Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vet någon vet hur man får hem sitt LVU placerade barn?

    Tis 14 jan 2014 19:15 Läst 59746 gånger Totalt 235 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Vann i FR) - Visa alla inlägg
  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Tis 14 jan 2014 19:15 #200
    Innuendo skrev 2014-01-08 20:09:18 följande:
    Jag är själv kristen, och vill absolut inte misskreditera Bibeln, men det står ju faktiskt att en man ska aga sina barn. Kommer inte ihåg ordagrant vad det står eller var det står, men det är ju något om att det är kärleksfullt att aga ett barn. Och självklart står där inget om huruvida barnen ska gå i skolan, det fanns väl inga skolor när Bibeln skrevs.

    Men jag tror att de allra flesta kristna inte slår sina barn. Om ett lands lagar förbjuder aga måste kristna lyda landets lagar. Det är nog snarare icke religiösa som misshandlar barnen, fysiskt och/eller psykiskt.
    Det står på flera olika ställen i Ordspråksboken, t.ex. "Den som spar på riset hatar sin son". Det är inte ett bud. Det står inte att man ska/måste aga barnen, utan att det är viktigt att man uppfostrar dem ordentligt (aga var ju den metoden som "alla" använde när texten skrevs).

    Som du säger så står det däremot att en kristen ska "lyda överheten", även Jesus sa till sina efterföljare att de skulle betala skatt till den romerske kejsaren (som ju var en ockupationsmakt). Om ett lands lagar därför förbjuder barnaga, ska även kristna föräldrar lyda detta och inte använda aga i sin uppfostran.

    Misshandlare finns det i varje samhällsklass, inom varje religion, yrke, utbildning och politisk tillhörighet.
  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Tis 14 jan 2014 19:21 #201
    mastress skrev 2014-01-14 00:26:18 följande:
    Hennes mamma vakna är nog bara en dröm, hon stödjer inte ens min vän så hon får hem för att få hem sitt barn.
    Jag har upptäckt flera saker angående socialen, dom kring går lagen när det gäller om hände tagande av barn, har bett en som jag känner inom miljöpartiet som sitter i riksdagen att kolla om det finns luckor som i lagen som socialen använder sej av för att slippa gå via domstol, gör det kommer miljöpartiet ta upp det i oppositionen och göra en motion som gör att alla luckor i sociallagen och LVU lagen täpps igen och socialen blir tvungna går via domstol för att kunna placera barn i familjehem' till med medlemmar som sitter i sitter i socialnämnden i Umeå kommun har upptäckt att socialen på något sätt kring går lagen, kan vara så i andra kommuner också. är det så i hela landet. Då ligger många ensamstående föräldrar  illa till som är skötsamma och kan ta hand om sina barn, för lagen säger att socialen måste ha ett domstolsbeslut för att hämta ett barn och placera det i familjehem, dom kan inte med sina pedagoger fatta ett sånt beslut inom socialen.
    Ett av de stora problemen med SOL och LVU är att de är så kallade ramlagar. Detta gör att det är lätt att kringgå och hitta luckor, eftersom en av poängerna med en ramlag är att det ska gå att anpassa efter aktuell situation. Det låter fint och bra, men öppnar som sagt också för olika typer av fel och missbruk.
  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Tis 14 jan 2014 19:29 #202
    mastress skrev 2014-01-05 16:10:54 följande:
    Är det inte ett lagbrott om Socialen tar barn från kristna familjer och säger att barn lever i en psykisk ovänlig miljö, där dom blir uppfostrad i en kristen miljö. Att säga att kristna familjer inte kan ge barn kärlek, att skrifterna inte sak finnas i ett barns uppfostran, och att barn inte ska uppfostras till kristendom. För det står inget om det i sociallagen att barn i kristna familjer ska placeras i familjehem på grund av att dom lever i en kristen familj.
    Att säga att kristna familjer som använder skrifterna till att ge för att kunna ge barn kärlek och att dom tar skrifterna till hjälp att uppfostra barn. Socialen placera inte barn i kristna familjehem på grund av socialen anser att barn inte ska uppfostras att bli kristna. barn som växer upp i en kristen familj väljer själv om dom vill vara kristna eller inte. Kristna familjer tvingar inte sina barn att leva efter skrifterna som socialen tror dom gör.
    Det står inget i skrifterna hur man ska uppfostra barn, och hur man ska ge barn kärlek. 
    Det var en av de sakerna som anfördes mot oss, att vi var kristna (Svenska Kyrkan). Det stod uttalat i utredningarna att socialsekreterarna inte tyckte att det var bra att vi var öppna med vår tro och lärde barnen vad vi trodde var rätt.  De flesta sakerna de skrev var baserat enbart på fördomar, de skrev vad de ansåg att vi trodde och tänkte utan att ens ha frågat mig eller min man en enda sak om religion, och de formulerade sig som om deras fördomar var sanning.

    Detta var naturligtvis ett brott mot mänskliga rättigheter, och det fick socialen sedermera kritik för. Jag kan tillägga att utredarna var unga, nyutexaminerade och jag kan sätta en ordentlig slant på att de var vänsterorienterade (även om jag naturligtvis vet att det är en fördom från min sida, och min mans, och våra ombud, och andra socialsekreterares).
  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Lör 5 apr 2014 11:52 #206
    Anonym (soc.) skrev 2014-04-05 10:44:47 följande:


    Skulle kunna hugga av mig ena armen för att få tillgång till skrivelsen som sätter upp dessa riktlinjer. Snälla jag ber på mina bara knän om en länk där jag kan läsa detta med mina egna ögon..
    Det är nog snarare så att har väl socialen den uppfattningen att man av någon anledning är en undermålig förälder, så letar utredarna fel i allt föräldrarna då gör. Jag kan ge exempel på hur socialen resonerat i fall jag själv sett, läst och erfarit under åren:

    -I en familj hade de inte TV. Då var det synd om barnet som inte kunde se samma program som sina kompisar och därför hamnade utanför (att barnet tittade på i alla fall vissa program på nätet ignorerades). I en annan familj hade de TV. Då var det synd om barnet som tittade en del (inte ovanligt mycket enligt vad man kunde utläsa ur utredning och föräldrars svar) på TV och inte aktiverades med "bättre" underhållning/stimulans av föräldrarna.

    - Ett barn hade en fritidsaktivitet som föräldrarna skjutsade till och från två-tre gånger i veckan, med tävlingar vissa helger. Då var det synd om barnet som hetsades till all denna träning och prestation, vilket gjorde att barnet hamnade efter i skolan (att barnet själv insisterade på att fortsätta och inte alls hade dåliga skolresultat var naturligtvis ingenting som framkom i socialens skrivelser). Ett annat barn hade ingen fritidsaktivitet alls, utan tillbringade sin tid hemma, vid datornätverk och med kompisar. Då var det synd om barnet som inte fick stimulans, sociala kontakter eller hade engagerade föräldrar.

    O.s.v.

    Bland det första mitt ombud sade till mig, var just att enligt hans erfarenhet (25 år med LVU-mål), så kunde en förälder inte göra rätt i socialens ögon. Istället för att skriva objektiva, utredningsmetodiskt korrekta utredningar (som det faktiskt är lag på), skriver socialen vad docent Edvardsson kallar "övertalningsdokument till domstolen". Ett av de absolut vanligaste utredningsmetodiska felen är just ensidigt bekräftelsesökande. Socialsekreterare uppvisar ingen kunskap i hur man genomför och skriver objektiva utredningar, helt enkelt.
  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Sön 13 apr 2014 00:28 #215
    Queenie70 skrev 2014-04-12 23:36:43 följande:

    Www.psykakuten.se
    Är det roligt att sätta amatör-diagnoser på människor? Njuter du av att vara nedlåtande? Socialsekreterare är kanske ett yrke för dig, då du i sådana fall kommer att få tillfälle att odla detta eftersom rättssäkerheten när det kommer till LVU är icke-existerande.

    (Nu säger jag inte att alla socialsekreterare saknar empati eller gillar att trycka ned folk. Tvärtom, jag har erfarenhet av båda ändarna av spektrumet, men faktum kvarstår att systemet tillåter detta maktmissbruk och på sätt och vis även uppmuntrar det.)
  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Sön 13 apr 2014 00:40 #217
    Anonym (dx) skrev 2014-04-12 23:47:34 följande:
    Det är väl klart att skolan inte ska kontakta socialen om barn får problem i skolan, föräldrarna är de som är ansvariga för hur barn uppför sig i skolan och på andra platser. Socialen kopplas in om kontakten med föräldrarna inte får ordning på barnen eftersom det då kan bero på dåligt föräldraskap.
    Barn får visst uppfostras troende om det inte strider mot lagen med exempelvis aga, inte fullfölja skolplikt.
    Just vår tro framhölls som något väldigt dåligt och utredarna "frågade sig" i utredningarna om vår tro verkligen var till barnens bästa. Och då är vi kristna inom svenska kyrkan och ingenting konstigt. Utredarna hade fördomar om exakt vad vi trodde och lärde barnen, och dessa fördomar presenterades i utredningarna som om de vore sanning. Ingen av utredarna ställe en enda fråga om vad vi trodde på och om denna tro i sådana fall förmedlades till barnen. Utredarna "visste" uppenbarligen det ändå, och när vi frågade om källa till deras påståenden fick vi inga svar.

    Så, religionsfrihet kanske är lagstadgat, men det hindrade verkligen inte "våra" socialsekreterare från att försöka hindra våra mänskliga rättigheter. Det mest skrämmande är att de öppet skrev sådana saker om oss i utredningen, de kan helt enkelt inte ha förstått att de bröt mot mänskliga rättigheter med den attityden, de trodde ju uppenbarligen att de beskrev fullt legitima skäl till varför vi var dåliga föräldrar. Annars hade de ju inte svart på vitt skrivit ned denna privata åsikt, utan försökt dölja den.
  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Sön 13 apr 2014 10:57 #220
    Anonym (dx) skrev 2014-04-13 09:49:35 följande:
    Föräldrar får visst ha dolda sjukdomar och handikapp så länge det inte utgör hinder för god föräldraförmåga, många som får sina barn omhändertagna har just brister i föräldraförmåga pga funktionshinder som exempelvis svårt att läsa av signaler, tolka saker på ett bokstavligt sätt som att tv och liknande skulle vara skadligt för barn.

    I vissa domar man läser har föräldrar i princip placerat sina barn framför TV hela deras vakna tid från mycket låg ålder, matats vid Tv och inte fått någon social kontakt med andra människor.
    Problemet är att det är godtyckligt vad socialsekreterare anser främja eller förhindra god föräldraförmåga. Som jag skrev ovan så handlar det ofta om att utredarna inte klarar av att vara objektiva, utan de försöker hitta och framhålla saker som stödjer deras uppfattning utan att vrida och vända på saker ordentligt. Ensidigt bekräftelsesökande, kallas det.

    Självklart finns det föräldrar vars funktionshinder utgör en brist i föräldraförmågan. Jag har däremot sett olika fall där ungefär samma brister bedömts mycket olika beroende på rent ut sagt utredarnas vilja och inställning. Dessutom får inte socialsekreterare någon vidare utbildning i funktionshinder (varken hos barn eller vuxna), men trots denna brist på kompetens ska de göra en bedömning av sådana människor. Det är skandal.

    Vår äldste har Aspergers, något "våra" utredare saknade ens grundläggande kunskaper om. De gjorde några riktigt pinsamt felaktiga uttalanden/slutsatser om vår son i utredningen, som en barnpsykolog med expertis inom NPF skrattade och suckade åt och även skrev och rättade utredarna. Trots det fick dessa rena felaktigheter stå kvar oförändrat. Sonens beteende var det starkaste "beviset" för att vi var dåliga föräldrar, och både expertens uttalande samt att lillasyster inte uppvisade samma beteende ignorerades totalt. De kunde helt enkelt inte erkänna sin okunskap och att de begått ett misstag. Prestige, hur kan det sägas vara till barns bästa?

    Så, ett funktionshinder hos föräldrarna kan antingen ignoreras/förminskas eller användas som slagträ, helt beroende på socialsekreterarna i ärendet. Godtycklighet och bedömningar gjorda av personer som saknar kompetens på området hör inte hemma i ett rättssäkert samhälle.

    www.autism.se/content1.asp
    sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=4233520

  • Anonym (Vann i FR)
    Återställ
    Sön 13 apr 2014 16:13 #222
    Anonym (dx) skrev 2014-04-13 11:38:06 följande:
    Någon som tror allt detta borde fått förklarat för sig på ett lättförståeligt sätt varför barn omhändertas. tror man att ensamstående föräldrar jagas av soc, att soc. i brist på barn som far illa hittar på saker så att de får lite barn att placera, att lagar som inte finns i Sverige används mot föräldrar för att ta deras barn så är det tveksamt om föräldraförmåga finns.
    Det jag läser i mastress inlägg är främst en djup frustration och ilska över hur socialen behandlar människor. Nu tycker jag också att uttalanden likt dem som du citerat saknar nyanser och sänker trovärdigheten hos den som uttalar dem, men steget därifrån till att dra slutsatsen att "det är tveksamt om föräldraförmåga finns" är långt. Det är helt enkelt ett avfärdande (och insinuerande) som jag tycker är fult.

