• Anonym (Kaffedraken)

    Avundsjuk på svenska familjer som ärver hus

    Hej på er gott folk,

    Jag är en 33 årig arbetsmyra med medelmåttig utbildning, jobb och eget företag. Vi är vå vuxna i familjen och ett barn. Vi är båda utlandsfödda. Det som jag är mycket avundsjuk på är att mestadels av svenskarna ärver hus och fastigheter av sina mor och far föräldrar. Det tycker jag är så tufft att ta ett lån på 2.5 miljoner kr för att köpa sig ett hus timm mig och familjen. Medans alla jag känner har ärvt 300tkr här och 600tkr där... Sedan är jag en arbetsmyra och vet att jag får jobba hårt för det men ngnstans går jag runt och hoppas på att ngn snäll gammal barnlös tant ska lämna en slant åt oss... Lika naivt som att spela på lotto eller triss som jag då int gör. Inte säker jag ngn arg fientlighet här utan mer ödmjukt bekänner hur avundsjuk jag är. Hur tufft det är att komma hit som invandrare som barn och jobba och jobba och jobba men ändå inte ens komma i närheten av dessa rikedomar som svenskar har. Jag skulle kanske kunna ansöka om ngt stipendium, men där känner jag att det finns folk som har det värre.
     Vi bor i en trea i Götet och ganska nära stan. 
    Jag vet att invandrare från mellanöstern har 5-6 barn och jobbar ihop, bor ihop och köper hus ihop. Men eftersom vi kommer från Tjecken så är det lite annorlunda för oss. Vi har ingasläktingar alls i Sverige. Däremot tänk då vad vi får bistå ekonomiskt med 1000-2000 kr per månad ner till släkten... Det är också tufft. men dom blir så jäkla glada!

    Ville bara säga att "ni" svenskar eller ni invandrare med massa syskon och en stor pizzeria, ni som har redan rikedomar - ni har det lättare. Och hade det inte varit bostadsbrist så hade det kanske uppfattats annorlunda av mig. Nu känns det som om jag måste köpa större boende... för vi väntar barn nr 2.

    God Fortsättning.        

  • Svar på tråden Avundsjuk på svenska familjer som ärver hus
  • Anonym (Kaffedraken)

    Vad trist att du tror att medparten av svenskarna har det så pass förspänt för sig att de ärver hus hur som helst! Jag känner absolut ingen som har gjort det, men jag känner till folk som fått köpa sina hus av äldre släktingar (mor-/farföräldrar, egna föräldrar osv) för ett fördelaktigt pris. Men i de allra flesta fall får den vanliga medelsvensson faktiskt göra som alla andra - antingen låna så mycket det går, eller göra smarta bostadsaffärer från den dagen de flyttar hemifrån.

    Du skriver att du har jobb och eget företag och är 33 år. Vad det innebär i inkomster för dig kan jag förstås inte veta, en del egna företagare går knappt runt medan andra kan ta ut en bra inkomst. Och du jobbar samtidigt?
    Om du bor i Göteborg är det förstås säkert ganska dyrt att köpa hus, och att bara få ihop till en kontantinsats känns som ett livsverk, men om ni tittar på hus en bit utanför ser priserna annorlunda ut.
    Så länge du eller din man inte har betalningsanmärkningar eller en svag ekonomi har ju ni lika mycket rätt som andra i det svenska samhället att ansöka om bolån. Varför inte satsa på att spara så mycket ni kan under de närmaste fem åren? Se var du kan placera pengarna bäst, var räntorna är högst, eller sätt dig in i aktiehandel eller fondsparande - visst, aktier och fonder riskerar att tappa i värde så där lär man verkligen veta vad man gör.

    Jag har aldrig haft några pengar att tala om, och inte heller min man. Vi fick en varsin matkasse med basvaror av våra föräldrar när vi flyttade hemifrån och sen har vi fått gneta ihop våra egna pengar. I dag har min man gjort en del pengar på att köpa-laga-sälja bilar i allt dyrare prisklasser, och det var det som bland annat har betalat kontantinsatsen på vårat hus (som då var 5% på 1,1 milj).

    Det går att skapa sin egen lycka och framgång, så släpp avundsjukan och se framåt - ni kan ni med! 

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag känner inte igen din bild, TS. Jag känner INGEN som ärvt hus eller någon större summa pengar.

  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym skrev 2012-12-27 11:49:22 följande:
    Du skämtar väl? Sverige slutade vara ett fattigt land långt innan 70-talet om du inte menar 1870. Absoluta toppen låg väl mellan och efter världskrigen då vi kunde dra fördel av att inte vara inblandade men ändå besitta både teknik och naturresurser som andra behövde
    NJa, ett rikt land var vi då inte vid 70-talet iaf. 1870 tillhörde vi fortfarande de fattigaste länderna i världen. Det är typ 4 generationer sen.
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (ledsenArbetsmyra) skrev 2012-12-27 15:36:31 följande:

    TRÅDSTARTARENS Svar:

      Jag vill passa på att tacka alla olika svar och jag har fått ett bättre perspektiv på min avundsjuka.
    Har fått en hgel del intelligenta svar och jag är mycket glad att jag har tagit upp ämnet. Det kanske behövdes för att få en "verklighetsuppfattning". Jag har ju verkligen inte det och dessa människor jag känner har verkligen haft tur som ärvt. Sedan finns det en del som förstår hur jag menar med avundsjuk. Det är väl ganska normalt att man ibland ser sig om och pustar, tänker; "vad man skulle må bra..."

    Sedan är det inte meningen att jag är avundsjuk på arv och att det väntas på att ngn ska dö. Menar arv i generationer i form av släkt som haft hus på  50-60 talet som har ärvts på 70-80 talet som kommer ärvas på 2010-2020.

    Det är ingen arg avundsjuka, mer ödmjuk däremot.
    Jo jag hjälper släkten i Tjecken, vilket jag måste göra för att dom har knappt så att dom kan få det att gå runt.
    Med min 1500 kr per månad, kan dom betala sin elräkning och få mat på bordet fram till nästa lön. Dom jobbar 12h och 6h om dagen och tar hand om en äldre släkting som är diabetesjuk och rullstolsbunden. I Tjecken får man inte hjälp av staten, om man får det, så är det som att få 100 kr i bidrag när en medicin kostar 400 kr. Så är det i den verkligheten.

    Men jag funderar på att köpa fastighet i en mycket fin ort och investera där istället. Då har jag möjlighet att trippla vinsten. Tack för tipset till er som skriver så mkt om er själva.

    Sedan finns det dom som fattar hur jag känner och några som skrev lite argsinnt "skaffa dig ett liv". jag har ett fullspäckat fantastiskt liv fylld av arbete och jag ger mycket till dom behövande. Jag säger bara att: Jag är avundsjuk, men det verkar som om att många många fler är som jag. Jag har verkligen tappat verklighetsförankringen.

    Idag läst 68 st kommentarer. Jag vet inte om ni fått svar på allt.
    Till den utländka tjejen som har föräldrar som jobbat 6dgr 16h om dagen höggravid osv, ok - det är hårt arbete. Men ni måste väl också ha investerat i rätt bransch? På rätt ställe om ni bor skuldfria i Villa på 5 miljoner? 

    Judar: Dom har alltid hanterat pengar, dom håller ihop , är välutbildade, och väldigt sluga. Väldigt rika och ingen vet deras hemlighet.  

    Jag hoppas på att jobba rompen av mig och sedan köpa ett hus om 4 år. Det är min allra största DRÖM!

    Jag håller med att svneskar är ett tyst folk - men öppna upp era åsikter. Ni är underbara!  

    (Ps. Jag kom Till Sverige 1990 då var jag 10 år gammal. Min mor gifte om sig med en svensk man och jag fick bonus-halvsyskon. Jag är det enda barnet idag. Men jag är inte flykting, som ngn "bortappad" nämnde.)      

      


    svar pa din kommentar, mina foraldrar hr endast bra ekonomi p.ga att de arbetade sa mkt och sa hart anda sen de kom hit..min pappa blev tex utnamd till sveriges yngste koksmastare nar han var 20 ar gammal (har sett tidningsklipp) de kopte egna restauranger, men de gick daligt, min pappa sallde dom dyrare an han kopte dom, ar bra pa gora affarer..villan kopte de inte for 5 miljoner, utan 800.000kr, den ar nu vard 5 miljoner pagrund av allt de byggt, swimingpolen, badrumet om de investerat 80.000 i m.m..mina foraldrar har inga skulder pa huset..de agde aven 2 lagenheter i kroatien , nara stranden och 1 i italien, dessa har de sallt..men de var fran riktiga fattiga familjer och har arbetat for detta helt sjalva
  • Anonym (Kaffedraken)

    Oj, snacka om avundsjukan som visar sig - oavsett ursprung och arv handlar det om din syn och dina känslor. Tyvärr till din nackdel eftersom du drar alla över en kam och har missat majoriteten.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Ett tips är att ni sparar ihop till en kontantinsats. Köp något som är en bra affär. Dvs något som kanske går under utgångsbud. Någonsin behöver renoveras om ni själva kan renovera och på så vis öka värdet. Sen får man köpa sig uppåt. Så har vi gjort. Känner ingen som fått ärva några hus.

  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (ledsenArbetsmyra) skrev 2012-12-27 15:36:31 följande:

    Sedan är det inte meningen att jag är avundsjuk på arv och att det väntas på att ngn ska dö. Menar arv i generationer i form av släkt som haft hus på  50-60 talet som har ärvts på 70-80 talet som kommer ärvas på 2010-2020.

      


    Där ha du ett öststatstänk i hur det fungerar men så är det inte i Sverige, det borde du veta om du tänker efter lite. Där är ett hus något som en person "själv" byggt och bott i. Sonen med familj bor sedan också i samma hus bara man bygger till en liten del till så de får lite prrivatliv. Om barnbarnen hinner bli vuxna innan farfar dör så flyttar de iofs bort ett tag men när pappa tar över huset så flyttar de nog hem igen.

    Här är ett hus något som en familj köper för att bo i en period inte som ett generationsboende i generationer framöver. Ett hus ärvs alltså inte vart 20:e år av nästa generation det kan ha varit sålt många gånger däremellan. Min svärmor dog nyss och min man och hans syskon ärvde ju då huset men för oss representerar det bara en summa pengar som kommer att trilla in när huset är sålt- Ingen av syskonen har någon som helst koppling varken till huset eller de möbler och saker som finns i det. Efter att de flyttade hemmifrån för 40 år sedan har svärmor och svärfar flyttat 4 ggr så det är ju inte något "barndomshem" som ska säljas precis. 
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (ledsenArbetsmyra) skrev 2012-12-26 19:41:01 följande:

    Hej på er gott folk,

    Jag är en 33 årig arbetsmyra med medelmåttig utbildning, jobb och eget företag. Vi är vå vuxna i familjen och ett barn. Vi är båda utlandsfödda. Det som jag är mycket avundsjuk på är att mestadels av svenskarna ärver hus och fastigheter av sina mor och far föräldrar. Det tycker jag är så tufft att ta ett lån på 2.5 miljoner kr för att köpa sig ett hus timm mig och familjen. Medans alla jag känner har ärvt 300tkr här och 600tkr där... Sedan är jag en arbetsmyra och vet att jag får jobba hårt för det men ngnstans går jag runt och hoppas på att ngn snäll gammal barnlös tant ska lämna en slant åt oss... Lika naivt som att spela på lotto eller triss som jag då int gör. Inte säker jag ngn arg fientlighet här utan mer ödmjukt bekänner hur avundsjuk jag är. Hur tufft det är att komma hit som invandrare som barn och jobba och jobba och jobba men ändå inte ens komma i närheten av dessa rikedomar som svenskar har. Jag skulle kanske kunna ansöka om ngt stipendium, men där känner jag att det finns folk som har det värre.
     Vi bor i en trea i Götet och ganska nära stan. 
    Jag vet att invandrare från mellanöstern har 5-6 barn och jobbar ihop, bor ihop och köper hus ihop. Men eftersom vi kommer från Tjecken så är det lite annorlunda för oss. Vi har ingasläktingar alls i Sverige. Däremot tänk då vad vi får bistå ekonomiskt med 1000-2000 kr per månad ner till släkten... Det är också tufft. men dom blir så jäkla glada!

