• Äldre 16 Nov 12:34
    13308 visningar
    47 svar
    47
    13308

    Gemensam vårdnad med en narcissist

    Har precis problemet men dessutom har jag varit tvungen att flytta pga av jobb. Ingenting kring boende och skola var klart och det var till ett annat (närliggande land). Min dotter fick stanna hos sin mamma som har tydliga narcissistiska drag, även om de inte är av den värsta graden (hennes mormor har dock det). 

    Mitt problem är nu att jag ser att min dotter börjat visa egna drag på narcissism och barn i släkten börjar uppleva det som ett problem. Hon sårar dem, kör med dem, vill bestämma. Säger till och med att hon måste känna sig speciell. Min dotter är bara 10 år så jag hoppas det finns tid och att det inte är ärftligt men det finns så lite känt om just narcissism. Psykologerna verkar mest tro en massa saker.

    Jag kommer göra allt jag kan för att få vårdnaden om henne. Hon har (halv)-syskon här, flera stycken, vilket jag hoppas hjälper och hon vet jag älskar henne av hela mitt hjärta. Tanken på att hon kan växa upp och bli en narcissist är jobbig att bära på. Jag ser vilket ensamt och olyckligt liv det leder till.

    Skulle vara intressant att höra om någon lyckats hantera ett liknande problem, speciellt om de sett hur barnen hanterat eller gått igenom detta. Om de ärvt beteendestörningen eller bara kopierat uppförandet innan de skaffat en egen identitet. 

  • Äldre 18 Nov 22:44
    #45
    Anonym (narssehustru) skrev 2014-11-17 00:03:00 följande:

    Hej,

    Jag känner igen ditt problem mycket väl, och jag kände instinktivt att den enda vägen att avstyra de narcissistiska drag som min 10-årige son snappat upp från sin far (som har denna problematik), var att prata med honom om just detta.


    Tack för ditt svar. Det var precis detta jag funderade över. Man hoppas att bara är en fråga om förebild och att det kan gå "över" under lite normalare familjeförhållanden. 

    Tänkte på det där med att normalisera. Själv tänkte jag att om jag bara ger lite till så blir bra, det går att vända. Efter ett knappt decennium har man inget kvar av sig själv att ge. När väl skilsmässan var ett faktum så berättade min syster, typ, "jag vågade inget säga innan men har du tänkt på att ditt X kan vara en ....". Sen började googlandet och läsandet. Det var en lättnad att se hur att andra hade genomlevt i det närmaste samma sak. Det som gör det lite lättare nu är att man inte längre bli överraskad. Insikt och förutsägbarhet hjälper faktiskt, i alla fall mig.

    Mvh
Svar på tråden Gemensam vårdnad med en narcissist