Anonym (orkar inte mer) skrev 2012-12-16 23:03:19 följande:
Tillbaka igen...
Jo jag vet att det bara är jag som kan bestämma vad jag ska göra... Och nej, jag har inte slängt hans saker eller polisanmält honom.. Ännu...
Jag ringde nämligen polisen och frågade om jag fick ge han ett datum att hämta hans saker och gör han inte det, om jag fick köra till tippen med det då.. Det får man inte, eller får får jag väl, men riskerar då att bli skadeståndsskyldig och anmäld själv...
Nu har det dock hänt mycket sen sist.. Han tänker inte ge upp och han tänker fortsätta att tjata på mig tills jag ger med mig.. Och gör jag inte det så SKA jag göra en abort... Han har till och med hotat att fixa det åt mig.. Jag har fått nog och även talat om det för honom att slutar han inte så polisanmäler jag... Så nu blir det så..
Tack för era svar iaf.. Har även pratat med min barnmorska som uppmanade mig att kontakta familjerätten.. Så det skall det också göras till veckan...
Nu hoppas jag bara att den lille i magen behagar stanna kvar där inne ett tag till, men med alla dessa sammandragningar finns risk för en tidigare förlossning...:(
Det är ganska oansvarigt gjort att skaffa barn med någon man inte kommer överrens med den saken är glasklar, det är bra om du
inser det också, för det var ju kanske inte hans idé om familjeliv, att han skulle bli ensamstående pappa direkt, som förstagångspappa. Här har DU ett ansvar att förstå hans sida av saken och det bästa för att allt ska gå bra är att förklara för honom att han såklart ska vara delaktig i barnet hur mycket han behagar, med full pappaledighet, delat barnbidrag, osv om han känner att han orkar med ansvaret.
Sen har han också ett ansvar och det är att förstå att du är gravid och att mörda ett ofött barn är faktiskt inget man gör lättvindigt, det är som att döda sin mamma, det är jättesvårt. Det skulle vara bra efter att du får honom inse att han ska bli pappa och han får vara det på lika villkor att lägga ner alla dumheter om att "fixa dig" osv, men det hänger också på dig att DU kan samarbeta så han slipper känna stressen av att behöva fixa dig. Detta är en situation där vissa faktiskt kan bli galna av situationen och om man pressar lite extra mycket så blir DU den stora förloraren.
Jag förespråkar att ni finner en balans i att vara föräldrar, gräver ner alla stridsyxor och att ni bägge inser att ni är föräldrar och ska ha ett bra samarbete för barnets bästa. Har han inget ordnat liv så är det hög tid att han ordnar boende och nödvändigheter, och du skulle kunna försöka hjälpa honom i det utan att offra speciellt mycket (råd tips och kolla lite mer kontakter osv). Det skulle vara bra om du visar honom detta inlägget också, då han ska bli pappa och ni bägge två behöver mogna snabbt.
