Adoptera trots depression & Ätstörning?

Det är väldigt negativt eftersom du mår dåligt fortfarande... hade du varit friskförklarad i många år hade det kanske gått....

Jobb med ditt mående så du är stabil i minst 3-4 år innan du börjar ansöka om adoption. Du är ju ug så du kommer hinna

Lycka till!    

Säger samma sak som 1:an. Ta tag i ditt mående först innan du börjar fundera på adoption, helst barn övt, men ännu viktigare vid adoption att föräldern är stabil och sänder ut trygghet så adoptivbarnet kan knyta an. Säger det inte för att vara elak utan för att nästan alla adopterade jag känner som är vuxna har anknytningsstörningar som påverkat deras liv extremt negativt så de fått psykiska problem själv i vuxen ålder.

Som jag skrev har jag varit stabil de senaste fem åren (sedan jag var 20 år gammal!) och skött både mat och träning OCH jag har inte tidigare fått hjälp av sjukvården eller tagit medeciner för mitt mående utan tagit mig ur ätstörningarna med hjälp av stöttande familj och vänner. Det finns alltså inget dokumenterat om att jag har haft problem. Är förövrigt en extremt välfungerande person med en universitetsutbildning, ordnad ekonomi, stabilt förhållande och vet att både jag och min man kommer att bli otroligt bra föräldrar och det är därför jag tvekar på om jag ska söka hjälp nu när jag håller på att rasa eller kämpa vidare på egen hand. Jag har alltså fortfarande en balans när det gäller mat, träning osv men är orolig att all den press och negatia stressen som varit de senaste året ska göra att jag faller in i gamla vanor. Hur gör det mig olämplig när att skaffa barn?  

Vi har båda längtat efter barn de senaste fyra åren och bara väntat in att jag ska bli klar med min examen, vilket jag är och har redan fått ett fast jobb. De senaste 14  månaderna har  vi jag kämpat aktivt och gång på gång "misslyckats" med att bli gravida. Det har varit otroligt stressande! Utöver det har jag förlorat en av mina närmsta vänner i en trafikolycka, en vän jag saknar så att det gör ont och tvivlar på att jag någonsin kommer att komma över.  Det har även varit ganska kaotiskt med vårt boende på grund av en extem vattenläcka som lett till att vi fått hoppa runt och bo hos vänner och familj ett par månader. Jag har haft ett riktigt värdelöst år och det har slitit på mig så pass att jag idag mår dåligt och inser att jag skulle behöva hjälp för att hantera allt detta. Jag anser dock inte att det gör mig olämplig till att skaffa barn eller att adoptera?

Jag har även nära familj som är adopterade, fleråig erfarenhet av att arbeta med barn med särskilda behov, en kandidatexamen i psykologi och min man han arbetar som lärare. Min fråga var inte om vi ska adoptera eller inte, vänta med barn eller ej, utan jag undrade om det skulle påverka våra chanserna negativt om jag nu valde att söka hjälp från psykolog och eventuellt fick någon form av tabletter!

Om du inte förstår det så bör du inte adpotera än på mååånga år....

Läs på ordentligt om adoption och om de barnens psykiska mående.....  så du är väl förberedd OM det barn just ni får mår dåligt. Då kommer du förstå varför vi anser att du inte är redo för detta enormt stora steg ännu.

Du kan omöjligt veta om jag och min man är redo eller inte så kan du istället svara på min fråga?

Påverkar det möjligheten att adoptera negativt OM jag idag söker hjälp för att hantera den stress det hör senaste året har inneburit för mig? Måste jag uppge huruvida jag besökt psykolog de senaste åren, lämna in intyg på om jag varit hos läkare eller liknande eller vad gäller?

Du kommer att få lämna hälsodeklration "på heder och samvete" att du inte har lidit eller lidit av ngn fysisk eller psykisk sjukdom ... och redovisa vilka mediciner du äter, samt lämna ett aktuellt läkarintyg ang din hälsa. Det förutsätts att man är ärlig när man adopterar och inte mörkar ev sjukdomar för att ljuga sig till ett barn, inför svenska myndighheter och barnets företrädare i ursprunglandet.

Psykisk ohälsa och medicinering skrämmer de flesta ursprungsländer!!

Jag skulle nog i din sits välja att få stöd en period. Om inte annat så visar det på att du vet när du ska räcka ut en hand istället för att riskera din hälsa.

