Juridik kring heminsemination

Det finns inget annat sätt för din tjej att bli juridisk förälder än en adoption, och det kräver att ni är gifta. Föräldrapenning går att lösa ändå, men det är en otrygg situation för alla inblandade (för barnet, för din tjej, för donatorn och för dig) om ni inte genomför adoptionen. Så det är nog bara att gifta er, trots att det inte är "er grej". Det behöver ju varken innebära ringar eller vara särskilt ceremoniellt.

Tack för ditt svar!
Vet att det är otryggt vilket jag inte alls vill ha. Man vill ju det bästa för sitt barn.
Men många gånger kan jag tycka att allt ska vara så förbaskat krångligt för att man inte är heterosexuell utan lever i en samkönad relation. 

Hade ni gått genom landstinget behöver ni inte vara gifta. Jag håller med dig att lagarna är knäppa som de är men nu ser de ju ut som de gör och jag tycker inte att man inte ska genomgå adoptionen som en demonstration mot hur det ser ut. Hur tänker ni gör med faderskapet? Ska donatorn ta på sig det? För i så fall kommer han att vara juridisk förälder. Eller tänkte ni undanhålla den informationen?

Alltså donatorn är känd och han ska inte ha något faderskap. Eller alltså erkänna faderskapet måste han ju. Men inte ha någon faders roll. Vet inte alls hur vi ska göra iom att vi gärna inte gifter oss nu men samtidigt vill han inte stå som juridisk förälder. Och vill inte underhålla den informationen för "lagen" eller hur man ska uttrycka sig.
Men verkar som att vi får genomgå en vigsel såfall.
Får bli fortsättning följer... 

Han kommer ju stå som juridisk förälder om han erkänner faderskapet. Och om jag minns rätt så går faderskapet inte att avsäga utan att någon annan tar på sig det, det vill säga han kommer att vara juridisk förälder tills dess din tjej adopterar barnet. Vad säger donatorn om det?

Tror inte heller på att undanhålla sanningen. Och i vissa kommuner så är de beredda att göra väldigt mycket för att ta reda på vem som är biologisk pappa till barnet. Och om ni inte samarbetar där så kan det bli svårare att senare få igenom en adoption.

Precis. Och jag vill ändå att det ska stå i papprena att han är fadern då det kan vara viktigt om man tappar kontakten med honom och barnet vill få tag i honom. Så kommer inte undangå något alls.
Han säger att det är okej tills tjejen adopterar men att han inte är villig att betala. Så vet inte hur det går till.
Men har ju 20veckor på mig att lösa problemet känner jag.
Vigsel borgligt är tydligen gratis i vår kommun och från det att man ansöker om det tar det 4v till ett datum och man får komma dit. Med alla papper från skatteverket osv. Vi vill ju att min sambo närstående adopterar men ingen av oss vill som sagt gifta oss.  

Lycka till!

Jag har inget att tillföra ang juridiken. Synd att inte lagen gäller lika för alla.... Men tänk en sån vacker anledning att gifta sig - för kärleken till sitt barns och för att trygga dennes framtid. <3
Även om man inte är jättesugen på giftemål så känns det ju som den vettigaste anledningen av alla. Vilket välkomnande till världen.

Förlåt, men jag fattar inte. Ni vill inte gifta er för att ni inte tror på papper, men ni vill skriva papper på att hon är förälder till barnet?

Det bästa ni kan göra för ert barn nu är, som andra har sagt, att gifta er. En borgerlig vigsel kan göras precis så romantisk, snabb, eller annorlunda som ni vill. Pappersarbetet är två signaturer var - faderskapsutredningen och adoptionen kommer att kräva lite mer av er än så.

Betala behöver donatorn inte göra om ni kommer överens om det, men ni får heller inget underhållsstöd från staten. Står han i pappren som pappa så är han juridisk förälder. Det betyder att han kan starta en process om umgänge eller vårdnad när han vill innan barnet är myndigt, precis som ni kan kräva honom på underhåll när barnet föds eller om fjorton år. Inga papper i världen kan hindra detta.

För oss är det stor skillnad på att göra min sambo till juridisk förälder vilket känns som en självklarhet medan att ha papper på sin kärlek känns onödigt då ingen av oss tror på det. + att hade vi varit i en hetro relation hade detta inte behövds då kan man knulla hej vilt och skaffa barnen hur man vill.
Tycker systemet är bra att det är krångligt att få barn som homo men tycker det borde vara lika för hetro par! 

Loveisjustyou - jag och min tjej planerar barn och funderar lite ang val av donator. Och vi funderar oxå på att ta en kille vi vet vem det är. Men jag är lite osäker på det här om han ångrar sig sen eller typ mår dåligt pga att han inte kommer vara juridisk pappa. Var det väldigt självklart för er att ha nån ni kände? Kommer han sen ha något med barnet att göra eller hur kommer ni göra med det?

Tacksam om du vill ge dina synpunkter på det :)

Jag och min frun har en dotter på 4,5 år tillsammans med en manlig vän. Vår dotter kom till genom heminsemination och vi gifte oss -nej, hemskare än så, vi registrerade oss : ( -- för att min frun skulle få adoptera dottern. Vi ville också ha papper på att han var pappa, så han erkände faderskapet, men ville inte ha vårdnad. Så jag hade ensam vårdnad om dottern tills hon var 10 mån och närståendeadoptionen gick igenom. Som jag minns det var jag alltså ensam juridisk förälder (för det är väl detsamma som att ha den juridiska vårdnaden?) även fast han tog på sig faderskapet. Det är ju heller ingen bra situation om något skulle hända.
Jag förstår er helt och fullt att ni inte vill gifta er,vi hade också stora svårigheter att acceptera detta, i synnerhet som inte samhället för fem år sen tillät oss att gifta oss, utan kallade det registrering- och hur romantiskt är det?
Men vi tyckte inte att vi hade något val, eftersom vi liksom ni ville skapa trygghet för vårt barn. Sen visade det sig att en borgerlig vigsel har man väldigt fria händer att själva utforma och vi gjorde det till en vacker ceremoni och fest som för oss inte alls hade med papper att göra längre, utan bara med kärlek! 
Jag hoppas verkligen att ni kan finna en lösning som känns rätt för er!
Kram  
 

Bellis01; ja det är ju läskigt, vi är alla människor och har möjlighet att ändra våra beslut. Särskilt vid ett barns födelse, som är en så stor och omvälvande händelse.
Det är väl lite annorlunda för oss eftersom vi egentligen inte har en donator; vi är istället tre föräldrar som delar tid  och föräldraansvar. Det funkar finfint än så länge, även om jag nog tycker att vänskapen som vi hade med pappan innan har blivit lite lidande. Nu är han vår dotters "andra familj" och inte främst en god vän.
Vi gjorde som flera här har skrivit om, vi skrev en sorts avtal mellan oss tre (inte bindande juridiskt, men moraliskt... ) Och sen såg vi till att prata mycket om vårt avtal med gemensamma bekanta, så att det inte skulle va så lätt att ändra sig
Men garderad kan man ju aldrig vara. Kanske bra att tänka sig även de andra möjligheterna; OM han skulle vilja umgås med barnet/vara medförälder- skulle det kunna funka för er?

För vår syskonlängtan väljer vi nu danmark, men hade gärna valt honom igen om han hade velat. Tycker det är fint på nåt sätt att känna den andra delen av ens barns (biologiska) rötter. Men det alternativet finns inte just nu och vi har hittat en donator vars beskrivning vi gillar.

Med mycket kärlek funkar allt! 

Man kan inte avsäga sig faderskap eller föräldraskap. Det enda han kan göra är att ge sitt medgivande till att "den andra mamman" får adoptera barnet - och då måste ni vara gifta.

Föräldradagar kan tas ut av den som är juridisk förälder, som är eller har varit gift med den juridiska föräldern, samt av den som har eller har haft tidigare gemensamma barn med den juridiska föräldern. 

Hej! Vår dotters pappa hade inte rätt till föräldrapenning eftersom han inte hade vårdnaden. Den kan man avsäga sig eller låta bli att ansöka om eller hur det nu korrekt ska uttryckas. Han erkände faderskap men ville inte ha vårdnaden. Jag var ensam vårdnadshavare och kunde då överlåta dagar till min fru (som sina skrev:eftersom vi var gifta). Sen när adoptionen gått igenom hade vi ju lika många föräldradagar jag och min fru. Och jag lyckades tjata på försäkringskassan om att få överlåta dagar till pappan. Det får man vad jag förstår inte enligt deras regler, men jag hävdade att vi var en ny sorts familjebildning och att han var ju hennes pappa osv. Det funkade.  

Så nej donatorn har inte rätt till föräldrdagar om han inte vill ha vårdnaden om barnet. Och ja man kan ge bort dagar till sin partner.

Och i vårt fall valde vi att ge min fru vårdnade eftersom vi tre föräldrar ansåg att hon behövde den bäst. Det är liksom lätt för folk i allmänhet att förstå att han är dotterns pappa även om han inte är juridisk förälder. Men det är svårare i min frus roll; vem är du, den tredje föräldern -VA? Då kändes det bra att stärka hennes roll.
Men jag får ju säga att han var modig som gav upp sina juridiska rättigheter till sin dotter! Vi struntar emellertid i det och funkar istället helt och fullt som föräldrar alla tre. Dottern är hos honom tre dagar i veckan och vi har familjemöten om viktiga frågor. Dvs vi bestämmer saker som rör vår dotter tillsammans med pappan.

Det är klart att det är lite krångligt ibland, det finns både för- och nackdelar. Hon får iallafall mycket kärlek och stor släkt : )