HJÄLP! Min son slåss och knuffas på förskolan :(

Hurså

Äldre 8 Nov 17:38
54 svar

Citera Visa endast Anmäl

HJÄLP! Min son slåss och knuffas på förskolan :(

Detta håller på att äta upp mig inifrån, behöver lite råd

Min son är nyss fyllda 3 och bytte förskola för ca 2 månader sedan. Allt tyder på att han trivs jättebra och pedagogerna avgudar han. Nyinskolningen gick hur bra som helst. Men efter några veckor började han knuffas och slå på andra barn. Slåss gör han oftast när han blir trängd eller arg av någon anledning men knuffarna kan komma helt oprovocerat. Det här har tagit mig på sängen för han har inte varit sån på förra förskolan vad vi vetat. Dock vet vi att några av de äldre barnen på förra förskolan bråkade en hel del och den nya personalen tror väl att han delvis har med sig "dåliga förebilder" därifrån. De säger att de arbetar med problemet, punktmarkerar honom och tillrättavisar. De säger att de jobbar mycket med det där, och det som händer där ska vi inte prata om hemma. Självklart jobbar vi med det hemma om det uppstår såna situationer men det är inte ofta. Han fick ett syskon för 7 månader sedan men vi har inte märkt av någon svartsjuka, och vi har verkligen bemödat oss om att ge honom extra mycket tid, uppmärksamhet och kärlek eftersom syskonet hade kolik och tog mycket uppmärksamhet i anspråk. Vi tillrättavisar och förklarar varför det är fel, pratar om att vara snäll, läser böcker och pratar om känslor, övar på hur man ska bete sig i olika situationer osv. Men ännu ser vi ingen skillnad i hur han beter sig på förskolan.

Droppen för mig var när jag idag hämtade och hörde en annan liten pojke säga till sin mamma "Mamma, NN brukar slå mig". Tyvärr hann jag inte stanna dem för att prata/be om ursäkt då de precis var på väg ut genom dörren. Istället gick jag hem och grät och känner mig som världens sämsta mamma.. Vad har vi gjort fel? Vad ska vi göra? Hur går vi vidare? Jag vill verkligen inte att andra barn på förskolan ska bli utsatta för knuffar och slag, och jag vill heller inte att min son ska gå runt och må dåligt eller vara arg eller göra sig ovän med alla barnen så att han blir alldeles ensam

Snälla hjälp!
- «
- ‹
- Sida 2 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden HJÄLP! Min son slåss och knuffas på förskolan :(
Hurså

Äldre 9 Nov 10:33

#11

Citera Visa endast Anmäl

Tummelisa skrev 2012-11-09 10:18:42 följande:
Jag tänker att det kanske bara händer mycket i din sons kropp just nu. Han är i "3-års-trotsen", dvs utvecklingssprång, han har bytt förskola, och han har fått ett syskon. Kanske känner han mycket förvirrade känslor inom sig och får utlopp för dem genom tex en oprovocerad knuff.

Jag förstår att det inte alls är kul, men jag tror faktiskt det är övergående. Förskolenpersonalen verkar ha bra koll på vad som sker och jobbar aktivt med det och du verkar också vara en supermamma som gör allt rätt i den situation du är. Slappna av och vänta några månader så har det säkert blivit bättre.

Tummelisa skrev 2012-11-09 10:26:22 följande:
Och en grej till, jag har själv en son som blivit utsatt för en annan sons "hårdhänthet". Vår son var då ca 2.5 och den andre pojken runt 3år. Vår son vart knuffad, avtagen leksaker på ett argt sätt, ibland slagen och gät ofta och var ledsen och förskräckt.

Visst är det jättejobbigt att som mamma uppleva detta också, men iaf jag har faktiskt förståelse för att sånt kan hända. Jag tänker att nästa gång kanske det är min egen son som är inne i en "sämre-period" och utsätter någon annan för något. Jag anklagar inte föräldrarna, inte iaf så länge de också upplever det som ett problem och vill försöka jobba för att det ska bli bättre.

Sen hoppas man ju att det ska finnas tillräckligt personal som kan punktmarkera så att inget barn behöver börja känna sig rädd och otrygg att gå till förskolan.

Och idag leker min snart 4-årige son jättebra med den ca 4.5årige killen som förut var arg, men nu lugnat ner sig betydligt.

