Är du adoptivförälder och har adopterat inom de närmsta 5 åren?

Tycker ert uppsatsämne är slöseri med tid tyvärr.
Det vore mer intressant att veta varför man eventuellt  INTE vill följa barnkonventionen och genevekonventionen som uttryckligen säger detta och ger barnen den rätten samt varför svensk lagstiftning inte följer detta..

Det vore också mer intressant att utgå från och diskutera ex lagstadgad öppen adoption- hur ställer sig intervjupersonerna till detta.

Jag tycker också att det finns en myndighetssyn som är helt förkastlig rörande nationella adoptioner- nämligen det här urdumma att spädbarn som föds och planeras att adopteras bort- ska tas så snart som möjligt från biomamman för "anknytnings skull". Att barnet placeras i jourhem i 6-8 v anses vara i barnets intresse- skulle inte tro det. Det finns en fiktiv rädsla att biomamman skulle ångra sig. Detta trots att barn som lämnas för adoption i andra länder inte alls alltid kommer till barnhem i samma stund de föds. 
Tvärtom- kan JUST veckorna efter förlossning vara enormt viktiga för att ordnetligt få känna efter beslutet och ta avsked. Kanske finns andra syskon- som sett sin mamma gravid i 9 månader som inte ens får se sitt syskon- snacka om trauma och absolut inte i DE barnens bästa intresse.

Svensk adoptionslagstiftning är ett svart hål av efterblivenhet enligt mig och det finns så många andra intressanta frågeställningar och utgångspunkter.

Lycka till

Missförstå mig rätt- 
Om någon skulle intervjua mig angående processen innan jag fick barn- och efteråt- och när och hur jag valde att prata om saker- så är ju det högst individuella svar och spörsmål och säkerligen också tämligen situationellt.
För föräldraskap är ständiga ad-hoclösningar liksom.

Ert tidsperspektiv på 5år är också problematiskt- man kan tänka en sak men resultatet blir något helt annat pga omständigheter, mognad, situationer osv.

Jag har aldrig sagt att det är ointressant- däremot slöseri med tid då jag verkligen hoppas på folk som lyfter denna adoptionssoppa till en ny nivå. 
Vad spelar individualla tankar om framtiden för roll egentligen om de inte sätts i samband med ex lagstiftning (ni är ju socionomer).
Ska ni styra dem mot det- prata fritt- eller bara lite luddigt om "vad tänker ni".
Sen är det med föräldraskap dessutom som så- att man är ambivalent i sina beslut.
Det finns kanske inga rätt eller fel- dilemman, kanske man skadar osv.
Som ex
Jag har flera barn men bl.a. ett biobarn som jag var 2 cm bokstavligen från att abortera bort men behöll i absolut sista stund.. Aborttabletterna har jag lagt i en berlock och sparat.
KOmmer jag någonsin berätta för min son? Absolut inte- om det inte är till gagn för honom själv. Kanske han själv hamnar i en liknande situation någon gång. Kanske han hamnar i en psykologisk kris och känner sig helt oälskad nån dag osv. Då. KANSKE. mEn annars inte.
Det jag menar med detta- är att på dilemman finns inga svar- det är situationer som ger svaren.
För att göra ert uppsatsämne mer intressant- iallafall för mig- så hade jag hellre sett att ni kopplat det ex till befintlig lagstiftning.

Som avslut- jag känner åtminstone 2 adoptivmammor som aldrig för sitt liv skulle erkänna för andra att de aldrig vill ha med biolandet, föräldrarna att göra. Deras självkänsla och psykologi är helt enkelt inte åt det hållet. Men de skulle aldrig medge det. DELVIS just eftersom faktiskt adoptionsprocessen i sverige KRÄVER att föräldrarna ska bistå sina adoptivbarn i den processen. De godtar det FÖR att överhuvudtaget FÅ adoptera.
Dvs det finns ett inbyggt dilemma i frågeställningen om man tror att bara för att man gör en kavlitativ  och mer öppen intervju att man får svaren. Så behöver det ju inte alls förhålla sig.
Att säga nåt annat blir ju att på något sätt erkänna sig skyldig till bedrägeri om ni fattar tankegången.
Nå 
lycka till

Jag för min del tycker att det var väldigt intressant ämne som ni tänkt studera. Lycka till