Tack för omtanken. Nä ett ma trodde jag var det sista jag skulle drabbas av. Men hur fan tänkte jag? Man är knappast "odödlig" för att man lyckats bli gravid, Ett mf/ma kan drabba vem som och denna gången var det min tur tyvärr. Det är ett helvete för alla som råkar ut för det. 
Önskar jag kunde joina er ????
Hmm jag gjorde inga ??? Jag gjorde en ledsen smily
Lider då oerhört med dej poison, och alla andra som kämpar så hårt och har gjort det länge. Jag följer er här ändå trotts att vi inte JUST nu försöker, jag har väl sjukliga problem att släppa taget antagligen haha..... Nä skämt o sido, men jag kommer ju försöka igen sen och kan jag tillföra er något fram tills dess så.
Poison, har du funderat på att prata med någon? En kurator eller kbt terapeut? Eller gå och lära dig mindfullness? När jag läser det du skriver så känner jag igen mig så otroligt mycket, det är så man blir rädd. Dels tänker jag såhär, chanserna att ni ska lyckas är stora, ni har barn sedan innan och ni tog ju inte hjälp förrän efter två års försök denna gång.
Jag skriver detta för jag verkligen lider med dig/er och bryr mig och jag har vart i precis samma skor. Tänk er verkligen igenom saker och ting. Försök att släppa tankarna på en bebis varje dag. Planera in saker!! En kort resa i nov/dec? Såg att spa, hotell och behandling var billigt i Ronneby just nu, såna saker måste man unna sig på vägen. Eller bara en natt på hotell i en stad med sambon, ät gott, shoppa lite. Mys!! För risken är väldigt väldigt stor att man tappar sig själv, mannen och att förhållandet går åt skogen. Jag känner inte era män men jag har ju kämpat två gånger med två olika män och båda två kände sig mer som en donator på slutet än en sambo/make. Och då är risken stor att de säger stopp. Gör saker ni tycker är roligt. Försök att tänka att vi kämpar för att nå vårt mål, men på vägen måste vi ha kul och må bra.
Ibland får man kanske bestämma sig för att pausa två månader. Sluta upp med behandlingar och bara släpp tanken på att ha sex konstant. Ha sex om ni vill, när ni vill. Blir det två gånger på en månad ja, då blir det så. Tänk inte ens på mensen.
Ibland behöver man någon som ruskar om en, om sambon inte gör det så kanske någon annan måste. Försök att må bra!! Glöm inte bort er själva. För har ni inga fysiska problem så kommer barnet komma till er. Men det tar lite längre tid. ???? kramar till er alla
Hmm ja fysiska problem har vi ju iofs, men om det inte är mer menar jag, alltså dåliga spermier, problem med konstanta missfall osv. Usch vad jag svamlar. Hoppas ni inte tar illa upp att jag skriver.
Nä, det är lätt att råda andra, jag vet men jag vet också hur jävla mycket det kan kosta att bli så blockerad i sin längtan. Fakta är att en hel del förhållanden går åt skogen i kampen om ett efterlängtat barn. Dels över att kvinnan mår så otroligt dåligt, dels att man glömmer bort VARFÖR man vill ha barn egentligen? mannen glöms bort i allt och förhållandet och sexet blir mekaniskt och mannen tröttnar. Så försök att ta er till det jag skriver, fast det är ju så svårt, jag vet. Kram till er
Jag är en person som blir så otroligt blockerad, nästan manisk!! Du har nog inte varit med tillräckligt långt bak i tråden för att se hur dåligt jag mådde. Men flera här kan nog intyga det..... Min mans systerdotter väntade ju barn och var beräknad i juli/aug. Och jag kunde knappt se henne!! Min blockering gick så långt att jag inte kunde se gravida, inte glädjas åt de som blev gravida, och tyvärr sa jag till min sambo "jag hoppas hon inte kommer på vårt bröllop för jag vill inte se hennes stora fina mage" då kan jag säga att jag satte spiket i min kista, min man tappa suget helt för bebis och tyckte rent ut att jag betedde mig för jävligt. Det var i den vevan vi bestämde oss för att pausa några månader. Min hjärna var minst sagt överhettad av hormoner.
Nu säger inte jag att ni beter er så illa som mig, men jag vill bara ge exempel på min dumhet, och vad längtan gjorde med mig.
Mmm och det är just det jag menade med att man ibland behöver prata med någon som kan "människors mående" att få utlopp för sina innersta tankar, hur mörka dom än är, och få hjälp att hantera omgivningen och när vänner berättar sin underbara nyhet (som egentligen känns som någon skjuter dej i bröstkorgen så jävla ont det gör) sånt här kan man inte ens berätta för sin sambo, för hur ska de förstå? Men att kväva det är ännu värre.
Man har rätt till hjälp efter ett år, tyvärr är processen lika "trög" om man försökt i ett år själv eller fyra år.... Framförallt när man har barn innan. fruktansvärt. Vissa läkare är bättre än andra med, vissa vill verkligen hjälpa med allt dom kan, vissa bryr sig inte "ni har ju redan barn att glädjas åt" fick jag höra. Det är grymt...
Sexa INTE varje dag tjejer. Varannan/var tredje Max simmarna väntar in ägget i äggledaren, "gammal" sperma kan ligga kvar och blockera så att pigga nya spermier inte kan ta sig in. Ett tips 