Under åren då vi försökte få barn med hjälp av sjukvården mådde jag under perioder skit. Då gick jag och pratade med psykologen på fertilitetsmottagningen och fick hjälp att hantera situationen. Jag var även sjukskriven en kortare period. Detta har inte påverkat vår adoptionsprocess negativt. Bara man är öppen när man genomgår utredningen så blir det rätt i slutändan.

För din egen skull och för ditt kommande barns skull är det viktigt att du inte kraschar. Det kan vara en lång väg upp.

Tack för ett väldigt bra och lugnande svar!

En stor anledning til att jag nu mår väldigt dåligt är ju just min längtan efter ett barn och den ständiga påminnelsen en gång i månaden om att vi misslyckats ännu en gång. Så det skulle kännas otroligt jobbigt om det faktum att jag behöver hjälp att hantera det hela och min självinsikt i att jag behöver stöttning för att orksa skulle förstöra chanserna att bli förälder genom adoption! :/

Det som framför allt påverkar är om du behöver bli sjukskriven pga din depression. När man adopterar måste man lämna utdrag från försäkringskassan för de senaste tio åren. En sjukskrivning innebär inte per automatik att man inte får medgivande, men det finns givetvis en anledning till att utdraget krävs och det kan påverka om man får medgivande eller inte.

Att man har varit deprimerad är inget som i sig gör en adoption omöjlig, men du kan räkna med att de flesta länder vill ha en längre period helt utan medicinering innan du kan bli godkänd som adoptivförälder.

Du ska givetvis söka hjälp om du behöver det! Om du blir sämre kommer du ändå inte kunna genomföra en adoption. Och jag förstår din oro, verkligen! Och jag tror att du har alla förutsättningar för att bli en jättebra adoptivmamma, men du måste först må bra. Jag lovar dig att inget kan rubba ens tillvaro så mycket som att få (adoptiv)barn och det är absolut nödvändigt att man mår så bra man kan innan man får barnet. De flesta som har både adopterade och biologiska barn kan intyga att det krävs väldigt mycket mer när man adopterar (åtminstone första tiden). Det finns en anledning till att kraven är så höga på oss adoptivföräldrar.

Lycka till!!

Vill inte vara negativ men känner att även detta behöver påpekas:

En adoptionsprocess är i de flesta fall mycket påfrestande. Kommer det att bli ett barn? NÄR kommer det att bli ett barn? 

För oss var tiden som ofrivilligt barnlösa betydligt enklare än perioden efter att vi börjat adoptionsprocessen.  

Du har helt rätt i att även den biten kan vara tuff, men det är nog väldigt individuellt hur man upplever hela processen från barnlöshet till adoption. Jag var mer eller mindre deprimerad (men behövde inte hjälp) efter två års försök att bli med barn utan resultat. När vi tog beslutet om adoption påbörjades en ny process som också var tuff, men jag har aldrig under den processen känt att jag var på väg att bli deprimerad. Så för mig var beslutet att adoptera en väg ur hopplösheten och något som gjorde att jag mådde mycket bättre (även om jag har gråtit floder och misströstat många gånger även efter det).

Hej, får jag låna tråden med en fråga?

Jag är lite i samma situation - är just nu sjukskriven efter att ha förlorat ett barn sent i magen. Som ett resultat av detta kommer vi inte att kunna få några fler biologiska barn och har därför bestämt oss för att adoptera när vi är på fötter igen. Jag är sjukskriven pga krisreaktion och sömnsvårigheter med risk att övergå till depression. Har varit hemma i två månader nu och kommer troligtvis att behöva vara borta från jobbet ytterligare en tid. Är detta något som kan påverka vår framtida medgivandeutredning negativt? Blir superstressad när jag tänker på att min sorg som jag känner nu efter vårt barn som inte längre finns ska kunna påverka våra chanser att få ett nytt barn i framtiden

  

   

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att det ska påverka era chanser att få adoptera i framtiden. Du kommer givetvis inte påbörja någon utredning för adoption innan du mår bra igen och du kommer ha en väldigt specifik anledning till att du blev sjukskriven. En sjukskrivning är ju inget som i sig stoppar ett medgivande, däremot vill man titta på anledningen till den och se att du är mår bra igen.

Det som eventuellt kan ställa till det är om du får medicin mot depression. T ex Kina har krav på att man ska vara fri från medicin i minst två år innan man skickar ansökan.