• hösttussilago

    viljestark 2åring som INTE lyssnar

    Vår tvååring (precis fylld) är totalt ointresserad av att lyssna på oss föräldrar. En liten Emil, fylld av hyss. :) Oerhört charmig, men även oerhört tålamodsprövande!
    Han är rätt "smart", förstår precis vad vi menar och kan själv uttrycka sig ganska bra. Men han lyssnar inte!

    Tyvärr har vi hamnat i fällan att vi "hotar" allt för mycket. "Om du inte sitter still på din nya stol så spänner vi fast dig i bebisstolen" eller "gå ner från bordet, annars skippar vi efterrätten". Vi VET ju att detta inte är ett bra sätt, men efter bestämda tillsägelser, valda strider, lockande, pedagogiska samtal etc så har vi ändå hamnat där. Tyvärr blir det ALLT för mycket tillsägelser och irritation från vår sida. :( Vilket ju ändå inte hjälper...

    Hans storasyskon har inte alls varit på samma sätt. Visst har även de haft sin egen vilja, men vi upplever att de ändå lyssnat på oss. Lillebror bara skrattar när han vet att han gör fel. Han totalvägrar att lyssna och han lever lite i sin egen värld. På förskolan är han dock inte alls så här, utan där sitter han still, lyssnar och är ett litet charm-troll.

    Hur har ni andra gjort med sådana här viljestarka barn som inte lyssnar? Hur räddar ni middagssituationen (här blir det ganska kaotiskt... han far runt och inte sällan slår han sig till sist) och hur får ni till läggningar etc utan att han antingen ska få sin vilja igenom, eller gallskrika när vi försöker "tvinga"?

  • Svar på tråden viljestark 2åring som INTE lyssnar
  • Finis

    Tycker inte ni ska tjafsa så mycket. Förhandla inte. Lyft ner honom från bordet. Inget mer med det. Ingen strid eller bråk.
    Vi har en 2-årig tjej som är likadan. SÅ stark vilja och envis. Märkt att bäst går det när man sätter tydliga gränser och inte förhandlar för mycket. Bråkar hon om maten, ja då får hon gå från bordet och vara utan. Vill hon inte äta? Ok slipp. Hon dör inte av svält och får mat om några timmar igen. Om hon ibland ställer sig i soffan för att testa eller provocera så låtsas jag nästan inte om det utan sätter henne bara ner tyst. Det brukar räcka med en gång om hon inte får nån rolig reaktion. Vissa dagar är det värre såklart men då lyfter jag ner henne från soffan. Utan dramatiken blir det inte lika kul har jag märkt.

  • hösttussilago
    Finis skrev 2013-01-26 10:47:28 följande:
    Tycker inte ni ska tjafsa så mycket. Förhandla inte. Lyft ner honom från bordet. Inget mer med det. Ingen strid eller bråk.
    Vi har en 2-årig tjej som är likadan. SÅ stark vilja och envis. Märkt att bäst går det när man sätter tydliga gränser och inte förhandlar för mycket. Bråkar hon om maten, ja då får hon gå från bordet och vara utan. Vill hon inte äta? Ok slipp. Hon dör inte av svält och får mat om några timmar igen. Om hon ibland ställer sig i soffan för att testa eller provocera så låtsas jag nästan inte om det utan sätter henne bara ner tyst. Det brukar räcka med en gång om hon inte får nån rolig reaktion. Vissa dagar är det värre såklart men då lyfter jag ner henne från soffan. Utan dramatiken blir det inte lika kul har jag märkt.
    Tack för ditt svar.
    Ja, du har nog rätt.  VI borde nog lugna ner oss lite vi med. :) Det är helt sant att lillebror ofta är ute efter reaktioner och att vii bara borde vara tydliga  (men inte alltid. Ofta gör han saker också i sin egen lilla värld, utan att bry sig om omgivningen)

    Kanske är vårt största "problem" att om inte VI går emellan så spelar han upp de andra barnen. De äldre VET att man inte får klättra på bordet och det gjorde de aldrig. Men när de ser lillebror busa så hänger de på och det blir smått kaotiskt om inte vi går emellan.
    Dessutom så spårar lillebrors småbus ofta ut till bråk syskonen emellan, om inte vi hindrar det.
    Hade han inte syskon så skulle det kännas enklare att ignorera eller ta med en nypa salt/vara tydlig.
Svar på tråden viljestark 2åring som INTE lyssnar