    Sedan kan man ju också tänka efter en smula. Hur många av dem som "hamnar hos socialen" är välbärgade och/eller höginkomsttagare? Att missförhållanden såsom missbruk och misshandel förekommer i alla samhällsklasser, bland alla religioner, etniciteter, yrken o.s.v. vet man. Vad är det då som gör att så få av de "högre" klasserna får sina barn LVU:ade? Nu har jag ingen statistik, och om någon har sådan som motsäger mitt påstående att det är långt vanligare att låginkomsttagare, ensamstående och andra socialt och ekonomiskt utsatta människor "hamnar hos socialen" så tar jag tacksamt emot rättelsen.

    Då måste man fråga sig varför det är så. En förklaring kan vara ekonomi. Har man pengar har man råd att anlita ett riktigt bra ombud och behöver inte "nöja sig" med vad man blir tilldelad, och ett sådant ombud har ett namn som inger respekt och får dessutom ordentligt betalt för att kunna ägna sig ordentligt år målet.  Har man dessutom vissa kontakter bland beslutsfattarna (socialchefer, lagmän, politiker o.s.v.) spelar det (tyvärr) in.

    En annan förklaring är omgivningen. Människor blir konstant bedömda av andra, medvetet som omedvetet. Även personer med anmälningsplikt och socialsekreterare bildar sig uppfattningar om människor de möter, ofta omedvetet. Det ligger säkerligen närmare till hands att misstänka att en lågutbildad, ensamstående rökare misshandlar sitt barn än att tro att en välutbildad, socialt kompetent familjefar gör detsamma. En orosanmälan kan i högsta grad vara godtycklig och bygga enbart på "känsla", och jag har sett tillräckligt många utredningar för att veta att även socialsekreterares "magkänsla" används som enda grund för en åtgärd.

    Denna typen av förutfattade meningar finns även i högsta grad hos socialsekreterarna själva. För några år sedan var det en tråd här på FL där TS jobbade som just det och hade fått en anmälan på sig. TS oroade sig över vad hennes kollegor skulle tycka och tro om henne, för både TS och hennes kollegors inställning var att det var ju bara en viss typ av människor som blev anmälda.

    En annan förklaring är den psykiska orken och även kunskapen hos den anmälda föräldern. Är man ensamstående och lågutbildad kanske man helt enkelt saknar styrka och kunskap nog att kämpa emot utredarna "på deras egna arena". Jag vet att det är meningen att det juridiska ombudet ska sköta den saken, men rent krasst är det så att detta ombud ofta inte har tid (eller vilja) att verkligen lägga ned sig i ärendet (se ovan om privata ombud) och föräldern behöver i vilket fall som helst vara aktiv i processen. Man får heller inte glömma hur psykiskt nedbrytande en insats från socialen kan vara om den sköts illa. Även föräldrar som var friska och sunda och som i början kämpade för sitt barn har en gräns där de bryts ned av upprepade kränkningar av sina och barnets rättigheter. Jag, min man och våra barn kämpar fortfarande flera år efter LVU:ets avslutande med PTSD. PTSD är ingenting man drabbas av för att man "blir lite ledsen" eller "har det lite jobbigt", utan det krävs traumatiska upplevelser, och det var socialen och ingen annan som utsatte oss för dessa upprepade kränkningar.

    Mastress har faktiskt många poänger i sina inlägg, även om de uttrycks på ett onyanserat sätt (och en del är rent nonsens). Som resonerat ovan så är socialt utsatta människor mer sårbara för socialen, och inte heller är det ovanligt att socialen ignorerar läkarintyg och andra expertutlåtanden som säger emot deras bedömning. Socialens utredningar och bedömningar är ofta också godtyckliga och socialens inblandning kan också förvärra en situation istället för att förbättra den.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll