• Äldre 28 Oct 19:28
    5452 visningar
    30 svar
    30
    5452

    Amning och sömn

    Jag har en liten dotter på snart 6 månader som helammas. Sedan hon föddes har hon ätit varannan timme dygnet runt i stort sett. På dagen tar hon bara korta sömnpass på 20 min, vilket gör att jag inte hinner lägga mig och vila, för då har hon vaknat igen. Vi samsover natten igenom och hon får mat när hon vill ha det. För det är så jag tycker att det ska vara. Men till saken är att jag håller på att gå under av trötthet. Har dessutom en treåring att ta hand om.  Jag kan inte heller bära min dotter i sjal eller sele pga förlossningsskada med efterföljande framfall, annars hade det underlättat. Hur hade ni löst det här på ett bra sätt? Vill ju inte ta till sömnmetoder Men jag fungerar snart inte mer.....Vill ha lite ap:tips på en sådan här situation.

  • Svar på tråden Amning och sömn
  • Äldre 28 Oct 19:59
    #11

    Jag menar, jag tycker det är hemskt att mammor ska behöva slita ut sig fullständigt om man nu är två om föräldraskapet... vi har alltid delat på nätterna, visst jag har tagit amningarna men allt annat kan ju även pappan göra.

  • Äldre 28 Oct 20:02
    #12

    Hon somnar sällan vid amning på dagen, endast på natten. När jag lägger henne för kvällen så ammar jag och lägger henne sedan och hon är ofta vaken då. Men somnar direkt av sig själv sedan. Klurigt det här!
    Pappan tar som sagt hand om vår nattvandrande treåring, men vi ska försöka med att han hjälper till någon natt och stora tjejen sover hos mormor eller farmor. 

  • Äldre 28 Oct 20:06
    #13

    Du skrev något om att inte orka ta striden, men vet du ens om det blir någon strid då?! Enligt min erfarenhet är det en himla massa som tror att det kommer bli ren katastrof att neka bröstet eller låta pappan söva men så provar man och det gick lätt som en plätt.

    Angående 3-åringen så undrar jag varför inte även hon sover inne hos er? När vår andra dotter föddes började äldsta sova väldigt oroligt och vi flyttade in hennes säng intill vår. Så då sov hon kloss i kloss med oss, och behövde inte längre upp och springa en massa. Hon började sova mycket bra när vi gjorde så, och låg kvar i sin säng hela natten. Till slut sov hon hela nätterna, och stördes inte ens om lillan skrek eller så.

  • Äldre 28 Oct 20:19
    #14

    Jag har försökt att neka henne, men då blev det skrik. Och då åkte ju bröstet fram såklart....Men jag ska prova i natt igen. Tyvärr har hon varit extra stökig de senaste nätterna trots att hon fått mat, så läget ser inte ljust ut....
    Vår treåring vill inte sova inne hos oss, eller hos mig. Min man sover i ett annat rum. Han vaknade varenda gång lillan skulle ammas och skulle sedan ta hand om vår treåring dessutom. Och sedan upp tidigt till jobbet. Vi har försökt att få vår treåring att sova inne hos en av oss, men hon får utbrott på nätterna om ingen kommer in till henne. Och den striden orkar inte min man ta på natten......Sömnmisär för alla med andra ord 

  • Äldre 28 Oct 20:32
    #15

    Låter som att ni har hamnat i väldigt negativa mönster, med båda barnen...

  • Äldre 28 Oct 20:33
    #16

    Det är inte sunt att låta barnen kontrollera sin familj helt och hållet heller.

    Notera att jag räknar mig själv som en nära förälder, men gränser måste finns även i en AP-familj. Jag hoppas att ni kan hitta en lösning som är hållbar, för alla i familjen och inte bara för barnet/barnen.

  • Äldre 28 Oct 20:45
    #17

    Jo, jag håller verkligen med om att det är negativa mönster. Jag vill att lillan ska få ha närhet, mat och mys när hon önskar. Men som det är nu så har det gått ut för mycket över mig. Jag fick dessutom en total sfinkterruptur vid min förlossning och har inte mått så bra efter det, varken psykiskt eller fysiskt. Att stora tjejen vill att någon ska komma in till henne på natten, det har liksom bara blivit så. Man orkar inte hantera en mycket viljestarkt och skrikande treåring mitt i natten. Dessutom så fick hon kanske igenom lite för mycket i samband med att lillasyster kom, dvs pappa accepterade att gå in och lägga sig hos henne. Samtidigt tror jag inte heller att det hade varit hållbart för någon i familjen om vi alla sov i samma rum. Kan tillägga att både lillasyster och storasyster är lättväckta. Lillan vaknar direkt när jag kommer in i rummet. Egentligen hade kanske det optimala varit att lillan sov i eget rum. Men i min värld känns det helt otänkbart att en sån liten skulle sova i eget rum. Svårt det här. Tanken är så mycket sömn åt var och en som möjligt, men just nu har vi inget fungerande system. Tror helt enkelt att de bästa är att storasyster får åka bort över natten (inget problem, hon sover gärna hos farmor el mormor) och så får vi försöka att få styr på lillans nattrutiner. Sedan får vi försöka få rätsida på storasysters också. Det går säkert bara man ger sig på att det ska fungera. Men det har inte varit lätt. Jag var typ sängliggandes de första månaderna efter förlossning, och det var antagligen då lillasysters mys-och snuttbeteende grundlades.......

  • Äldre 28 Oct 20:48
    #18

    Ts: Min 11månaders har ammats tills jag blivit tokig i perioder, och nattetid så fungerar jag oftast fortfarande som napp... men, jag provade faktiskt att inte amma honom när han vaknade en gång för ca 3månader sedan, utan vi lät honom krypa/snurra runt omkring gnällandes och halvsovandes i sängen ett par minuter på egen hand, och han somnade om av sig självt! Vi blev jätteförvånade, han behöver nämligen alltid hjälp att somna annars, och krävde konstant kroppskontakt första halvåret. Nu brukar vi alltid låta honom hållas lite om han inte vaknar upp och är direkt ledsen, då tröstar vi såklart. Provar först med att bara lägga handen på och sjunga eller prata lågt, om inte det fungerar så blir det den mänskliga nappen. Men numera brukar han krypa upp tätt intill och somna om när han vaknar, bara vi är tysta och tråkiga.

    Men sedan så har detta varit i kombination med att vi började kämpa med att få honom riktigt mätt innan läggdags. Eftersom han vägrat gröt och välling så har vi kompletterat nattningsamningen med en banan för att hålla honom mätt sålänge som möjligt. Men det är er lilla för liten för fortfarande, och hon är säkert inte hungrig, bara snuttig. Ni skall inte prova att introducera något annat att snutta på då? Vi har misslyckats här hemma, tyvärr, det är bara jag som gäller. Men det kanske kan vara värt ett försök?

  • Äldre 28 Oct 20:49
    #19

    Shit, hur har du orkat med att amma så ofta i ett halvårs tid? Vill absolut inte trampa dig på tårna men har du aldrig funderat på att hon kanske inte blir riktigt mätt eftersom hon vill amma så ofta?

  • Äldre 28 Oct 20:57
    #20
    Krokuss skrev 2012-10-28 20:49:05 följande:
    Shit, hur har du orkat med att amma så ofta i ett halvårs tid? Vill absolut inte trampa dig på tårna men har du aldrig funderat på att hon kanske inte blir riktigt mätt eftersom hon vill amma så ofta?
    De har ju redan provat att fylla upp henne med ersättning men hon började ju bara kräkas en massa, vilket innebär att det då blev ett överskott eftersom hon får tillräckligt i dagsläget.

    Att amma varannan timme på dagarna är vare sig särskilt ofta eller särskilt ovanligt, och det tyder knappast på otillräcklig produktion utan är ett naturligt ätmönster. Att de däremot vill snutta ofta på nätterna när de är så här stora beror oftast inte på hunger, även om de kan behöva äta någon gång på natten fortfarande så har täta amningar oftast andra orsaker.
  • Äldre 28 Oct 21:02
    #21

    Tror att jag har ganska gott om mat. Det jag funderar på är om hon behöver äta ofta för att hon är så stor? Tänker liksom att hon kanske förbrukar mycket mat pga av sin storlek. Hon vägde 4.5 vid födseln och är fortfarande en stor tjej. På BVC så sa sköterskan att min mjölk kanske inte var så fet för att det blev mycket produktion för att hon åt så ofta och att mjölken därmed inte hann bli lika fet. Men det är väl inte sant?

  • Äldre 28 Oct 21:04
    #22

    Alltså mätt tror jag att hon blir, men att mättnaden kanske inte är så långvarig pga hennes storlek. Att hennes storlek kanske kräver mer energi snabbare jmf med om hon varit mindre?

  • Äldre 28 Oct 21:44
    #23

    Det är ju hur jobbigt som helst emotionellt när man ska vänja av med något. Men det är kanske sånt man får ta för att själv orka med. Det är ju viktigt att du blir piggare och kan få sova en hel natt. 

    Vår dotter var aldrig så beroende av amning som din...dock blev hon än mindre intresserad efter vi börjat med smakisar...du får vänta och se hur det går med det. 

     

  • Äldre 28 Oct 22:02
    #24

    Jag hade oxå en bebis som ammade jämt! Varannan timme i 45 min dygnet runt de första månaderna. Fick aldrig sova på nätterna och på dagen var det bara små korta sömnsnuttar. Hade en skitjobbig förlossning jag med och till slut blev jag sjuk av sömnbristen och blev deprimerad. Om jag hade kunnat och fungerat sommänniska så hade jag fortsatt helamma men efter allt för många tårar kände jag att det funkade helt enkelt inte! Bytte därför ut vissa mål till ersättning vilket gjorde det lite lättare för amningen tog all min lilla energi jag hade kvar.

  • Äldre 29 Oct 19:11
    #25

    Min dotter var i princip likadan. Nu är hon 17 mån och jag ammar henne fortfarande. Hur jag orkar är ett mysterium, hon lillan har inga syskon. Jag hade inte orkat med om det fanns ett barn till att ta hänsyn till. Min lilla vägrar välling, annars tror jag hon hade sovt mycket bättre.

  • mfe
    Äldre 29 Oct 19:20
    #26

    Hur gick det inatt?

  • Äldre 29 Oct 19:25
    #27

    I natt gick det mycket bättre! LIllan måste känt av att jag skrivit på FL Hon åt vid 19.00, 21.00, 23.00, 02.30 och 05.30. Hurra! Hon vaknade till fler gånger men kunde somna om med min hand på sig och nappen. Hoppas att det ä en trend  

  • mfe
    Äldre 29 Oct 19:34
    #28

    vad skönt! lite mer utvilad nu då? :)

  • Äldre 30 Oct 17:00
    #29

    Har det lika med min 4,5 månaders pojke. Som att du skrev för mig i TS. Hoppas det är ok att jag lånar tråden lite?!
    Jag funderar också på vad jag ska göra. Ära, snutta varje varannan timme. Jag orkar inte om jag ska ta hand om treåringen också. Stora var likadan men jag bröt fullständigt ihop vid 10 månader och fick sluta amma tvärt vilket blev jobbigt för båda men mest för mig tror jag.
    Har tänkt att det inte ska bli samma denna gång men ser ju vart det börjar gå.
    Ersättning allergi vanesak dålig mjölk, har de rätt de dom säger att man kan skämmer bort sina barn?... Suck, vet ju att det inte är så men alla runt har barn som äter några gånger och de varken bär eller samlivet....är detta " straffet" ( förstå mig rätt) för AP-tänket? Min amning funkar klockrent förutom detta med det ständiga ätandet, snuttandet. Tror verkligen på detta att mjölken inte sinar men kvalitet då?
    Behöver balans som skogsvitter så klokt säger!

  • Äldre 30 Oct 17:02
    #30

    Usch så mycket stavfel, ursäkta. Ska stå äta (inte ära) och samsova (inte samlivet)

Svar på tråden Amning och sömn