Forum Familjerätt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Gemensam vårdnad med en narcissist

    Tis 5 feb 2013 07:27 Läst 9726 gånger Totalt 47 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Gett upp) - Visa alla inlägg
    Anonym (Gett upp)
    Återställ
    Tis 5 feb 2013 07:27

    När jag läser om narcissism på nätet så inser jag att 98 % stämmer på mitt ex. Jag vill men klarar inte längre sv att prata med honom. ALLT jag säger vänds emot mig och jag skuldbeläggs för ALLT. Han är extremt begåvad på att prata omkull, glida från det viktigs och hamna i ändlösa diskussioner om hur hemsk jag är och hur synd det är om honom. Det spelar ingen roll hur tillmötesgående jag är, det kommer alltid något nytt. Jag är bara intresserad av att prata om vårt barn och han är bara intresserad av att driva igenom saker som är bäst för honom. Bäst för honom = bäst för barnet. Jag kan lyssna och hålla luren en meter från örat. Till slut har jag bett honom att bara maila och endast ringa när han vill prata med barnet (vilket han aldrig gör). Detta gör honom rasande men det är en stor befrielse och lättnad för mig att inte behövs ta all skit. Han är noga med att aldrig uttrycka sig så illa på mail som när han ringer. För att år sedan var vi hos familjerätten. Han är så duktig på att prata omkull mig att jag kände att familjerätten tog hans parti. Vilket kanske är övertolkning från min sida, men något ligger det i det. Nu vill han gå dit igen. Det skriker i hela min kropp att jag inte fixar det. Är inte emot famrätten som sådan men med honom så går det bara inte. Umgänget är satt till varannan helg vilket funkar, jag brukar även fråga honom vida andra tillfällen om han vill ha barnet mer vilket han vill. Gemensam vårdnad. Med tanke på att vi bor 20 mil ifrån så tycker jag vi lyckats bra. Nu kräver han att jag ska anpassa mig efter hans planer i sommar, vilket jag gjorde förra sommaren. Mm. Vill inte det nu igen. Kan man säga till honom att han själv kan prata med famrätten och sedan be dem prata med mig? Löjligt, jag vet, men som sagt, jag pallar inte. Kan man skickar någon i mitt ställe? Kan man ta med sig någon? Någon som har lite råd?

  • Anonym (Gett upp) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 5 feb 2013 12:55 #3
    Anonym skrev 2013-02-05 12:11:32 följande:
    Vad då "vill inte"? Det handlar om barnets rätt till båda föräldrarna.

    Skulle du själv tycka om att ge och ge utan att få något tillbaka? Till slut tröttnar man. Han får träffa sitt barn när han vill har jag sagt ofta till honom. Men det kan inte alltid vara så att det bara sker på den ena partens villkor, annars får det vara. Hur viktigt är barnet för pappa då? Att barnet har sin pappa råder det inga tvivel om.
  • Anonym (Gett upp) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 5 feb 2013 13:01 #4
    Anonym skrev 2013-02-05 12:05:52 följande:
    Javisst, boka varsin tid först hos famrätt och efter det går ni dit tillsammans. Då får de en uppfattning om vad båda vill osv. Det är klart ni ska dit själva, utan andra eller så, blir bara knepigare att dra in andra. Ni är två vuxna, ni måste väl för barnets skulle kunna prata. Det är väl bra att han "bara " vill ha varannan helg. Jag har en pappa på mg som i princip vill slita ett spädbarn från min famn känns det som, kraven bara haglar. Du har det bra.

    Bra uttryckt; att kraven bara haglar sätter fingret mitt på. Jag är/ har varit i exakt samma sits att han vill slita iväg ett litet barn från sin primäranknytning utan att göra det i en lugn takt. Jag vägrar aldrig umgänge men anser att det ska ske på ett litet barns villkor vilket pappa tyvärr tolkar som ett personligt angrepp. Att vi rådfrågat psykolog spelar ingen roll. Det är vad han anser som ska gälla. .
  • Anonym (Gett upp) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 5 feb 2013 13:21 #7
    Anonym skrev 2013-02-05 13:07:31 följande:
    Ja om det inte kostade på barnets tid med mig. Är det bara möjligt så är det inga problem. Man får bortse från sej själv när man är förälder. Barnets behov kommer före förälderns vilja att jäklas bara för att man kan.

    Önskar att pappan kunde säga och agera som du säger; att man får bortse från sig själv. Då skulle livet vara underbart.
  • Anonym (Gett upp) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 5 feb 2013 15:22 #9
    Anonym skrev 2013-02-05 13:22:37 följande:
    Du kan aldrig ändra honom. Bara dej själv. Varför vägrar du låta honom ha barnet när det passar honom i sommar?

    Det är platsen som är problemet. Han vill att jag ska vara i en nära släkting och väns sommarstuga under några veckor, så ska han själv ordna boende där i närheten. Vi brukar vara där mycket men nu har släktingen dött (jättejobbigt) och vi vet inte om vi kan eller vill vara där i sommar. Förra året bestämde han detta utan att fråga och jag anpassade mig. Pappan kan ju faktiskt lika lätt ordna tillfälligt boende nära vårt permanenta boende för att komma nära men det vill han inte.
  • Anonym (Gett upp) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 5 feb 2013 16:28 #11
    Anonym skrev 2013-02-05 15:27:09 följande:
    Får han inte ha barnet hemma hos sej?

    Absolut, där är de varannan helg och ibland oftare. Men han vill träffa henne mycket utan att slippa åka, och speciellt då inte till mitt och barnets hemstad. Eftersom barnet är så pass litet så är det ännu inte aktuellt att vara borta från primäranknytningen (mig) för många dagar i sträck.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll