sent missfall vecka 22

Tycker att ni tjejer som förlorat ett barn så sent måste förstå att det är inte konstigt att ni mår dåligt. Detta kan knappast kallas mf om barnet växt fram till v 22, det är ett barn ni har förlorat. Hoppas inte att det är läkarna som kallat det för mf för det är fel formulering. Ta er tid att sörja. Hoppas ni snart får känna lyckan av en ny graviditet.

Tyvärr sa dem så att det var ett sent missfall. Jag tyckte med det kändes olustigt men det fick vi höra hela tiden tyvärr.

Märkligt att de kallar det så. Kan förstå om det vore så att fostret slutat växa väldigt tidigt men så var ju tydligen inte fallet här. Jag beklagar er sorg och den sorgen har ni all rätt att känna, ni har ju fått föda ert barn. All lycka i framtiden önskar jag er!

Ja visst är det! Men för oss var det ju självklart vårt barn! Man förstår ju dock nu att man inte är ensam om att uppleva detta hemska! Men man undrar ju hur stor chansen är att bli så sjuk som jag blev när man är gravid när man skyddar det här lilla livet till så mycket det går under sin grav , jag önskar er all lycka! Kram

Till oss sa de också att det räknades som ett sent missfall när vi avbröt vår graviditet i v 22. Däremot så frågade de oss inför förlossningen hur vi ville att de skulle prata om vår bebis. De sa att rent medicinskt så räknas det ju fortfarande som ett foster och inte som ett barn - men om vi ville att de skulle prata om "barnet" eller "bebisen" inför oss så skulle de göra det. För oss så var det ju vår bebis så det kändes väldigt bra att de respekterade det och kallade vår dotter för "bebisen" under hela förloppet.

Jag hade gått in i vecka 23 och vi fick avgöra om barnet skulle begravas eller inte, det räknas som barn efter v 22. Termen är sent missfall (eller fördröjt missfall i en del fall där kroppen inte "märkt" att barnet dött), men jag tror inte att någon av oss som genomgått det kan tänka på det på annat sätt än som att vi mist ett barn, vilket vi gjort.

TS, jag beklagar och jag vet vilken smärta och sorg det är att gå igenom. det blir lite enklare med tiden. Du kommer nog aldrig glömma, men det kommer kännas lättare.

Jag beklagar sorgen för samtliga som gått igenom detta! 

Jag beklagar din verkligen förlust! Jag förlorade mina tvillingar i vecka 22 för drygt två år sen och vet precis vad du går igenom. Givetvis är det våra barn även om de rent medicinskt kallas sena missfall. De är våra barn och det kan ingen ta ifrån oss. 

Jag inboxar dig angående en sluten grupp på facebook som är till för oss som förlorat förtidigt födda barn.

<3  

Vi miste vår son i vecka 20 för snart exakt 7 år sedan och jag vill skriva till er för att dela med mig av min erfarenhet.

 Jag fick stöd av en kurator och en samtalsterapeut och det är verkligen något jag vill rekommendera er. Jag fick hjälp att bearbeta alla mina tankar och framförallt oron under andra graviditeten. Jag tyckte att det var svårt att prata med någon annan om alla tankar men hos dem kunde jag säga vad som helst. Om ni inte trivs med den person ni träffar först så bör ni byta för det är viktigt att man känner ett förtroende och en bra reltion till sin kurator.

Idag har jag två friska barn och har just testat positivt igen. Oron finns där igen men inte lika starkt denna gång.

Liten finns i mina tankar ofta och jag förstår inte att det  om en dryg vecka har gått hela 7å sen han föddes . Sorgen är fortfarande stark men idag kan jag bära den och leva samtidigt.