Likgiltig dotter

Kontakta BUP för konkreta råd och hjälp.....

Jag har ingen egen erfarenhet, men är det inte ett bra läge att kontakta bup? Jag gissar att det finns någon slags resurs eller uppföljning som socialtjänsten kan bidra med, eller är jag helt ute och cyklar nu?

Tack för era svar. Vi står redan i kö för utredning på annat håll men skulle vilja ha svar från andra som varit med om samma situation. Köerna är långa och vi skulle gärna vilja ha hjälp NU.

Ring dit där ni står i kö och tryck på... säg att läget börjar bli akut...

Ring och be er adoptionshandläggare på soc/farmiljerätten att hjälpa er att skynda på så att ni får hjälp per omgående. Soc är enligt lag skyldiga att hjälpa alla adopterade och deras föräldrar så att de får adekvat stöd och hjälp efter adoptionen!

Om jag vore du skulle jag absolut ta kontakt med BuP. Vet inte vad er lilla dotter har varit med om innan hon kom till er men de tidiga barnåren är väldigt viktiga ur anknytningssynpunkt och har stor påverkan på det fortsatta livet. Ett barn som har fått en dålig anknytning kan bete sig på "konstiga" vis och det kan misstolkas med olika neuropsyikatriska diagnoser. Det går så klart att arbeta med men det krävs mycket engagemang och absolut hjälp från professionella. Läs om anknytning, det kanske kan hjälpa er.

Lycka till!  

Bra att ni sökt hjälp! Kanske är det inget "fel" alls på ert barn men om NI känner er maktlösa och inte vet hur ni ska hantera situationer som uppstår är det det kärleksfullaste ni kan göra ert barn just nu att söka hjälp o KRÄVA att få den OMEDELBART! Socialen är skyldiga att hjälpa alla familjer och som adoptivfamilj har ni ju från början haft en kontakt med dem som borde gå snabbt att återuppta.

BUP, Barn o Ungsdoms Psykiatrin kan ha kö för utredningar men ska också kunna ge akut hjälp hur ni ska hantera er flickas beteende utan att först göra en utredning. Det finns också privata föräldracoacher att vända sig till om man har råd.

Det jag som förskollärare med mångårig erfarenhet av barn i behov av särskilt stöd först kommer att tänka på är att tacksamhet inte är något man kan lära sig, det kommer ifrån hjärtat! Det andra jag tänker är en undran: Vet hon har hon ska leka med leksakerna? Vet hon vad man förväntas göra med dem? Det är inte lätta att vara tacksam för något man inte vet vad man ska ha till, men kasta går ju att göra med nästan allt så något kan man ju ha det till.

Hon har kanske missat alla småbarnsleksaker och de för äldre barn är för svåra och abstrakta för att förstå. Att leka med dockor kräver att man kan sätta sig in i en annan människas tankar o känslor o sätta sig o olika roller, kliva ur sig själv o in i någon annan, det är SVÅRT! Hur gör man med en bil, ska man köra med den eller vända den upp och ner o snurra på de fascinerande hjulen?

Hoppas att ni snart får hjälp med vad ni ska fokusera på.

Jag reagerar på 2 saker.

Det första är att hon tjatar och tjatar trots att hon får svar. Vad tjatar hon om? Förstår hon svaret ni ger, eller kan ni uttrycka det på ett annat sätt? Kanske förstår hon inte ert svar!

Det andra är, att hon kanske behöver hjälp med att förstå vad hon ska göra med sakerna hon får. Hon vet kanske inte hur man använder dem och leker med dem. Som föräldrar får ni hjälpa henne med detta, t.ex. säga "Åh, vilken söt mössa - lila som är din favoritfärg! Den får du ha på dig när vi går ut och åker pulka!" eller "Titta, vilken söt klänning till din barbiedocka! Den får du prova på dockan!" o.s.v.

Det där med blöja och likgilighet samt att hon "hakar upp sig" och tjatar låter autismspektrumdiagnos i mina öron. Min systers barn har detta båda två, och deras utredning började pga att deras sexåring kissade och bajsade på sig, samt var väldigt svår att få respons från. Viktigt!!! Hon är inte sån här av eget fritt val, det funkar inte att hota henne med att ge bort hennes saker. Det GÅR inte att uppfostra bort. Däremot är det viktigt att ni får hjälp och avlastning så att ni orkar vara föräldrar. Jag hoppas att ni får hjälp omgående!

Hur i helsike kan du säga så utan mer kunskap?