Tack för svaren! Jag hoppas verkligen att de andra föräldrarna på vår förskola kan tänka i samma banor. Jag vet att personalen fått förklara för vissa föräldrar att vår son är "under omprogrammering" som de brukar skoja till det med att säga när vi pratar om det.

Och jag hoppas verkligen också att detta är en övergående fas. Men jag känner mig så maktlös.. Hur kan jag hjälpa honom igenom den här jobbiga tiden? Det är så svårt att släppa pressen och vänta ut det
I969

Äldre 9 Nov 19:23

#12

Citera Visa endast Anmäl

Hurså skrev 2012-11-09 10:07:57 följande:

Pedagogen säger sen till mig att "jag tror inte det är talet som orsakar det här, för det kommer som du ser oprovocerat".. Men jag känner lite att uppenbarligen var det ju någonting som min son blev irriterad på.. Inte för att det ursäktar puttandet,
Men sa personalen så? Var det en förskollärare?

Precis som du säger så är ju puttandet ingen bra väg, men man får ju sätta det i rätt perspektiv.

Har ni den pedagogen eller en annan som "er"? Jag skulle be om ett samtal och berätta hur det känns att få sin son bedömd som "elak av naturen" och något de typ aldrig sett förut .
SIN74

Äldre 9 Nov 19:39

#13

Citera Visa endast Anmäl

Pillar skrev 2012-11-08 18:14:37 följande:
Det är helt normalt , alla barn gör det ! :) min son slåss mycket på sin förskola också tydligen , jag jobbar också på förskola !:) det
Är helt normalt försvara sig och se vad kompisarna gör , och testa gränser !:)

Alla? På förskolan mina barn gått har det bara varit ett fåtal som har slagits. Testat gränser, absolut men slagits???
mammalovis

Äldre 9 Nov 19:58

#14

Citera Visa endast Anmäl

Hurså: Jag reagerade också på det pedagogen sa. Frågan var ju VAD det var ditt barn sa nej till? Det verkar ju inte som någon av er förstått vad han menade, vilket väl då hade krävt ett språk för att förstå. Tro sjuttan då att inte kompisen fattar vad er son menar och är sonen då sur för något är det ju inte konstigt om nästa reaktion blir att puttas/slåss när han inte blir förstådd och respekterad. Jag tror definitivt att barn som saknar ett språk har lättare för att slå, knuffa, ta ifrån någon leksaker. Så gör ju min dotter på snart 2 år om hon vill ha något. Däremot kan hon ju försvara leksaken hon har med "min, min", men att kunna säga "Kan jag få den" är mycket svårare.

Sedan råder det delade meningar om hur mycket man ska skuldbelägga barn kontra att trösta den som blir utsatt. Det gäller ju samtidigt att bygga upp en god självbild. Så det enda du kan göra är ju att prata, sjunga och läsa mycket med honom så språket förr eller senare lossnar. Sedan går det ju visa konkret hur man gör för att få låna en leksak, börja leka tillsammans o s v. Att förstå alla sociala regler tar ju tid.
Hurså

Äldre 10 Nov 00:49

#15

Citera Visa endast Anmäl

I969 skrev 2012-11-09 19:23:32 följande:
Men sa personalen så? Var det en förskollärare?

Precis som du säger så är ju puttandet ingen bra väg, men man får ju sätta det i rätt perspektiv.

Har ni den pedagogen eller en annan som "er"? Jag skulle be om ett samtal och berätta hur det känns att få sin son bedömd som "elak av naturen" och något de typ aldrig sett förut .

Nej en barnskötare, men gammal i gemet om man säger så och vi tycker hon är fenomenal i alla andra sammanhang, så just detta tog lite extra.. Och jag blev liksom så ställd och kom mig inte för att aäga något vettig där och då. Vi ska dock ha utvecklingssamtal snart och jag ska ta upp detta då och förklara hur vi ser på saken.

Det jag kan gissa mig till är att de inte har tid och möjlighet att se exakt alla situationer när de händer. För dem kanske det ser ut som att han puttas helt oprovocerat medan jag som förälder kan känna igen tecknen på om han blir trängd eller irriterad på något och kan förekomma knuffar och slag.
Hurså

Äldre 10 Nov 00:56

#16

Citera Visa endast Anmäl

mammalovis skrev 2012-11-09 19:58:57 följande:
Hurså: Jag reagerade också på det pedagogen sa. Frågan var ju VAD det var ditt barn sa nej till? Det verkar ju inte som någon av er förstått vad han menade, vilket väl då hade krävt ett språk för att förstå. Tro sjuttan då att inte kompisen fattar vad er son menar och är sonen då sur för något är det ju inte konstigt om nästa reaktion blir att puttas/slåss när han inte blir förstådd och respekterad. Jag tror definitivt att barn som saknar ett språk har lättare för att slå, knuffa, ta ifrån någon leksaker. Så gör ju min dotter på snart 2 år om hon vill ha något. Däremot kan hon ju försvara leksaken hon har med "min, min", men att kunna säga "Kan jag få den" är mycket svårare.

Sedan råder det delade meningar om hur mycket man ska skuldbelägga barn kontra att trösta den som blir utsatt. Det gäller ju samtidigt att bygga upp en god självbild. Så det enda du kan göra är ju att prata, sjunga och läsa mycket med honom så språket förr eller senare lossnar. Sedan går det ju visa konkret hur man gör för att få låna en leksak, börja leka tillsammans o s v. Att förstå alla sociala regler tar ju tid.

Nej det är jättefrustrerande både för oss men mest för honom att han inte kan berätta vad som är fel.. Som nu i morse, då blev han ju uppenbarligen arg på något eftersom han ropade "nej!", men det enda som hände efteråt var att han fick en ordentlig tillsägelse. Det måste vara förvirrande för honom att han blir tillrättavisad men det som gjorde honom arg får gå obemärkt förbi

Jag hoppas verkligen att talet lossnar snart.. Vi pratar massor hela tiden, sjunger, läser osv. Det går framåt men långsamt. Vi ska få komma till logoped inom kort och hörseltest är inbokat om en månad.
Dr Mupp

Äldre 10 Nov 04:49

#17

Citera Visa endast Anmäl

Hurså skrev 2012-11-08 20:09:52 följande:

Tack för ditt svar! Nu är min son nyas fyllda 3, så borde vi se mer empati än vad vi gör? Eller är det för tidigt än? Vad jag menar med "oprovocerat" är att han kan stå rakt upp och ner och titta på någonting och ett annat barn bara går förbi eller ställer sig bredvid och han puttar omkull barnet. Tyvärr pratar han inte speciellt bra ännu så det är svårt att utreda exakt vad han tänker i olika situationer. Men vi försöker alltid fråga och berätta vad som gick fel osv. Skuldbelägger aldrig, det är jag noga med..
Där har du ju anledningen. Han kan inte kommunicera det han vill och använder då hela kroppen för att visa. Helt normalt och förväntat. Problemet kommer att försvinna när talet blir bättre och under tiden får personalen punktmarkera både honom och kompisarna. De får vara hans språk och säga stopp och nej, när de märker att han inte vill att de andra barnen ska göra vissa saker.

Min äldsta son hade också en period i ca tre års åldern då han knuffades och slogs. Han blev ofta beskylld för att vara elak. Men han var talförsenad och ville helst leka för sig själv med att tex rada upp bilar på fönsterbrädan. Ofta kom då andra barn och tog ifrån honom bilarna och eftersom han inte kunde säga att han inte ville att de skulle göra det så knuffade och slog han dem.
Rational arguments don?t usually work on religious people. Otherwise there would be no religious people.? - Gregory House, M.D
I969

Äldre 10 Nov 07:36

#18

Citera Visa endast Anmäl

Hurså skrev 2012-11-10 00:49:35 följande:
Nej en barnskötare, men gammal i gemet om man säger så och vi tycker hon är fenomenal i alla andra sammanhang, så just detta tog lite extra..
Det var den känsla jag fick. Hur fin hon än är så har hon ett annat perspektiv, och det är inte lätt att möta som förälder. Man känner sig dessutom lätt i "pedagogiskt underläge" både inför förskolepersonal och den äldre generationen.

Vi har lämnat den auktoritära uppfostran bakom oss, som tur är, och försöker lotsa oss fram i förhållningssätt när olika problematiska situationer uppstår. Vi försöker förstå vad som händer med barnet, hur/varför situationen uppstå, hur vi kan förebygga och hantera det utan att bryta ner självförtroendet ÄVEN hos de barn som har det lite jobbigare än de flesta.

