Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vet någon vet hur man får hem sitt LVU placerade barn?

    Tor 10 apr 2014 13:11 Läst 59746 gånger Totalt 235 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (??) - Visa alla inlägg
  • Anonym (??)
    Återställ
    Tor 10 apr 2014 13:11 #208
    Anonym (Kunnig) skrev 2012-12-24 23:54:20 följande:
    Du kan ha en poäng, å ena sidan. Men - så länge han är fosterhemsplacerad kommer han knappast bli älskad som av de riktiga föräldrarna. Han är fosterföräldrarnas guldgalv, de får en god slant för honom varje månad.
    Och oavsett hur mycket han trivs kan soc en dag få för sig att rycka upp honom och placera honom någon annanstans - flera gånger per år om de har lust med det.
    Tonåriga fosterbarn är ofta trasiga barn, de saknar sina rötter, saknar identitet, soc styr deras liv och man har varken tillhörighet eller trygghet. Trasiga tonåringar blir trasiga vuxna.

    Så gör ALLT ni kan för att få hem honom!
    Hur kan du säga att barnet inte blir älskat av fosterföräldrarna som av de biologiska? Jag vet flera fosterföräldrar som har haft sorg i flera år efter att de har förlorat barn som de har haft i flera år och älskat precis som sina egna.
    Det är just såna tankar som gör att vi tvivlar till att bli familjehem: Rädslan att förlora ett barn som man älskar som sitt eget till bioföräldrar som tidigare inte brytt sig.
    Av egen erfarenhet (är inhemsk adopterad) så kan jag lätt säga att blodsband inte spelar så stor roll i alla lägen. Jag älskar min adoptivpappa mest i hela världen medans min biopappa är som vilken gubbe som helst.
  • Anonym (??)
    Återställ
    Tor 10 apr 2014 13:14 #209
    Queenie70 skrev 2012-12-25 19:48:44 följande:


    Fast det handlar egentligen inte längre om ifall ts är olämplig. Hon skulle kunna vara jordens bästa och mest välbeställda förälder idag. Men barnet har idag andra föräldrar som barnet känslomässigt och på alla sätt betraktar som sina på alla plan. Det vore traumatiskt och skadligt för barnet att förlora det som barnet idag vid 4 års ålder betraktar som sin känslomässiga familj hur frisk och bra än ts idag är. Om man verkligen har en genuin föräldrarkärlek för sitt barn så skulle man aldrig vilja orsaka barnet ett så stort trauma som det skulle bli för barnet att " ta hem" det. Då skulle man hellre ta smärtan av förlusten på sina egna axlar.
    Håller med till 100 procent!! Varför ska det alltid handla om föräldrars rätt till barn istället för barnets rätt till föräldrar. Det finns inga tvivel i det här fallet efter så många år med så liten kontakt med bio-föräldrarna vilka barnet ser som sina föräldrar!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll