• Anonym (S)

    Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?

    Jag har ganska nyligen plussat (26:e) och jag och min man var så glada att vi beslutade oss för att berätta detta för våra två bästa vänner.....trodde vi. Vi har dessutom en dotter som verkligen läääängtar efter ett syskon, och vi valde att inte berätta för henne ännu eftersom vi ju inte vet om allt går vägen, och vi vill inte göra henne besviken. Nu till saken.

    I dag när vi var iväg och handlade säger plötsligt min mans kompis dotter på fem år: "-Vet du? Du ska få ett barn!!"
    Jag bara gapade, och viste inte vad jag skulle säga. min dotter var i närheten, och det var bara ren TUR att hon inte hörde! Jag vill ju vara den som berättar för henne att hon ska få ett syskon!! inte att hon ska höra det från ett annat barn!!

    Jag vände mig om till min mans kompis och bara tittade på honom. Han fattade nog, för det han sedan kläcker ur sig var ju inte bättre det "-Men jag har ju bara berättat för XXX (hans ANDRA barn) som nu har sagt det vidare till fem-åringen alltså.

    Jag kan inte tro vad det är han säger! Min man sa att jag var gravid i högsta FÖRTROENDE och sa att han absolut INTE fick säga till NÅGON!! Jag säger då att min dotter inte ens vet om detta!! Det enda han säger är bara "-vet inte EEE om det!!??" NEJ!! säger jag. Sedan vill jag inte prata mer med honom.

    Kunde inte hålla borta tårarna när jag satte mig i bilen. Jag är så förtvivlad!! Nu kommer alla runt omkring oss få reda på allt. Barnen kommer ju absolut inte kunna hålla tyst. Hur kul är det för mig om jag nu får ett missfall??! Eller om vi tvingas abortera bort barnet om det är något med det?? Ska alla få reda på detta med då eller!!??

    Jag är så arg, så sviken så kränkt!! Det han har gjort är i mina ögon oförlåtligt! jag kommer ALDRIG glömma detta. Vet inte ens om jag någonsin kommer kunna prata med honom igen.

    Min man sa till honom att han inte är välkommen till oss på nyår, för vi vill inte att femåringen ska berätta för alla i min familj att jag väntar barn. Detta vill JAG göra. överreagerar jag? Eller gör vi rätt?

  • Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?
  • Anonym

    Nej, du överreagerar inte. Jag har haft två missfall, skulle vara stortokig om jag vore du.

  • anneliemagnusson

    Detta är faktiskt inte alls okej tycker jag, har du sagt att det är väldigt hemligt så är det ju så. Ber du din vän att inte säga det till någon så får han eller hon väl hålla tyst om det, inte alls kul om det blir såhär. Jag hade blivit jättesur, usch.. En hemlighet är en hemlighet, och att säga det till ett barn, hur dum får man vara, alla vet att så barn inte kan hålla hemligheter, inget illa menat men så är det ju... Kramar

  • Åsa

    Det är helt naturligt att bli irriterad (på kompisen som inte hållit mun stängd och på er själva som gjort felbedömning också kanske). Råkade själv ut för en liknande sak som orsakade stor besvikelse hos den som inte fått veta det om graviditeten i första läget när vi låg lågt med den. Helt motiverat att uttrycka besvikelse på den som spritt ut det, särskilt till ett barn, där det verkligen inte går att lita på diskretion.
    Att uppleva sig "kränkt" däremot är en stor överreaktion på en glappkäftad kompis; det är inte ditt människovärde det trampats på här.

  • Rak banan
    anneliemagnusson skrev 2012-12-30 18:49:30 följande:
    Detta är faktiskt inte alls okej tycker jag, har du sagt att det är väldigt hemligt så är det ju så. Ber du din vän att inte säga det till någon så får han eller hon väl hålla tyst om det, inte alls kul om det blir såhär. Jag hade blivit jättesur, usch.. En hemlighet är en hemlighet, och att säga det till ett barn, hur dum får man vara, alla vet att så barn inte kan hålla hemligheter, inget illa menat men så är det ju... Kramar
    Vill man verkligen hålla något hemligt så håller man käften.

  • Anonym (Dubbelmoral?)
    anneliemagnusson skrev 2012-12-30 18:49:30 följande:
    Detta är faktiskt inte alls okej tycker jag, har du sagt att det är väldigt hemligt så är det ju så. Ber du din vän att inte säga det till någon så får han eller hon väl hålla tyst om det, inte alls kul om det blir såhär. Jag hade blivit jättesur, usch.. En hemlighet är en hemlighet, och att säga det till ett barn, hur dum får man vara, alla vet att så barn inte kan hålla hemligheter, inget illa menat men så är det ju... Kramar
    Precis, en hemlighet är en hemlighet tills man börjar dela den med andra.  Vilket TS och hennes man gjorde....
  • Severus
    Rak banan skrev 2012-12-30 19:13:50 följande:
    Vill man verkligen hålla något hemligt så håller man käften.



    Exakt!

