Innan ni fick barn,vad trodde ni aldrig att ni skulle höra er själva säga?
Nyss till tvååringen; Nej, du får inte bitas! Nej, inte slicka mig på armen heller!
Eller de vanliga fraserna; "Jag ska på toa, vem vill följa med?"
"Var det inte gott? Här, spotta ut det i mammas hand".
"Kan ni inte bara sova nångång??" För att 15 minuter senare sakna dem så mycket så att jag näääästan funderar på att väcka dem...