Älskade mina biologiska föräldrar verkligen mig?

Jag har alltid varit orolig om dom gjorde det, dom hade en "sjukdom" som gjorde det svårare för dom att ta hand om ett litet barn. Det känns som om dom var egoister och tänkte bara på sig själv och deras droger. Jag har alltid varit orolig och det gör mig bara mer och mer ledsen om jag tänker "att dom inte älskade mig". Det känns som om dom inte alls hade planer på att skaffa barn... dom var 20 år när jag föddes. Men enligt mig tycker jag att det är för tidigt att skaffa barn i den åldern. Jag blir också ledsen när jag tänker " tänk om dom hade valt abort istället".Fattar inte riktigt det här: jag pratade med kuratorn på skolan och jag frågade henne om mina biologiska föräldrar älskade mig och hon svarade att dom gjorde det annars hade dom gjort abort. Men jag förstår inte hur man kan älska ett ofött barn när man inte ens känner det eller nåt liknande. undrar också om dom älskade jag när jag var nyfödd. Blir ledsen om jag ligger i sängen och det dyker upp såna tankar. Låg inatt och försökte sova när det kom upp en tanke i huvudet som fick som mig att gråta jätte mycket inombords. låg och tänkte om min biologiska mamma blev lycklig när hon fick veta att hon var gravid. Samma sak tänkte jag om min biologiska pappa hur han kände sig då han fick reda på att hon var gravid, om han blev lycklig eller glad. Det jag tänker på mest är att eftersom jag var inte planerad att dom inte alls blev glada eller jätte lyckliga när min biologiska mamma var med barn, och det får mig att börja gråta. Jag går in på mer och mer känslosamma funderingar eller tankar som får mig och gråta mer och mer när jag försöker sova. Hoppas att dom blev lyckliga när dom fick veta att dom väntade barn.

Snälla HJÄLP mig Någon med mina svåra frågor..