• Anonym (Kakan)

    Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

    Dottern fyller 14 år om en månad ungefär. Det enda hon önskar sig säger hon är en bärbar dator. Hon har sett ut en som kostar 6990 vilket jag tycker är alldeles för mycket! Hon är nu sur för att jag tycker det och tycker det är orättvist när det är det enda hon önskar sig.
    Jag och pappan är separerade. Jag har nyss avslutat 3,5 års studier på högskolan. Vi har levt på csn och underhåll vilket varit knapert ibland. För två år sedan träffade jag min nuvarande sambo och han köpte en dator till mig eftersom han tyckte det behövdes för mina studier. Min dotter tycker nu att kunde jag få en så dyr dator (6000 så kan hon också få det. Hon jämför sig själv med mig. Köper jag nåt till oss/hemmet/mig själv så tycker hon att hon kan få lika annars är det orättvist. Hon tycker att kan vi köpa annat som t.ex. saker till hemmet, spel till Ps3 (sambon), så kan hon också få önska sig dyra saker.
    Jag har sagt att hon får önska sig men det är inte säkert att man får det alla gånger.
    Det känns som att hon är ganska otacksam och begär saker i födelsedagspresent. Till saken hör att hon inte betett sig bra under en lång tid, hon beter sig fortfarande inte bra mellan varven. Dålig attityd, snäser, kaxig emellanåt etc. men det är ändå bättre än det var för några månader sen.
    Vet inte vad jag vill med det här inlägget. Kan ju inte gärna fråga vad jag ska göra. Jag vet ju att jag inte kommer att köpa nån dator, jag ger inte efter för tjat, men det är så himla trist att det ska behöva bli ett bråk om det. Kanske kunde fråga er hur ni skulle göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-09 19:22
    Det handlar alltså inte om pengar och att vi inte har råd. Det har vi om vi vill. Det handlar om att man inte kan komma och begära och kräva saker. Och jag tycker 7000:- är väldigt mycket pengar!
    En del skriver att vi levt fattigt under min studietid. Det har vi inte gjort! Jag har fått ihop nästan 20000:-/mån med underhåll och bostadsbidrag. Sen har vi haft låga räkningar och fått över en ganska bra slant. Dock inte något stort överflöd som räckt till att spendera flera tusen på dyra grejer.
    Och, som sagt, hon har en dator från skolan i dagsläget som hon får ha tills hon slutar nian. Någon skrev att de datorerna brukar vara slitna och krascha titt som tätt. Det är inte sant i det här fallet då min dotters klass fick sprillans nya datorer. Hon använder datorn endast till att surfa på och att göra skolarbeten på.
    Har pratat med dottern nu idag och förklarat än en gång att en så dyr present inte är att tänka på. Jag sa att hon får ha skolans dator tills hon slutar nian och ser får vi se om gymnasiet tillhandahåller datorer eller om hon kan önska sig/köpa en då. Hon verkade förstå och det hela löste sig på ett helt ok sätt

  • Svar på tråden Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/
  • SivSavant
    Anonym (Kakan) skrev 2013-04-08 18:35:08 följande:
    Ja det undrade ju jag med. men enligt henne är den datorn inte bra eller fin nog.
    Hann inte läsa allt..
    Det är ju onödigt dumt att skämma bort barnen.
    Det krävs inte mycket av en tjej för att bli mamma, men det krävs en riktig kvinna för att vara en moder.
  • nean82

    Är man för ung för att lära sig om ekonomi när man är 14, 15 år??? Det är ju då de får lära sig om det i skolan. Fast jag tycker även det ska återkomma i gymnasiet så det är färskt när de fyller 18 år.

  • nean82

    Är man för ung för att lära sig om ekonomi när man är 14, 15 år??? Det är ju då de får lära sig om det i skolan. Fast jag tycker även det ska återkomma i gymnasiet så det är färskt när de fyller 18 år.

  • Anonym
    Anonym (?) skrev 2013-04-09 17:19:31 följande:
    jag har inte orkat läsa alla inlägg och eventuell vidare info förutom ts så det kanske står detta ngnstans på vägen men:

    Kan inte du och barnets pappa dela på datorinköpet? Blir ju mkt pengar ändå för en present, tycker jag men kanske en idé.

    Och även om HON tittat på en dyrare dator behöver du ju inte köpa en sådan dyr, det finns ju billigare. Alla 14åringar vill ju ha det som är "rätt" och som "alla"andra har men sådant är ju inte livet. Kanske dags att lära sig det.

    Att hon jämför sig med dig är väl oxå en tonårsgrej men hon är faktiskt inte vuxen, och det är du som bestämmer.
    Det ärväl så att när man blir vuxen kan man inte heller få allt man vill? Klart jag skulle vilja renovera mitt kök för 200.000 och ha den där fina bilen eller 3D tvnm.m m.m.Men det funkar inte så. Varken som vuxen,och DEFINITIVT inte som barn!!! När barnet går skolan och sen får ett jobb så får ju den se vad den vill plugga till och vad den vill jobba med. Köper man allt sånt där till sina barn tror jag inte man gör domen tjänst. ALLS.
     
  • Minimis

    Jag hade gett ett bidrag till datorn, tex 1000 kr. Så får hon spara ihop resten själv!

  • Brooke

    Jag har köpt två grejer som är ganska dyra en stationär dator och säng. Men jag har fått hjälp av mamma och pappa att dem betalar hälften och jag andra hälften. 

    Så kan du ju lägga fram det till din egna dotter. Att om hon vill ha den datorn för 6990 så får hon betala halva själv.

    Det är antingen det eller att hon får nöja sig med en lite billigare dator om hon inte tycker det är rimligt. 


  • NavitasBoost

    Jag hade frågat om hon kunde tänka sig en billigare dator. Hade hon svarat nej så hade hon inte fått någon alls. Det finns ju jättebra datorer som kostar betydligt mindre än sådär. Vad ska hon ha den till, eller vad är så speciellt med den att hon måste ha just den? Glad

    // www.navitasboost.blogg.se - graviditet, träning & lite till. 

  • Anonym (Fattigmor)

    [quote=69472901][quote-nick]Indianica skrev 2013-04-09 17:11:59 följande:[/quote-nick]Jag tycker man är på tok för ung för att få en bunt pengar i handen när man är 14 och sitta och spekulera i vad mat kostar osv och lägga upp en plan för om man ska köpa schampoo och mat och en dator eller något annat. Till viss del håller jag med om resonemanget, min son gillar t ex märkeskläder och min tjej gillar H&M och de har ju snabbt fattat att man får typ 10 t-shirts på HM och bara 3 DC t-shirts för samma summa, så det är bara att välja vad man vill ha och ibland så gillar man ett visst märke, tuan att egentligen kunna redogöra för varför in i minsta detalj. Den finns en hel del moraliserande kring barn och pengar också, men om nu barnet vill ha en dyr dator eller dyr jacka eller whaterver, ja, då får man ju prata igenom det och berätta vad man då får dra in på istället, men man behöver kanske inte göra världens grej av det och sitta och kolla matpriser och elräkningar och annat om man nu inte är enormt fattig som förälder alltså.

    Jag var 15 på 90-talet och enligt många i tråden var jag grymt bortskämd. Mina föräldrar hade ett system som innebar att om jag skötte skolan (dvs gick dit öht) så fick jag 1700 kr per månad i månadspeng, vilket skulle räcka till hygienprylar och kläder (inte ytterplagg). Det fanns inga mobiler för vanligt folk eller datorer på den tiden så jag brände i stort sätt alla månadspengar på kläder och smink och sådant och ibland känner jag att vissa särskilt mammor verkar nästan förbittrade som börjar prata om räkningar och matpriser när det gäller 14-15-åringar. Jag har absolut inga ekonomiska bekymmer idag.

    Visst ska man lära sig hushålla med pengar (jag fick t ex öppna sparkonto oxå) men barndomen är ju en frizon ifrån sådant som matkostnader och räkningar.  Man behöver inte börja "leka lyxfällan" med barnen när de är 14-15 tycker jag, betala räkningar och handla mat får de göra tids nog och det är ingen raketforskning så det lär man sig snabbt.[/

    Det var väldigt mycket månadspeng du hade! Barnbidraget låg på 750 kr i månaden tills 1996 då det sänktes till 640 kr och flerbarnstillägget slopades.

    Jag anser att barn tidigt kan vara med och handla, jämföra priser, bocka av kvitton när man kommer hem och plockar upp och så mycket som möjligt vara med när det gäller inköp och kostnader för att lära sig vad basvaror och att leva kostar. Mina barn var tidigt med i affären, hämtade varor, gjorde prisjämförelser och har suttit med mig när jag betalar räkningarna.

    De vet numera när de hittar ett fynd, om en produkt är bra i förhållande till sitt pris och de letar alltid efter utförsäljningar och rea. De kan ringa och fråga om de ska köpa med sig "Alla hjärtans dag hjärtan" för en tia lådan när det är lagerrensning i mars.

    Eller att mjölken med kort datum kostar en femma så hur många kan de ta innan den hinner bli dålig?

    De är i övre tonåren men lärde sig tidigt.

    Om man gör en jämförelse med andra ungdomar så är de otroligt insatta i hur mycket saker kostar och KAN kosta och ganska väl insatta i hushållets inkomster och utgifter.

    Vi har aldrig någonsin haft något tjat om dyra saker som ungarna vill ha. De kan då och då säga vad de skulle vilja ha eller önskar sig, men de har aldrig tagit för givet att jag ska bidra. Vilket jag förstås har gjort när det har varit möjligt och befogat. Trots att jag enligt alla mallar och tabeller inte ska ha råd.

    Nu handlar det om kostsamma teknikprylar och inte om kläder för en tusenlapp. Sådana saker får de fixa själva med sina egna pengar. Vill de ha dyra skejtskor från Junkyard, väntar de tills det blir rea där. Och går ihop med någon kompis som beställer på samma gång för att minska fraktavgiften och postförskottet.

    Önskar jag kunde hjälpa dem mer än jag kan.

    Den äldste behöver nya ljudmonitorer för kanske knappt 10000 (han gör musik professionellt men får än så länge väldigt låga arvoden) och vill inte knapra mer på de fonder han fick tillgång till när han fyllde 18. De har dessutom gått ner rätt mycket sedan dess, så han begriper att det är dumt att ta ut dem. Fonderna har släktingar sparat i åt honom sedan han var liten.

    De gamla högtalarna/monitorerna fick han av mig genom att jag lade ihop julklapp och födelsedagspresent för 5 år sedan. En stor utgift jag egentligen inte had råd med. Nu är monitorerna glappiga och behöver uppdateras i takt med hans musikproduktion.

    Värstingdatorn byggde han ihop helt själv på en kväll av nya delar han beställt. Hade han köpt den färdig hade den kostat dubbelt så mycket.

    För några år sedan köpte han en moppe, som inte startade men i övrigt var väldigt fin, för ett mycket lågt pris. Sedan mekade han och trimmade, målade och blingade och gjorde en dyr stuntmoppe av den. Han lade otroligt mycket tid på mekande och stuntande innan moppen blev stulen ur garaget. Det höll på att ta knäcken av honom. Alla hans sparpengar hade gått till moppen.

    Den yngstes högtalare pajade helt i förra veckan. Lyckligtvis har han lurar till datorn. Men jag inser ju att han han behöver ett par okej högtalare. Fast de pengarna finns ju inte.