    Ville bara säga att "ni" svenskar eller ni invandrare med massa syskon och en stor pizzeria, ni som har redan rikedomar - ni har det lättare. Och hade det inte varit bostadsbrist så hade det kanske uppfattats annorlunda av mig. Nu känns det som om jag måste köpa större boende... för vi väntar barn nr 2.

    God Fortsättning.        


    kan förstå din känsla av hopplöshet.. vet inte vad det är för vänner&bekanta du har..
    men sanningen ser ju LÅNGT ut ifrån det du har upplevt..

    jag har knappt någon släkt alls, den släkt jag har står inte varandra särskilt nära.
    finns inga som helst rikedomar och det är absolut INTE talan om något stort arv i form av pengar eller hus.. varken för mig eller min man!

    vi har fått köpa vårt hus själva, med banklån. vi stretar och gnetar som alla andra "vanliga svenssons"..

    jag har bara en kompis som får större summor pengar av sina föräldrar (de är inte ens hennes biologiska föräldrar, men hon är numera adopterad utav dem)...  resterande delen av kompisar och bekanta gör som alla andra, står själva för sina boenden...

    däremot så skulle jag INTE sitta och skicka 1000-2000kr till släktingar varje månad.. det skulle jag aldrig ha råd med!
    skär ner där så har ni säkert råd med större boende......  
  • Anonym (Kaffedraken)

    Kan tillägga att jag är i din ålder och har också jobbat häcken av mig hela livet-jag kommer aldigt ha råd med ett hus men jag är tacksam över att jag genom hårt arbete sparat ihop till en lgh. Och du-1000 till 1500 ger jag var månad till mina fattiga släktningar i Sverige.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Ärvt hus? Öööööh.... jag är 32 och mina föräldrar är 60-65. De lever nog i 20-30 år till. Om jag ärver deras hus, så blir det lagom till pensionen. Jag har bolån på 1,5 mille. TS är verkligen goddag yxskaft.

  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (dotter) skrev 2012-12-26 20:50:10 följande:

    Fast nu generaliserar du lite väl mycket. Mina föräldrar är invandrare och de har aldrig ägt en pizzeria


    Många jobbar med annat. Men pizzerior känns väldigt överetablerat. Är det inte bara i väst och nordeuropa som barn flyttar tidigt hemifrån?
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Jobb) skrev 2021-07-25 09:56:01 följande:
    Många jobbar med annat. Men pizzerior känns väldigt överetablerat. Är det inte bara i väst och nordeuropa som barn flyttar tidigt hemifrån?
    Du bara kände att du var tvungen buffa en 10 år gammal tråd. TS har troligen blivit pensionär under denna tid.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Tror inte det har att göra med vilka länder folk kommer ifrån. Min sambo är tjeck och vi kommer ärva mer från hans familj än min svenska. Med andra ord finns det lyckligt lottade i alla länder. Jag kan absolut känna igen känslan av avundsjuka då jag studerat med många svenskar från övre medelklass och ja, de är bortskämda och verklighetsfrånvända i stor grad. Är de lyckliga? - Nej, överraskande olyckliga.

  • Anonym (Kaffedraken)
    listo skrev 2012-12-27 12:29:24 följande:
    Jag känner inte igen din bild, TS. Jag känner INGEN som ärvt hus eller någon större summa pengar.
    Samma här, vi har köpt huset.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Kan trösta dig med att det knappast är standard bland svenskfödda att ärva stora summor. Mina föräldrar hade hus, övervärde när det såldes för ca 12 år sen var ca 200 000 kr efter skatt, pengar som försiktigt förvaltats för att ge mina föräldrar lite guldkant på tillvaron under resten av deras liv. När min mamma gick bort för 1 år sen fanns en god buffert kvar, ca 100 000 kr. Begravning och annat kostade i runda slängar 45 000 kr och kvar fanns sen 55 000 för oss 4 barn att dela på. Enormt tacksam för den extra slanten men den betalar knappast något hus.

Svar på tråden Avundsjuk på svenska familjer som ärver hus