Vår son är allergisk – men svärföräldrarna har skaffat hund!

Behöver ju samtidigt inte handla om att de vill ha barnvakt men kunna umgås ändå. Vissa har sådana allergier att bara en som har pälsdjur sätter sig i allergikens soffa utgör problem då pälsen sitter i kläderna. Skulle jag och sambon skaffa pälsdjur skulle det i princip innebära noll relation till min syster och mamma så länge det inte är utomhus i princip.

Beaniee: angående TS så har du en poäng. Svarade lite mer allmänt då jag läst att vissa tycker "det är bara att ta medicin för din allergi" och liknande påståenden men det är ju tyvärr inte så för alla och då tycker jag att man får avstå pälsdjur om allergin visar sig vara av det värre slaget. Skaffar man djur trots att man vet typ "nu kan inte barnbarnet/släktingen komma hem till mig alls" ja då är man ganska självisk tycker jag så det ofta innebär att personen i fråga inte klarar av att den med djur kommer hem till den heller. :)

Om dom vill skaffa hund så ska dom få göra det, utan att ni ska ha någonting att säga till om. 
Dessutom varför antar de flesta som skaffar barn att mor och farföräldrar naturligt vill ta hand om dina barn?
det är inte deras skyldighet att behöva ställa upp varje gång ni vill göra nått. Dom har gått vidare i sitt liv, dom vill ha en hund, då skaffar dom en också.. och det ska räcka med det. 

Tack för alla fina svar! Många olika perspektiv och ni har väl på något sätt rätt allihop, det beror på hur man ser det. Men jag står för min besvikelse. Farmor har pratat om hur hon ska tillbringa sååå mycket tid med barnbarnen (hon har fyra, våra två och två till alla mellan 6 mån och 4 år) Men så kom hunden, som en liten bebis, och nu verkar det inte finnas någon tid för barnbarnen, eller jo lite finns såklart men mindre än förr. Till saken hör att vi inte har någon annan att fråga. Och det vet de. Självklart ska mor- och far-föräldrar ställa upp för barn och barnbarn. Det får de tillbaka i form av omtanke när de blir riktigt gamla!

Tja, det är inte så mycket ni kan göra åt saken.

Säg bara åt dem att de inte får ta med hunden hem till er.

Min svåger är allergisk men mina förldrar hade redan hund när han kom in i bilden. När de köpte en ny skaffade de en allergivänlig ras och de stänger ändå in hunden när han hälsar på. De visar så mycket hänsyn de kan... Konstigt att inte alla gör så.

Själviska av dig TS, klart de måste få skaffa hund dom de vill!

Sonen får träffa dem hemma hos er eller efter han tagit allergitabletter.

Som jag ser det är det upp till din man att berätta om er sons allergi (enligt pricipen att var och en hanterar sina egna föräldrar)  och att fråga om de har tänkt över att relationen till barnbarnen riskerar att bli lidande p.g.a. allergin. Det är ju helt deras eget beslut om de vill ha hund eller inte men konsekvensen blir att de får sköta hemma hos er i nytvättade kläder istället för hemma hos sig.

Jag tror säkert att man kan lösa det med ett sådant arrangemang, jag kan dock förstå din besvikelse men även dina svärsföräldrars beslut. För er sons del skulle jag så snart som möjligt ta kontakt med vården för att höra hur han kan bli hjälpt. Fungerar sensibiliseringsträning på ett sådan litet barn och vilka tabletter bör han ta? Som allergiker kommer han med all säkerhet att utsättas för att kompisar har djur hemma etc. och då bör man ju försöka få allt att gå så smidigt som möjligt så att han inte behöver välja bort kompisar p.g.a. att de har pälsdjur.

Självklart har de all rätt i världen att skaffa hund även om någon i sin närhet är allergisk. Självklart behöver det inte vara ett krav på att de ska passa barnbarnen om de nu inte alltid vill. Men främst: självklart får de ordna hundvakt om de ska vara hos er under en längre period som innebär att hunden inte kan lämnas helt själv. Hunden ska inte hem till er p.g.a. er allergiska son och personligen skulle jag inte ens drömma om att ta med min hund/mina katter hem till någon som är allergisk. Kan man inte ordna hund/kattvakt så får man helt enkelt ställa in träffen helt, Deras liv kretsar inte runt er son/deras barnbarn. De har rätt till att leva ett liv med en hund om de nu vill ha en hund i sitt liv. 

Gör klart för de att ni inte kan åka till de längre pga sonens allergi och att de inte får ta med hunden hem till er, har de ändå hunden med så tyvärr ni får åka hem eller lämna hunden ute eller i bilen.

Inget konstigt att prioritera djur framför människor. Djur är underbara, människor är i regel inte det ;) 

Sen kan ju pratet om att spendera mer tid med barnbarnen härstamma från att de vill att pensionärstiden ska bli meningsfull och kärleksfull, och nu har de hittat ett utlopp för det på annat håll. Good on them! Kan tänka mig att huset fullt med en massa småbarn är rätt krävande och utmattande i den åldern, även om man älskar barnen... Så hunden är ett trevligare alternativ, helt enkelt. Tror deras livskvalitet har förbättrats avsevärt sedan de skaffade hunden, så det är väl bara roligt för dem att få en meningsfull ålderdom. Dessutom kommer de ut mer, träffar mer folk osv osv. 

Ni får väl betala någon grannflicka/pojke att vara barnvakt i värsta fall, inte svårare än så. :) 

Sen håller jag med om att det är märkligt att hunden måste följa med när svärföräldrarna hälsar på er. De gångerna kan ju hunden faktiskt stanna hemma i några timmar. Alternativt att ni umgås utomhus.