• Anonym (S)

    Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?

    Jag har ganska nyligen plussat (26:e) och jag och min man var så glada att vi beslutade oss för att berätta detta för våra två bästa vänner.....trodde vi. Vi har dessutom en dotter som verkligen läääängtar efter ett syskon, och vi valde att inte berätta för henne ännu eftersom vi ju inte vet om allt går vägen, och vi vill inte göra henne besviken. Nu till saken.

    I dag när vi var iväg och handlade säger plötsligt min mans kompis dotter på fem år: "-Vet du? Du ska få ett barn!!"
    Jag bara gapade, och viste inte vad jag skulle säga. min dotter var i närheten, och det var bara ren TUR att hon inte hörde! Jag vill ju vara den som berättar för henne att hon ska få ett syskon!! inte att hon ska höra det från ett annat barn!!

    Jag vände mig om till min mans kompis och bara tittade på honom. Han fattade nog, för det han sedan kläcker ur sig var ju inte bättre det "-Men jag har ju bara berättat för XXX (hans ANDRA barn) som nu har sagt det vidare till fem-åringen alltså.

    Jag kan inte tro vad det är han säger! Min man sa att jag var gravid i högsta FÖRTROENDE och sa att han absolut INTE fick säga till NÅGON!! Jag säger då att min dotter inte ens vet om detta!! Det enda han säger är bara "-vet inte EEE om det!!??" NEJ!! säger jag. Sedan vill jag inte prata mer med honom.

    Kunde inte hålla borta tårarna när jag satte mig i bilen. Jag är så förtvivlad!! Nu kommer alla runt omkring oss få reda på allt. Barnen kommer ju absolut inte kunna hålla tyst. Hur kul är det för mig om jag nu får ett missfall??! Eller om vi tvingas abortera bort barnet om det är något med det?? Ska alla få reda på detta med då eller!!??

    Jag är så arg, så sviken så kränkt!! Det han har gjort är i mina ögon oförlåtligt! jag kommer ALDRIG glömma detta. Vet inte ens om jag någonsin kommer kunna prata med honom igen.

    Min man sa till honom att han inte är välkommen till oss på nyår, för vi vill inte att femåringen ska berätta för alla i min familj att jag väntar barn. Detta vill JAG göra. överreagerar jag? Eller gör vi rätt?

  • Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?
  • Anonym (S)
    personae non grata skrev 2012-12-28 23:22:18 följande:
    Och sen beklagar sig den barnlöse över något och då kan man ju säga "du, ta ditt ickeproblem med en HIV-postitiv". Om denne sen beklagar sig över något kan man ju alltid hänvisa till någon som är AIDS-sjuk och om denne i sin tur beklagar sig så kan man ju hänvisa till dom som faktiskt är döda...

    Trams. Självklart ska man kunna beklaga sig. Det finns alltid de som har det värre men mina känslor blir varken mindre viktiga eller verkliga för det.

    Ta ditt ickeargument nån annanstans.

    OnT: förstår din besvikelse ts. Har tyvärr inget annat råd än att prata med han som bröt förtroendet om du känner att vänskapen är viktig för dig.
    Tack. Hade svårt för att hitta orden till detta, men du tog det i princip ur min mun :)
  • AlexandraViberg
    floppan2008 skrev 2012-12-28 23:24:36 följande:
    Jag tycker du överreagerar! Vill man inte att någon ska få veta säger man inte till någon. Sånt där kan bara slinka ur en och personligen förstår jag mig inte på detta hych hych när man är gravid. Ni skulle hållet det för er själva tills ni berättat för er dotter. Att inte bjuda kompisarna på nyår för en sån här sak tycker jag är helt makalöst. Hade nog valt att avbryta vänskapen. Så känsliga människor kränker man ju vad man än gör känns det som!
    Fast alla har vetat om vår graviditeten sen v.5 för att vi haft problem tidigare och ville ha stöd om något skulle gå fel denna gång med. Men ändå lyckades ALLA hålla tyst inför 6 åringen i 12 veckor!
    Vi berättade på julafton i v.17.

    Då ska tilläggas att mammas mans barn var hemma dagen innan jul och vi sov över där och ingen sa något om det.

    Så bara för att man berättar för någon betyder inte det att ALLA måste få veta. :)
    The greater the fight, the greater the victory! BF Juni 2013 | Dotter -07
  • Anonym (S)
    AlexandraViberg skrev 2012-12-28 23:23:45 följande:
    Det var kanske lite onödigt? Som en som faktiskt kämpat för att få detta barn i min mage med operationer och mediciner osv så skulle jag faktiskt bli extra less om jag inte fick berätta för min 6 åring att hon ska få syskon när man faktiskt lyckats.

    Så kämpat eller inte så är det faktiskt något man vill berätta själv, fertilitetsproblem eller inte.

    Men det är min åsikt.

    Kanske misstolkade din text också, är ganska trött :P
    Precis. För mig är det med väldigt viktigt att jag är den som får berätta för min dotter. Hon längtar såååååå efter ett syskon, och pratar om det varje dag.

    Jag vill att det ska vara speciellt för både henne och mig när vi berättar det... 
  • msmalin

    Varför ska han be dig om ursäkt när det var din man han bröt ett förtroende mot?

    Jag kan förstå din känsla. Du vill själv berätta för dottern och andra runt omkring. Jag förstår att du är besviken.
    Ja du överreagerade det har du nog själv insett.
    Men det är din mans kompis, din man som berättade i förtroende inte du. Alltså är det din man och inte dig han sviket. Även om du blir "drabbad" så är det din man han ska be om ursäkt.

    Sen värre saker kan hända än att folk får reda på att man fått missfall. De flesta har liksom fått missfall.

  • Anonym (Ööh)

    Är det värt att kanske mista en vän för det här? Isf kanske det inte var en bra vän från början. Ja detta är att överreagera och det är en underdrift...

  • Anonym (S)
    floppan2008 skrev 2012-12-28 23:24:36 följande:
    Jag tycker du överreagerar! Vill man inte att någon ska få veta säger man inte till någon. Sånt där kan bara slinka ur en och personligen förstår jag mig inte på detta hych hych när man är gravid. Ni skulle hållet det för er själva tills ni berättat för er dotter. Att inte bjuda kompisarna på nyår för en sån här sak tycker jag är helt makalöst. Hade nog valt att avbryta vänskapen. Så känsliga människor kränker man ju vad man än gör känns det som!
    Min man sa att han inte ville bjuda dem till nyår för att hans femåriga dotter inte ska börja snacka. Vi är många både från min mans och min familj, och vi vill inte att detta ska komma ut.

    Min mans kompis är skild och har barnen över nyår, och har ingen stans att lämna bort dem... 
  • AlexandraViberg
    Anonym (S) skrev 2012-12-28 23:28:13 följande:
    Precis. För mig är det med väldigt viktigt att jag är den som får berätta för min dotter. Hon längtar såååååå efter ett syskon, och pratar om det varje dag.

    Jag vill att det ska vara speciellt för både henne och mig när vi berättar det... 
    Så resonerade vi med, tänkte vänta tills missfallsrisken var förbi i v.12-13 men vi väntade som sagt till v.17 för då kunde hon få veta på jul och oj vilken fantastisk upplevelse att få berätta detta för henne! Började nästan gråta själv av hur fantastiskt det kändes att se hennes reaktion :)

    Detta trots att jag kräkts varje dag i 16 veckor, jag fick vara lite vanligt sjuk bara men sen förklarade vi varför jag egentligen varit sjuk. Allt går bara man vill :)
    The greater the fight, the greater the victory! BF Juni 2013 | Dotter -07
  • Aileen Allannah
    Anonym (S) skrev 2012-12-28 23:24:25 följande:
    Ja, det kan jag hålla med om faktiskt. Får höra med min man när han kommer hem...

    Har lugnat ner mig lite nu. Man har en tendens att få tunnelseende när man blir upprörd, och svårt för att se hur andra kan ta en del saker för man tänker ju bara på ens egna känslor....
    Bra. Jag förstår att du är upprörd, en graviditet är trots allt inget som händer varje vecka, och man gör upp bilder av hur det ska bli och hur man vill ha det. När det inte blir så är det lätt att bli ledsen och överreagera, särskilt som man har hela kroppen full med hormoner.
  • Anonym (S)
    AlexandraViberg skrev 2012-12-28 23:27:18 följande:
    Fast alla har vetat om vår graviditeten sen v.5 för att vi haft problem tidigare och ville ha stöd om något skulle gå fel denna gång med. Men ändå lyckades ALLA hålla tyst inför 6 åringen i 12 veckor!
    Vi berättade på julafton i v.17.

    Då ska tilläggas att mammas mans barn var hemma dagen innan jul och vi sov över där och ingen sa något om det.

    Så bara för att man berättar för någon betyder inte det att ALLA måste få veta. :)
    Sant.

    Grattis till graviditeten, och lycka till med allt :) 
  • floppan2008

    Jag fattar inte grejen. Men så är jag inte lättstött heller utan tar mkt med en klackspark. Mina vänner betyder enormt för mig och begår de misstag ibland får jag leva med det. Berätta för er dotter så är ju saken ur världen. Tänd ljus mysa och berätta! Förklara att bebisen är pytteliten och att det kan hända saker så att det inte blir någon bebis. Ungar är inte mer komplicerade än så!

Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?