt...

    Jag/vi pratade ett tag med henne om att det var dags att börja sova i sin säng i sitt rum, men tog inte tag i det. Sa även gång på gång att även om man sover i sitt eget rum får man alltid komma till mammas och pappas säng om man vaknar och vill det.

     En kväll frågade jag henne om hon ville sova i sin säng, och hon svarade bara OK.
    Vi hade samma rutin i hennes rum som i vårt, dvs saga, småprat och att jag låg kvar tills hon somnade.
    Hon sov hela natten i sitt rum, och har i princip gjort det sedan dess. Någon natt har hon kommit in till oss med täcke, kudde och flera gosedjur och självklart fått komma upp och sova hos oss, men annars har det inte varit några problem.

    Jag tror att många gånger har vi som föräldrar större ångest än vad barnen har. Man vill ju helst behålla sin lilla bebis för alltid....

  • Tor 8 nov 2012 20:29 #5
    kmp skrev 2012-11-08 14:43:27 följande:
    Är du säker på att det är ett problem?
    Vår dotter har alltid samsovit med oss, men nu när hon blev fyra kände även jag att det började bli trångt...

    Jag/vi pratade ett tag med henne om att det var dags att börja sova i sin säng i sitt rum, men tog inte tag i det. Sa även gång på gång att även om man sover i sitt eget rum får man alltid komma till mammas och pappas säng om man vaknar och vill det.

     En kväll frågade jag henne om hon ville sova i sin säng, och hon svarade bara OK.
    Vi hade samma rutin i hennes rum som i vårt, dvs saga, småprat och att jag låg kvar tills hon somnade.
    Hon sov hela natten i sitt rum, och har i princip gjort det sedan dess. Någon natt har hon kommit in till oss med täcke, kudde och flera gosedjur och självklart fått komma upp och sova hos oss, men annars har det inte varit några problem.

    Jag tror att många gånger har vi som föräldrar större ångest än vad barnen har. Man vill ju helst behålla sin lilla bebis för alltid....
    Tack för fint svar! Glad

    och som svar på din fråga - nej, det är verkligen inget probem egentligen. Både jag och hennes pappa vill att hon skall sova hos oss så länge hon själv vill och har precis som du säger, lite ångest över att hon skall sova helt själv när vi andra sover tillsammans. Känns konstigt!

    Däremot oroar jag mig lite över hur det kommer bli när hennes syskon kommer (mitten av maj).
    Dottern var som bebis ganska strulig med sömnen och även rejält skrikig (ett sk typiskt "överlevnandsbarn" som vi dag tycker är ren jackpot!) och risken finns ju att vi får ännu en liten "överlevare" i maj... då är jag rädd för att störa henns viktiga sömn men även över det faktum att hon är van vid sin spjälsäng (som hon fortfarande sover i jämte vår säng) och tyvärr har vårt sovrum inte plats till ännu en spjälsäng...

    att ha både henne och bebisen i vår säng känns inte som ett alternativ då jag är rädd för att det blir för tångt och för varmt och därmed för risken för psd.

    vi har börjat prata med henne om hon skulle vilja börja sova i hennes eget rum, förklarat att hon alltid är välkommen in till oss iaf om hon vaknar. Hon brukar då svara "ja, men inte nu"! Flört

    just nu har vi inte gjort ngt då vi själva inte känner oss mogna för det... hoppas att hon själv plötsligt skall säga att hon vill sova i sitt eget rum! Flört  sen får jag o mannen deala med vår lilla ångest därefter! Glad
  • Fre 9 nov 2012 09:09 #6
    annojb skrev 2012-11-08 20:29:10 följande:
    vi har börjat prata med henne om hon skulle vilja börja sova i hennes eget rum, förklarat att hon alltid är välkommen in till oss iaf om hon vaknar. Hon brukar då svara "ja, men inte nu"! Flört

    just nu har vi inte gjort ngt då vi själva inte känner oss mogna för det... hoppas att hon själv plötsligt skall säga att hon vill sova i sitt eget rum! Flört  sen får jag o mannen deala med vår lilla ångest därefter! Glad

    Känner igen detta. Men min dotter svarade "när jag blir lite äldre....". Varje gång hon svarade så avvaktade vi lite till, och plötsligt kom då den dagen då hon svarade OK.

    Låt det ta den tid det tar. Förr eller senare är hon bekväm med idén. Personligen är jag av den uppfattningen att om man väntar tills barnet själv tar beslutet får man ett tryggare barn i eget rum.

    Låt henne sova i spjälsängen bredvid er säng ett tag till, så hon inte känner sig undanskuffad när bebisen kommer, och så samsover ni med bebisen. Känns det otryggt med bebisen i sängen kan ni ju kanske skaffa ett sådant där litet "nest" för bebisen att sova i så blir det inte så varmt och trångt.

    Själv är jag riktigt lycklig de nätter vår dotter kommer tassande, för jag tycker det är så mysigt...

    Lycka till.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll