Att ta fortsterbarn

TS gjorde ett misstag. Hon trodde att hon skulle kunna få svar men fick påhopp istället.

Ja, hon kan ev få vara jourhem, familjehem om hon blir utredd. TS kan vara en tillgång beroende på vilken psyksisk störning hon har. Dock tror jag i sådana fall att det gäller äldre barn.

TS borde skaffa sig ett läkarintyg eller flera som talar om att det inte kommer att påverka barnet då det kan ligga henne i fatet annars.

TS om du ska vara hemma med ett placerat barn så får du ersättning för det om du har tagit tjänstledigt från ditt nuvarande jobb. Det finns små barn som har blivit så illa behandlade att de måste vara hemma med familjehemsmamman/pappan i ett eller två år innan de börjar på förskolan. Du kan få samma ersättning som din nuvarande lön (minns inte vad det heter).

För övrigt har jag inte dömt ts, jag försöker bara förtvivlat få mer information från henne, för att kunna göra det hon ber oss om.
Att bedöma hennes lämplighet som familjehem.
Just nu kan jag varken säga bu eller bä om det.
Sen att jag aldrig skulle rådfråga främlingar på nätet om något så delikat är en annan femma, men nu gör ts det, nu ber hon oss om hjälp, hon vill bli bedömd av oss, men hon ger ingen information som gör att vi kan bedöma henne.
Är inte det lite motsägelsefullt tycker du?      

Jag tror det var ts formuleringar som ledde till kommentarerna (eftersom hon skrev att hon ville ha ett barn att mysa med och att det barnet skulle passa in i hennes familj) och det faktum att hon själv bad folk lägga av eftersom hon trodde att alla anonyma var samma person.

Jag ser det mer som att hon frågar de som har varit eller är familjehem. Jag som har varit i ganska många år och fortfarande blir uppringd av kommuner och organisationer fast jag numera säger nej anser mig inte kunna bedöma hennes lämplighet och troligtvis inte någon annan här heller eftersom vi inte träffat henne, inte känner till hennes bakgrund, inte vet hur hon bor, vem hennes man är, hur de har det ekonomiskt, etc etc.

Det kan en kommun bedöma. Jag har svarat TS utan påhopp vilket gick utmärkt. 

Ja, det håller jag med om.

"Jag har problem psykiskt men inget som påverkar mina egna barn utan de mår jätte bra och är trygga. Är detta något som kan stoppa att jag skulle få ta fortbarn?"

Du har svarat ts ja, men du har inte svarat henne på den här frågan vad jag har sett och det är den jag syftar på.
Jag håller med dig, det är omöjligt för oss som inte känner ts att svara på den frågan, men nu har hon ju ändå ställt den och då får vi väl göra så gott vi kan.
Men då behöver vi ytterligare information från ts, och den vägrar hon ge.
Det går inte ihop.
Men om du kan något som jag inte kan så får du gärna svara på just den frågan jag har citerat, från ts.      

Jag har skrivit att hon om hon är oroligt tar kontakt med sin läkare och ber om intyg till utredningen att hon klarar av att vara falmiljehem. Sen får utredningen visa om den kommunen hon söker hos tycker att det är ok. Det är inget som jag kan bedöma.

Det kan mycket väl vara en tillgång att ha ett "psykiskt problem". I vissa fall. 

Det beror helt på omständigheterna, det undersöks och kollas upp väldigt grundligt om det anses som "lämpliga" föräldrar och det kan kännas som en jobbig och intensiv process men är nödvändigt om man planerar att ta hand om barn, sen beror det också på vilka förhinder barnen må ha som ni kan tänka er ta hand om, det handlar om väldigt mycket men det är värt varje minut när man har barnen/barnet i ens famn