Man kan bli förvånad över vilken empatisk och kärleksfull liten person som tittar fram bara några månader efter en fas av stor frustration och utåtagerande. Man måste ha tillit, och det är inte så lätt alltid. Be om råd i konkreta situationer, t.ex. här

Om jag var du skulle jag försöka vara med en dag på förskolan. Det kan underlätta, ibland är det så att man bara får höra att de har puttats idag, och inget om alla fina lekar och möten som uppstått, hur bra de hjälpte till med dukningen eller satte på sig kläderna (bara exempel, men du förstår).
Hurså

Äldre 10 Nov 10:36

#19

Citera Visa endast Anmäl

Dr Mupp skrev 2012-11-10 04:49:55 följande:
Där har du ju anledningen. Han kan inte kommunicera det han vill och använder då hela kroppen för att visa. Helt normalt och förväntat. Problemet kommer att försvinna när talet blir bättre och under tiden får personalen punktmarkera både honom och kompisarna. De får vara hans språk och säga stopp och nej, när de märker att han inte vill att de andra barnen ska göra vissa saker.

Min äldsta son hade också en period i ca tre års åldern då han knuffades och slogs. Han blev ofta beskylld för att vara elak. Men han var talförsenad och ville helst leka för sig själv med att tex rada upp bilar på fönsterbrädan. Ofta kom då andra barn och tog ifrån honom bilarna och eftersom han inte kunde säga att han inte ville att de skulle göra det så knuffade och slog han dem.

Jo vi själva har ju tänkt att det faktiskt ÄR talet som är en stor bov i dramat, men när jag fick höra att slag och knuffar kommer "oprovocerat" så blev jag så ställd..

Min son är också lite av en ensamvarg. Ibland leker han jättefint med de andra barnen men ibland går han iväg och vill leka ensam. Igår hade han tydligen lekt med leksaksköket på förskolan, öppnat en lucka, tagit ut något, stängt luckan och vänt sig om för att lägga saken på bordet. Ett annat barn hade då kommit och öppnat luckan igen för det barnet ville väl också leka med köket, men då hade min son blivit arg. Som tur var övervakade pedagogen situationen och förekom eventuella knuffar och slag.

Det jag oroar mig lite för är att han ska göra sig ovän med alla andra barn och inte lyckas skaffa sig några riktiga vänner. Att han ska bli utelämnad ur lekar och ensam
Hurså

Äldre 10 Nov 10:46

#20

Citera Visa endast Anmäl

I969 skrev 2012-11-10 07:36:56 följande:
Det var den känsla jag fick. Hur fin hon än är så har hon ett annat perspektiv, och det är inte lätt att möta som förälder. Man känner sig dessutom lätt i "pedagogiskt underläge" både inför förskolepersonal och den äldre generationen.

Vi har lämnat den auktoritära uppfostran bakom oss, som tur är, och försöker lotsa oss fram i förhållningssätt när olika problematiska situationer uppstår. Vi försöker förstå vad som händer med barnet, hur/varför situationen uppstå, hur vi kan förebygga och hantera det utan att bryta ner självförtroendet ÄVEN hos de barn som har det lite jobbigare än de flesta.

Man kan bli förvånad över vilken empatisk och kärleksfull liten person som tittar fram bara några månader efter en fas av stor frustration och utåtagerande. Man måste ha tillit, och det är inte så lätt alltid. Be om råd i konkreta situationer, t.ex. här

Om jag var du skulle jag försöka vara med en dag på förskolan. Det kan underlätta, ibland är det så att man bara får höra att de har puttats idag, och inget om alla fina lekar och möten som uppstått, hur bra de hjälpte till med dukningen eller satte på sig kläderna (bara exempel, men du förstår).

Ja den tanken har jag också haft, att vara med en dag. Ska försöka genomföra det.

Det jag tycker är så knepigt är det här att han blir arg och irriterad på "omotiverade" saker. Som till exempel igår när det andra barnet bara råkade gå förbi lite för nära, eller stå på fel ställe eller kanske ev. nudda hans jacka. För honom är det ju inte omotiverat av någon anledning. Men hur hjälper jag honom att inte bli arg för sådant? Eller är det bara en mognadsfråga?

«
‹
Sida 2 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden HJÄLP! Min son slåss och knuffas på förskolan :(

HJÄLP! Min son slåss och knuffas på förskolan :(

INNEHÅLL