Är du, eller känner du en lycklig singel

Jag är singel och trivs bra med det, visst ibland saknar man att dela livet med någon men söker inte efter "den rätta"... Kommer den så kommer den

Jag var en lycklig singel men nu är jag en lycklig fru.

Är/var ni så ensamna då? Ni har ju ändå barn båda två

Jag är singel sedan 2 år, och har ingensomhelst, lust att skaffa mig ett förhållande, eller ännu värre nån att bo med. Saknar nån att dela räkningar med dock

Jag är självvald singel och trivs alldeles utmärkt. Vill inte ha ett förhållande just nu, möjligen i framtiden...men absolut inte nu.

Jag är singel och har varit det under några år. Jag har trivts bra med det livet, bygga ett eget hem för mig och barnen där jag (ok tillsammans med barnen) bestämmer, utbildat mig, nytt intressant jobb, barnens aktiviteter, ja sköta mig själv helt enkelt. Men nu börjar man allt sakna någon.

Kan tillägga att jag aldrig känner mig ensam eftersom jag har min dotter och så har jag min familj som bor nära.

Saker jag kände förut när jag var singel var.

Jag är frivillig särbo och trivs med det och har inga planer på att ändra på den saken just nu i alla fall. Jag är hellre singel än har ett halvdant förhållande. Singellivet kan vara härligt men hittar man ngn som man trivs med så kan kan det vara lika underbart det. Skulle dock mycket hellre vara singel än att leva i ett halvdant förhållande och hellre singel än att bo ihop som jag känner det just nu.

Jag är absolut en mycket lycklig singel. Det betyder inte att jag inte kan tänka mig att träffa någon men om jag inte gör det så är det helt ok. Jag spenderar inte mina dagar med att sakna någon, jag spenderar dem med att ta för mig av livet.