  • Iam
    Indianica skrev 2013-04-09 17:11:59 följande:
    Jag tycker man är på tok för ung för att få en bunt pengar i handen när man är 14 och sitta och spekulera i vad mat kostar osv och lägga upp en plan för om man ska köpa schampoo och mat och en dator eller något annat. Till viss del håller jag med om resonemanget, min son gillar t ex märkeskläder och min tjej gillar H&M och de har ju snabbt fattat att man får typ 10 t-shirts på HM och bara 3 DC t-shirts för samma summa, så det är bara att välja vad man vill ha och ibland så gillar man ett visst märke, tuan att egentligen kunna redogöra för varför in i minsta detalj. Den finns en hel del moraliserande kring barn och pengar också, men om nu barnet vill ha en dyr dator eller dyr jacka eller whaterver, ja, då får man ju prata igenom det och berätta vad man då får dra in på istället, men man behöver kanske inte göra världens grej av det och sitta och kolla matpriser och elräkningar och annat om man nu inte är enormt fattig som förälder alltså.

    Jag var 15 på 90-talet och enligt många i tråden var jag grymt bortskämd. Mina föräldrar hade ett system som innebar att om jag skötte skolan (dvs gick dit öht) så fick jag 1700 kr per månad i månadspeng, vilket skulle räcka till hygienprylar och kläder (inte ytterplagg). Det fanns inga mobiler för vanligt folk eller datorer på den tiden så jag brände i stort sätt alla månadspengar på kläder och smink och sådant och ibland känner jag att vissa särskilt mammor verkar nästan förbittrade som börjar prata om räkningar och matpriser när det gäller 14-15-åringar. Jag har absolut inga ekonomiska bekymmer idag.

    Visst ska man lära sig hushålla med pengar (jag fick t ex öppna sparkonto oxå) men barndomen är ju en frizon ifrån sådant som matkostnader och räkningar.  Man behöver inte börja "leka lyxfällan" med barnen när de är 14-15 tycker jag, betala räkningar och handla mat får de göra tids nog och det är ingen raketforskning så det lär man sig snabbt.
    Jag tycker inte alls man är för ung för att få koll på vad saker kostar när man är 14 år gammal. 
    Och jag sa heller inget om att spekulera, jag sa att TS och hennes sambo skulle göra upp en lista, och det var kanske fel ord.. jag borde använt ordet budget istället. Dvs TS och sambon gör upp en budget för dottern.. Vad kostar hyran, vad kostar maten, vad kostar kläder, vad kostar nöjen osv osv.
    Anledningen till att dom skulle ge henne en klumpsumma kontanter var för att tonåringar har inget grepp om pengar och tycker att 1000 kronor är massor när dom får det i handen... Om hon då får hela summan av vad hon kostar i månaden så kommer hon få dollartecken i ögonen... men när hon sen måste ge tillbaka tusenlapp efter tusenlapp som egentligen bara bekostar hennes överlevnad så får hon en uppfattning om hur dyrt det är att leva, och får förhoppningsvis även en uppfattning om hur mycket 7000 kronor är, hur mycket det ska räcka till och att det kanske inte är vettigt att kräva att få en dator för den summan bara för att.

    För mig handlar det inte om att leka lyxfällan. Det handlar om att som tonåring ha koll på värdet av saker och pengar.
    När jag var 18 dog min mamma och jag skulle plötsligt vara vuxen och ha hand om min egen ekonomi. Vi hade alltid haft det knapert så som tur i oturen så hade jag den hårda vägen fått lära mig att man inte kan få allt man pekar på... Men tro mig, jag gick på många nitar innan jag insåg vad det innebär att hålla budget, hushålla med pengar och inse värdet i pengar och saker. Så nej, jag ser inte 14 som en ung ålder för att lära sig att man inte kan få allt serverat på silverfat, eller inse vad det kostar att leva och inse värdet av det man vill ha eller kräver att få.  
  • 123

    En 14årig flicka är ett barn - ingen sambo/kompis/inneboende som har samma beslutsfattande position eller bestämmanderätt över hur vårdnadshavarna ska fördela inkomsten i hushållet. 
    Punkt slut.

Svar på tråden Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/