Min dotter ska börja dagis snart och jag är faktiskt lite orolig... Hon får alltid höra av omgivningen hur vacker osv hon är och det känns som det stigit henne lite åt huvudet. Hon kan stå och titta på sig själv i spegeln i evigheter och prata om hur söt hon är osv.. Och det säger hon även till andra..
Jag blir orolig att hon kommer bli utstött på dagis eller nåt för att hon håller på så här..
Uffesson: Jag tror inte det finns så många fyraåringar som tycker illa om sig själva. I den åldern tror man gärna att man är universums centrum. Däremot är det ju redan då man ska lägga grunden för hur självkänslan blir, tio år senare. B la genom att inte lägga för stor vikt vid utseende och prestationer. Däremot tycker jag att man ska uppmuntra initiativrikedom, omtänksamhet och annat som man faktiskt har nytta av genom hela livet.
Det är väl bara att prata med dagis om det uppstår problem. Sedan får man ju som förälder kompensera sitt barn så det oxå intresserar sig för annat än sin spegelbild. Jag vet inte riktigt hur och varför narcissism utvecklas, men det här kanske är en varningssignal vad vet jag.
Det jag tänker är att jag inte alls tycker att du skall nedtona att hon är söt, eller att du liksom slutar säga det till henne och liknande. Det är väl jättebra att andra tycker att hon är söt, och att hon själv tycker det och att hon är nöjd med sitt utseende!
Det jag dock kan förstå att du kan bli lite orolig för är ju om detta blir det enda som betyder något för henne. Det ville ju vara synd om hon liksom ENDAST betecknar sig själv som "söt", som om att det var hennes enda egenskap. Och det tror jag att du skall hjälpa henne med. Att hjälpa henne med att inse att hon är söt, ja, men att hon också är kanske kreativ, duktig på att skriva och måla eller whatever. Så att hon får en lite mer nyanserad bild av sig själv. Hon måste ju nånstans ha lärt sig att vara söt är det som ger henne uppmärksamhet liksom. Och då måste du ju visa henne att hon också kan få uppmärksamhet för andra saker. Det ville ju vara synd om hon växte upp och trodde hennes utseende var det enda hon "var bra på". Om inte annat så kommer hon ju en dag om några år framöver lära det the hard way så att säga, om hon inte klarar sig i skolan.
Sen tror jag inte helt du kan proaktivt agera sådär att "eventuellt går hon omkring och säger att hon är söt och irriterar folk". Du får ju ge henne the "benefit of a doubt" liskom. Plus att hon nog inte kan förhålla sig till en sådan hypotetisk diskussion när hon bara är 4 år. Det kan också vara en del risker med en sådan diskussion - att hon liksom lär sig att hon inte får säga att hon är söt osv. Eller att hon liksom är en ond människa för att hon säger att hon är söt. Så är det ju inte, det handlar ju bara om att hon inte skall såra andra människor liksom, eller få dem till att ha det dåligt med sig själv.
Jag tycker istället du skall hålla utkik efter sådana situationer och om du ser live att hon exempelvis säger till en kompis att "jag är mycket sötare än dig" - DÅ tar du diskussionen och förklarar för henne att man inte kan säga så för att då blir kompisen ledsen osv. Och lära henne omkring ödmjukhet.
Wow, denna tråd var ju milt uttryckt ``intressant``. Man blir mörkrädd av en del av kommentarerna.
Som någon nämnde ovan så finns det inga paralleller mellan ``söthet`` och intelligens, det ena utesluter inte det andra.
Min lillasyster höll på precis som du beskriver din dotter. Hon var så söt, helt fantastisk och så begåvad (enligt henne själv;)). Eftersom hon är yngst lät vi henne hållas, hon var ju ganska charmigt egocentrerad. Eftersom vi i hennes tidiga år var bosatta i Kina och Singapore fick hon extremt mycket uppmärksamhet. Hon är docksöt, men i dessa länder var hon väldigt exotisk och människor överallt uppmärksammade henne. Hon älskade uppmärksamheten, fick hon inte tillräckligt med uppmärksamhet försökte hon suga på tår och liknande för att folk skulle se henne. Hon har fått höra att hon är söt, att hon liknar en docka osv. Hon har fått massor med docksöta flickkläder, hon har också fått språkkurser, hon har fått otaliga timmar i matematik med äldre syskon, vi läste med henne i timvis. Allt för att hon skulle bli supersmart, och få de bästa förutsättningar ett barn kan få.
Jag är helt emot att ``plocka ner barn på jorden``. Hennes överdrivna självförtroende har bara hjälpt henne. Det skadar ingen annan att tycka att man själv är fantastisk. Andra människor blir inte mindre fantastiska för att jag tycker att jag är fantastisk. Min syster har fått lära sig att berömma andra, deras prestationer, deras hår, ja allt som kan tänkas vara positivt med andra. Men hon får lov att tycka att hon är hur fantastisk som helst.
Idag är den ``lilla dockan`` snart igenom sin utbildning, trots hennes`` prinsessklänningar`` är hon snart färdigutbildad industriell ekonom. Och hoppsan, det var visst den utbildningen på den skolan som generar de statistisk sett högsta lönerna i Sverige (kan vara på 2:a plats).
Tror man att blå kläder och inga utseende komplimanger tar flickor in på de tuffaste utbildningarna och till de högsta lönerna så är man ganska bra naiv (och ganska korkad). De har blivit en supertrend i Sverige att klä speciellt flickor könsneutralt och sluta ge dem komplimanger för deras utseende. Men det är inte det kärnan i problemet är. Problemet är fokus på kollektivet, och brist på elitism. Det är dags att begrava socialism, jante och kollektiv. Det är dags att plocka fram och tillåta flickor att tänka elitistiskt, inviduellt och det är ok att ha ett hur bra självförtroende som helst.
Inte konstigt att det finns så mycket mobbing i skolorna när vuxna människor sitter och talar om hur många fel och vilken dålig uppfostran TS dotter fått eftersom hennes dotter (gud förbjude) tycker att hon själv är söt.
Mitt bästa råd till dig, för att slippa råka ut för pedagoger som försöker ``plocka ner din dotter på jorden`` (ja, det finns) och missunnsamma klasskamrater, föräldrar med socialistiska värderingar osv. är att ta din dotter till en internationell förskola, eller en privat med ``elit`` inriktning. Om dessa finns på orten. Är din dotter annorlunda är det värt det. Jättekul att höra att du uppfostrat en snäll och omtänksam individ som själv anser att hon är fantastisk.