    Hur svårt kan det vara...
    Piece of cake to get rid of a piece of shit...
  • Anonym
    Anonym (Dubbelmoral?) skrev 2012-12-30 16:40:18 följande:
    Du behöver inte tycka synd om mig, jag är bara realist. Om jag har en hemlighet som jag absolut inte vill ska komma ut så skulle jag inte berätta det för någon, nej. Det är så lätt att försäga sig, eller att någon oavsiktligt hör vad som sägs att jag inte skulle ta den risken. Läs inlägg 244 från Junia om hur lätt det kan gå fel. När det gäller en glad nyhet som en graviditet så är ju också risken att det kommer ut mycket större än om det gäller något tragiskt. TS med man kunde ju inte själva hålla tyst, varför är det då så konstigt att inte heller vännen kunde det?
    Tja, nu är det ju ljusår mellan att vara hemligt gravid och t ex bära på att man tagit ihjäl någon eller något annat man tänker ta med  sig i graven...

    Man skall kunna säga saker i förtroende till sina vänner. 
  • Muppen0226
    lizalolly skrev 2012-12-30 10:55:25 följande:

    Alltsa anvandningen av ordet krankt har ju gatt for langt. Jag kan knappt tro att det har ar pa allvar... Du overereagerar och det med rage. Det sved i hjartat lite nar jag laste om din familj som gratulerat dig med pizza osv efter forlossningen, hur kan man vara sa otacksam och kall. Men men,  lycka till med graviditeten iaf! Och grattis!



    Alla vill helt enkelt inte ha hela släkten på kalas hemma hos sig när man precis kommer hem från BB med ett nytt litet liv som man inte känner ännu. Jag hade själv vägrat släppa in en enda människa. Inte ens min egen mamma hade fått komma in. Trots att hon då skulle ha åkt 40 mil. Man åker inte och överraskar på det där sättet om man inte till 100% vet att det vore okej för personen ifråga. Jag är tacksam över att släkt och vänner till oss respekterade vårat besöksförbud. Jag hade ONT i fogarna och stygnen och var verkligen inte alls på humör för att ta emot besök när jag dessutom skulle lära mig ta hand om ett litet spädbarn och lära känna detta lilla liv. Det spelar ingen roll vad de överraskande gästerna skulle ta med sig, jag skulle ta emot eventuella presenter och sedan säga Tack men vi vill INTE på några villkor ha besök just nu.
  • lizalolly
    Muppen0226 skrev 2012-12-31 09:57:09 följande:

    Alla vill helt enkelt inte ha hela släkten på kalas hemma hos sig när man precis kommer hem från BB med ett nytt litet liv som man inte känner ännu. Jag hade själv vägrat släppa in en enda människa. Inte ens min egen mamma hade fått komma in. Trots att hon då skulle ha åkt 40 mil. Man åker inte och överraskar på det där sättet om man inte till 100% vet att det vore okej för personen ifråga. Jag är tacksam över att släkt och vänner till oss respekterade vårat besöksförbud. Jag hade ONT i fogarna och stygnen och var verkligen inte alls på humör för att ta emot besök när jag dessutom skulle lära mig ta hand om ett litet spädbarn och lära känna detta lilla liv. Det spelar ingen roll vad de överraskande gästerna skulle ta med sig, jag skulle ta emot eventuella presenter och sedan säga Tack men vi vill INTE på några villkor ha besök just nu.


    Ja alla är vi olika. Min mans syster var hemma hos oss med sina två barn, hade diskat och lagat mat och gjort smoothies till mig när jag kom hem, helt på eget bevåg! Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på det, och det uppskattades verkligen  :) Varför ska inte ens familj få vara med och lära känna den nya lilla människan? Dom kanske till och med har varit med om samma sak tidigare och vet ett och annat om det du går igenom och ska lära dig!
  • Anonym (Dubbelmoral?)
    Muppen0226 skrev 2012-12-31 09:57:09 följande:

    Alla vill helt enkelt inte ha hela släkten på kalas hemma hos sig när man precis kommer hem från BB med ett nytt litet liv som man inte känner ännu. Jag hade själv vägrat släppa in en enda människa. Inte ens min egen mamma hade fått komma in. Trots att hon då skulle ha åkt 40 mil. Man åker inte och överraskar på det där sättet om man inte till 100% vet att det vore okej för personen ifråga. Jag är tacksam över att släkt och vänner till oss respekterade vårat besöksförbud. Jag hade ONT i fogarna och stygnen och var verkligen inte alls på humör för att ta emot besök när jag dessutom skulle lära mig ta hand om ett litet spädbarn och lära känna detta lilla liv. Det spelar ingen roll vad de överraskande gästerna skulle ta med sig, jag skulle ta emot eventuella presenter och sedan säga Tack men vi vill INTE på några villkor ha besök just nu.
    Klart man kanske är så sugen på besök just då men att känna sig kränkt??? Det hade väl bara varit att säga tack för uppvaktningen men att man just då inte orkade med besök och hälsa dem välkomna tillbaka en annan dag.  Svårare kan det knappast vara. Men vill man känna sig kränkt så hittar man tydligen alltid en anledning.
  • AlexandraViberg

    Ja jag minns att jag vart irriterad när min dåvarande släppte av oss hemma (jag snittad tre dagar innan, mjölk som läckte igenom i bilen och bebisen) och åkte och hämtade sin lillasyster och mamma.. Vafan, hann knappt byta den mjölkiga tröja. Tyckte hela situationen var jobbig!

    Mamma och pappa kom till BB men frågade först, där har man ändå inte mycket att göra i tre dagar. Sambon var hemma så jag var glad över sällskap. Men just att jag knappt hann hem själv var jobbigt. Medan andra tycker helt tvärtom såklart. Det måste man få känna själv eftersom man förmodligen fortfarande har ont och känner sig ofräsch med avslag osv :P

Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?