Forum Familjerätt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Gemensam vårdnad med en narcissist

    Tis 5 feb 2013 07:27 Läst 9726 gånger Totalt 47 svar
    Anonym (Gett upp)
    Visa endast
    Tis 5 feb 2013 07:27

    När jag läser om narcissism på nätet så inser jag att 98 % stämmer på mitt ex. Jag vill men klarar inte längre sv att prata med honom. ALLT jag säger vänds emot mig och jag skuldbeläggs för ALLT. Han är extremt begåvad på att prata omkull, glida från det viktigs och hamna i ändlösa diskussioner om hur hemsk jag är och hur synd det är om honom. Det spelar ingen roll hur tillmötesgående jag är, det kommer alltid något nytt. Jag är bara intresserad av att prata om vårt barn och han är bara intresserad av att driva igenom saker som är bäst för honom. Bäst för honom = bäst för barnet. Jag kan lyssna och hålla luren en meter från örat. Till slut har jag bett honom att bara maila och endast ringa när han vill prata med barnet (vilket han aldrig gör). Detta gör honom rasande men det är en stor befrielse och lättnad för mig att inte behövs ta all skit. Han är noga med att aldrig uttrycka sig så illa på mail som när han ringer. För att år sedan var vi hos familjerätten. Han är så duktig på att prata omkull mig att jag kände att familjerätten tog hans parti. Vilket kanske är övertolkning från min sida, men något ligger det i det. Nu vill han gå dit igen. Det skriker i hela min kropp att jag inte fixar det. Är inte emot famrätten som sådan men med honom så går det bara inte. Umgänget är satt till varannan helg vilket funkar, jag brukar även fråga honom vida andra tillfällen om han vill ha barnet mer vilket han vill. Gemensam vårdnad. Med tanke på att vi bor 20 mil ifrån så tycker jag vi lyckats bra. Nu kräver han att jag ska anpassa mig efter hans planer i sommar, vilket jag gjorde förra sommaren. Mm. Vill inte det nu igen. Kan man säga till honom att han själv kan prata med famrätten och sedan be dem prata med mig? Löjligt, jag vet, men som sagt, jag pallar inte. Kan man skickar någon i mitt ställe? Kan man ta med sig någon? Någon som har lite råd?

  • Mån 11 mar 2013 08:22 #21

    Hur gammalt är barnet Ts? Kan han inte ha barnet 1 vecka sedan är barnet 1 vecka med dej osv?

  • Mån 11 mar 2013 08:28 #22

    Låter som mina söners pappa....så fort jag säger ifrån eller inte tycker som honom, blir han knäpp och håller oändligt långa föreläsningar för mig om hur jag bör tänka och göra att barnen ska lära sig att dom inte kan få sin vilja igenom. Så du får gärna inboxa mig oxå, skönt att få ventilera och diskutera med flera. Styrkekramar.

  • Fre 15 mar 2013 13:12 #23

    Å vad jag känner igen vår situation med din ts, fast här är det mamman som gör precis som din ex man. Fast hon vägrar numera svara på mail och kommer då med hot om att ta barnen ifrån henne.

  • Fre 15 mar 2013 21:05 #24

    Om att dela barnen med dessa individer. Siten är på engelska.
    http://www.outofthefog.net/Relationships/CoParenting.html

    Och här en norsk advokat som är påläst, finns flera bra infofilmer i serien

    ">


       

       

      

  • Anonym (narss­ehustr­u)
    Visa endast
    Ons 3 apr 2013 14:55 #25

    Hej,

    Erfaren narcissisthustru som just avslutat ett hopplöst förhållande på 20 år, men som fortfarande tampas med problematiken runt delade ansvarsområden. Delar gärna erfarenheter. Just nu befinner vi oss i ett stadium när han manipulerar med "välvilja" och "samarbetsvilja" eftersom han vet att han håller på att förlora på månag plan. Jag väntar bara på vändningen.

  • Fre 5 apr 2013 19:37 #26
    Anonym (narssehustru) skrev 2013-04-03 14:55:21 följande:
    Hej,

    Erfaren narcissisthustru som just avslutat ett hopplöst förhållande på 20 år, men som fortfarande tampas med problematiken runt delade ansvarsområden. Delar gärna erfarenheter. Just nu befinner vi oss i ett stadium när han manipulerar med "välvilja" och "samarbetsvilja" eftersom han vet att han håller på att förlora på månag plan. Jag väntar bara på vändningen.

    Inboxa gärna mig. Jag lämnade dåren för 1 år sedan. TOg mig över 10 år att fatta hur lönlöst allt var
  • Anonym (narss­ehustr­u)
    Visa endast
    Fre 5 apr 2013 20:07 #27
    jomma skrev 2013-04-05 19:37:56 följande:

    Inboxa gärna mig. Jag lämnade dåren för 1 år sedan. TOg mig över 10 år att fatta hur lönlöst allt var
    Hej, skrev en rad till dig...:)
    //NH 
  • Anonym (Usch)
    Visa endast
    Lör 6 apr 2013 18:51 #28

    Har varit med om samma sak. Levt med en narcissist och är numera separerad. Det är att bli psykiskt misshandlad att ha en sån person i sitt liv. Låt honom sköta allt vis mail/sms. Det är lönlöst att diskutera med en sån person för han kommer alltid vända allt till sin fördel, vad du än säger. Ni kan prata med familjerätten en och en. Du behöver inte sitta i samma rum som honom.

  • Anonym (narss­ehustr­u)
    Visa endast
    Lör 6 apr 2013 19:22 #29
    Anonym (Usch) skrev 2013-04-06 18:51:05 följande:
    Har varit med om samma sak. Levt med en narcissist och är numera separerad. Det är att bli psykiskt misshandlad att ha en sån person i sitt liv. Låt honom sköta allt vis mail/sms. Det är lönlöst att diskutera med en sån person för han kommer alltid vända allt till sin fördel, vad du än säger. Ni kan prata med familjerätten en och en. Du behöver inte sitta i samma rum som honom.
    Ja, men visst är det märkligt att de kommer undan med allt de gör. Är det för att de på riktigt inte kan känna skam och skuld - och att omgivningen hellre sätter etiketter som "självförtroende", "pondus" ""lite knepig" "svårhanterlig" "kör sitt eget race" för att det är så obegripligt att de inte har den medkänsla och empati som vi andra är födda med. När jag pressade "min" narcissist att beskriva "empati" så såg det ut som han fick en kortslutning i hjärnan.... jättekonstigt ....han vände och vred på frågan så att den blev oigenkännlig men till slut kom vi fram till att han inte kunde beskriva upplevelsen av empati. Men möjligen när han var tillsammans med barn (var det inte så Breivik uttalade sig...?)
  • Anonym (Usch)
    Visa endast
    Lör 6 apr 2013 20:02 #30

    Ja det är galet och det är så svårt att som "normal" försöka få in detta i hjärnan. Jag har försökt att förklara flera ggr hur jag och hans barn känner det i vissa situationer men det är ALDRIG ok enligt honom. Antingen ljuger barnet eller är jag överkänslig. Andras känslor är aldrig ok för han kan inte sätta sig in i dem. Detta är extremt frustrerande när barn är inblandade... Det värsta i allt detta är att dessa personer aldrig behöver vara ensamma. De är så charmerande, vältaliga så "alla" går på det och den psykiska misshandeln påbörjas...sedan är partnern i narcissistens grepp!!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll