Oroad över att min kille är infertil efter cancer

Min man hade testikelcancer för några år sedan, han fick cellgifter och strålbehandlades. Till följd av detta så är han idag steril...
Jag visste redan från början hur det låg till och ställde in mig väldigt snabbt på att om jag ska bli mamma så blir det på en mer "komplicerad" väg..
Är idag i vecka 36, tack vare den fantastiska Ivf avdelningen på Sahlgrenska (sperma donation).

Är riktigt dåligt insatt i hur det fungerar när man inte vet hur det ligger till... Men ett råd är ju att kontakta en liknande avdelning där ni bor och ställa er på kö för undersökning. För om det nu skulle vara så att ni har svårt att få barn så är det ca 1,5 års vänte tid på att få starta, iaf i Göteborg.

Men det finns många olika möjligheter, som passar olika bra!! Så sätt igång för det är det värt :)

Lycka till!

Vi har vänner som fick adoptera eftersom han inte hade några spermier efter cancerbehandling som barn. Numer brukar man frysa ner spermier innan ,men det gjordes inte förr. Dessutom vet jag inte om det alltid är så att spermierna tar stryk,men jag är rädd för att det är så. Så aningen har han inga eller också har han och är de i så fall dåliga/få tror jag inte det beror på cancerbehandlingen för då ryker de nog helt,men han kan ju ha dåliga av andra skäl också. Det finns hemmaspermatest,men de ger bara svar på antal,inte kvalitet.

Tack, vad fint det är att främlingar tar sig tid att svara. Det värmer =) 
Tycker ni att jag kan be honom att kolla upp sin spermakvalitet eller är detta något som bör komma från honom..? Det känns så känsligt att ta upp frågan men den ligger verkligen och gror. För mig är det som sagt viktigt att få reda på detta då köerna till Ivf är så pass långa. Angående hemmaspermatest- var köper man det och är de tillförlitliga på antalet spermier? 

Jag tycker ju helt klart att du ska fråga, ta upp det och kolla läget. Men förstår ju att det är känsligt...
Men det handlar du faktiskt om att du vill skaffa barn, med honom... Vilket i slut ändan är något fint ju :)
Hoppas han tar det väl och att ni lyckas på något sätt :)

Hejsan. Har varit i samma sitts som dig, min sambo hade cancer för ett par år sen. Det har varit jätte svårt att ta upp och prata om men det är bara att göra det. Som sagt Det tar tid med utredningar och sådant. Vi på började 27/9 och har inga svar än. :(