En liten flicka blev en ängel igår....
Igår fick jag ett samtal jag sent kommer att glömma.Min man ringde och berättade att hans brors lilla dotter på 3 månader hade slutat andas och att dom var på väg
med ambulans till sjukhus. Hon skulle troligen inte klara det..
Åkte hem från jobbet, hämtade min man på hans jobb och åkte hem till hans föräldrar.
Snart kom samtalet från min svåger. Hans lilla dotter var död.
Vi grät och grät!! Dom ville ha oss alla där så vi åkte in, alla hans syskon med familjer, hans frus föräldrar
och alla syskon.
Att se deras ansikten på sjukhuset i det där lilla rummet på sjukhuset var obeskrivligt.
Den sorgen går inte att förklara.
Vi var alla så ledsna.
Vi fick se henne ligga i en sådan där plastsäng som man lägger sin nyfödda bebis i på BB.
Hon var så fin, lilla prinsessan. Såg ut som att hon sov.
Väntade bara på att hon skulle öppna ögonen, sprattla med sina små fingrar..
Hon var kall.
Idag känner jag mig helt tom.
Min man är någon annanstans, inte alls närvarande. Det är hans tvillingbror som förlorat sin dotter.
Ingen tror att det faktiskt har hänt.
Hon låg ju bara och sov middag i sin vagn igår. Allt var som vanligt.
Hur går man vidare?
Hur kan vi hjälpa föräldrarna? Jag tänker på dom hela tiden!
Hur gör man?
Dom har ett barn till. En liten kille på några år som förlorat sin lillasyster.
Gode Gud. Varför?
Vet inte ens varför jag skriver här..
Vet bara inte vad jag ska göra.
Har två små barn som behöver mig. Min man orkar ingenting.
Jag håller ställningarna här hemma.
Han är hos dom nu och hjälper dom att plocka bort alla hennes saker..
Önskar jag kunde ta bort deras sorg! Önskar jag kunde hjälpa.
Försöker känna av situationen från gång till gång och anpassa samtal efter hur dom mår just då och vad dom själva väljer att prata om. Men det är inte lätt. Man är så rädd att det man säger ska uppfattas fel eller helt enkelt såra. Pratar man inte om händelsen är man rädd att dom känner att man undviker det och pratar man om det är man rädd att dom ska bli (mer) ledsna. Och jag vill ju inte att dom ska känna något av det. Tycker om dom så mycket och önskar av hela mitt hjärta att dom slapp gå igenom detta.