Vår son föddes frisk, dog tre dagar senare...

Herregud vilken mardröm. Vill bara skicka dig en tanke. Har inte upplevt samma, men gråter o blev så berörd av er hemska förlust.
Finns många ängla-trådar för föräldrar som förlorat barn, hoppas ni lyckas hålla huvudet över ytan. Många varma hälsningar till er

önskar jag kunde göra något för er.

Har inte heller upplevt det men jag gråter när jag läser detta. Vad orättvist livet är!! Hoppas ni orkar igenom detta, kan inte ens föreställa mig hur ni mår. Jag skickar styrkekramar

Beklagar sorgen! Det är så fruktansvärt att sånt här kan hända. =(   Har också förlorat min son.
Han dog i magen på mig i v38. Det hände i September nu i år.Han var mitt första barn.

I början precis då allt hade hänt då trodde jag inte för en sekund att jag skulle överleva detta! Det var så otroligt jobbigt.Men man klarar av att hantera det pga man tyvärr inte har nått annat val.Jag tyckte dock att det blev lättare att hantera sorgen efter allt det praktiska var avklarat.Så som begravning , obduktion osv.

Men sorgen finns där varje dag men man kan hantera den på ett annat sätt då det gått en tid.Men jag har fortfarande väldigt svårt att se andra bäbisar.Det påminner ju så mycket om vad jag skulle haft men inte fick behålla.Sen upplever jag det väldigt jobbigt då han var mitt första barn.Jag vet inte riktigt vem jag är längre.Jag är ju mamma men har inget barn att ta hand om.Det är nått som jag kämpar med varje dag.

Vi försöker skaffa syskon till han nu.Den tanken kom väldigt snabbt för oss.Det finns ingen som kan ersätta våran son.Men ett syskon gör att jag ser en framtid i alla fall.Å jag vill inget hellre än att få en bäbis att ta hand om nu när man sitter här som mamma utan några barn alls.    

Massa kramar till dig!!!        

Som förälder är det svårt att hålla tillbaka tårar när man läser sånt här ingen ska behöva gå igenom det

Så ledsen för er skull. Många kramar och goda tankar till er.

Ja det är verkligen hemskt, jag önskar att ingen ska behöva gå igenom detta! Tack för era svar.

Grattis till er son, jag beklagar att han inte fick stanna

Vill bara ge er lite styrka. Så förfärligt. Kan inte föreställa mig.
Många kramar till er.

Såg nu att hela texten inte kom med. Grattis till er son, beklagar att han inte fick stanna. Den sorg och saknad man känner är obeskrivlig och det tomrum den lille har lämnat kommer nog aldrig att kunna fyllas. Själv blev jag mamma åt en perfekt men liten kille på 1800 gram den 27 december. Vår lilla son lämnade oss nästan ett dygn senare, jag undrar också hur man går vidare efter en sån här sak?