Inlägg från: Anonym (frustrerad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (frustrerad)

    Går inte att prata med min sambo!?

    Min sambo är helt låst, han är för övrigt ganska tystlåten av sig när de gäller tankar,funderingar, känslor 
    osv osv.

    Nu har detta gått lite långt, det går inte att prata med honom och vet inte hur jag ska få han till att öppna sig och lösa problem och tjafs istället för att bara lägga allt i en burk som snart väller över.
    Jag uppfattar det som så att istället för att ta tag i saker o ting är det lättare att "glömma" bort och bara glida runt i bubblan.
    Hans familj tar väldigt lätt på saker o ting, problem är inga problem, det löser sig, (utan att det löser sig).

    Och han förstår absolut inget som jag förklarar från min synvinkel, utan från hans synvinkel är allt bra och rättvist som han gör.

    Jag spricker snart, det funkar inte såhär för mig.
    Saker o ting bara växer o växer i mitt huvud och jag exploderar varje gång det bara blir lite tjafs ,gråter o blir så ilsken för allt annat kommer upp samtidigt som inte är löst eller ens pratat om.
    Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör för han förstår inte att han måste bättra sig annars orkar jag inte.
    Jag vill att vi ska växa i vårt förhållande lära oss hur vi ska hantera saker o ting ihop, som ett par!
    Fortsätter det såhär så kommer vi ingen vart.

    Vi har det bra för övrigt, har en son på snart 2 år.

    Hur ska jag få honom till att öppna sig eller iallfall kunna föra ett normalt samtal om vardagliga saker/problem ?
    Det känns som han inte tar någonting på allvar. 

    Någon som har tips!?
    Han vägrar gå och prata med någon..  

  • Svar på tråden Går inte att prata med min sambo!?
  • Anonym (frustrerad)

    Han har ingen diagnos, inte deprimerad, ingen missbrukare, o inget på jobbet, han trivs jättebra. 

    Ja vi är helt olika, han är nog så, och jag har försökt vara så, o de har ju gått bra rätt länge men nu börjar de bli för mycket för mig att hålla igen på.
    Vi tjafsar inte direkt om småsaker annars, så när vi då väl tjafsar blir de såhär och det är inte småsaker som
    att han inte fäller ner toaringen.
    Den senaste tiden har det handlat lite om pengar, o sedan övergår det till att vi skulle separera osv osv, trotts att vi inte vill separera.

    Han har en verkstad som hobby med sin pappa, som kostar lite mer än 4000 i hyra/mån , vi försöker spara till hus, nu är jag arbetslös (därav våra tjafs om pengar)  och tycker helt plötsligt att det är mycket pengar han lägger ut på hobby VARJE månad.
    För om jag vill unna mig något så är det onödigt, men vad är inte hans hobby då?
    Detta är ganska invecklat o vet inte hur jag ska förklara det så kort för att ni ska förstå. Att han gör sig av med verkstaden är uteslutet, det vill jag inte.. 
    Men han blir så låst, nämner jag detta så ska vi ha delad ekonomi o vi ska separera, trotts att vi inte vill det. 
    Antagligen för han tycker de e"lättare" än o ta upp disskusionen.
    Det är det ända han säger, annat får han inte ur sig. Och det är frustrerande att man inte kan kommunicera istället för han är konflikträdd och vill bara stöta det ifrån sig!  

    Familjerådgivning vägrar han, har sagt det flertal gånger att vi kanske borde gå till familjerådgivning, men som sagt det vägrar han.

    Jag känner lite som "Piala" skrev, att jag orkar inte om det inte blir bättre!
    Jag är villig att jobba på det, frågan är om han är det. Självklart är det inte bara ens fel att det blir tjafs.  

  • Anonym (frustrerad)
    Anonym (så jobbigt) skrev 2013-07-24 21:57:54 följande:

    vet att det har gått några månader man jag sitter i precis samma sits :(
    jag försöker verkligen att lägga små saker bakom mig och inte göra dem större en dem är. Men inte ens när det gäller allvarligare saker så pratar han. Det är som att prata med en vägg. Jag pratar och han säger inte ett ord utan tittar på datorn, tvn, mobilen eller vad som helst utom på mig. Tillslut går jag och lägger mig för att jag inte känner att jag får ut något av det. Och sedan känns det bara som att han väntar att tiden ska gå så att det "rinner av mig" och då är allt som vanligt igen. Fast det är just det det inte är. För mig finns det fortfarande kvar... vet inte vad jag ska göra för att nå fram till honom. Säger jag att jag vill lämna honom om vi inte kan ha en relation där vi kan kommunicera så verkar han inte ens bry sig.. :( vi har två barn tillsammans så det gör att en separation inte är så enkel heller..

    Hur har det gått för dig TS?    


    jaha. så som du beskriver var exakt som vi hade! han ville bara vänta ut tiden tills det var som "vanligt" igen. 
    vi har också barn och ja, det är svårt med seperation. Men detta gick ganska långt i mitt huvud då jag kände mer o mer att jag inte ville bli nonchalerad av min partner för han ville inte prata om problem. Så jag gjorde slut med honom 2 månader sedan, nu är det ju verkligen jättelänge sedan jag skrev denna tråden. 

    Men som sagt, vi är separerade för mer än 1 år sedan.
    Hoppas det löste sig för er?! :)
Svar på tråden Går inte att prata med min sambo!?