Hur klarar man att leva ensam utan att bryta ihop?

Jag och min sambo ska separera. Just nu vet vi inte riktigt var vi har varandra. Vi är "tillsammans" fortfarande och mycket nära vänner. Kanske flyttar vi ihop igen om ett par år, kanske inte; det får framtiden utvisa.

Nu när jag står här mitt i lägenhetsbudandet har jag blivit livrädd för att flytta även om jag känner att det är något som jag måste göra.

När jag blev tillsammans med min sambo hade vi varit kompisar under ett par år. Jag mådde ganska dåligt, var arbetslös och nästan bostadslös. Jag flyttade mer eller mindre in till min sambo redan innan vi blev ett par. Sedan kom känslorna, vi blev tillsammans; jag fick arbete, fick bra självförtroende, började att må riktigt bra och allt har varit ganska bra fram tills nu.

Nu har vi det inte så bra längre och samtidigt som jag vill flytta så är jag livrädd för hur jag ska klara mig ensam. Jag är så himla rädd att jag ska börja må dåligt som jag gjorde innan jag träffade honom. Ändå ser mitt liv helt annorlunda ut idag. Jag har fast arbete och har dessutom möjlighet att köpa en bostadsrätt - något som jag aldrig tidigare trodde att jag skulle kunna som singel.

Hur gör man för att inte må dåligt om man inte har någon att prata med varje dag?

Hur gör man för att inte må dåligt om man inte har någon som kramar om en varje dag?

Hur gör man för att hitta sig själv när man under flera år har byggt upp en dröm om att vi ska leva tillsammans, bilda familj och vara ihop tills vi dör, för att sedan inse att så blir det förmodligen inte?