Indianica skrev 2013-04-09 17:11:59 följande:
Jag tycker man är på tok för ung för att få en bunt pengar i handen när man är 14 och sitta och spekulera i vad mat kostar osv och lägga upp en plan för om man ska köpa schampoo och mat och en dator eller något annat. Till viss del håller jag med om resonemanget, min son gillar t ex märkeskläder och min tjej gillar H&M och de har ju snabbt fattat att man får typ 10 t-shirts på HM och bara 3 DC t-shirts för samma summa, så det är bara att välja vad man vill ha och ibland så gillar man ett visst märke, tuan att egentligen kunna redogöra för varför in i minsta detalj. Den finns en hel del moraliserande kring barn och pengar också, men om nu barnet vill ha en dyr dator eller dyr jacka eller whaterver, ja, då får man ju prata igenom det och berätta vad man då får dra in på istället, men man behöver kanske inte göra världens grej av det och sitta och kolla matpriser och elräkningar och annat om man nu inte är enormt fattig som förälder alltså.
Jag var 15 på 90-talet och enligt många i tråden var jag grymt bortskämd. Mina föräldrar hade ett system som innebar att om jag skötte skolan (dvs gick dit öht) så fick jag 1700 kr per månad i månadspeng, vilket skulle räcka till hygienprylar och kläder (inte ytterplagg). Det fanns inga mobiler för vanligt folk eller datorer på den tiden så jag brände i stort sätt alla månadspengar på kläder och smink och sådant och ibland känner jag att vissa särskilt mammor verkar nästan förbittrade som börjar prata om räkningar och matpriser när det gäller 14-15-åringar. Jag har absolut inga ekonomiska bekymmer idag.
Visst ska man lära sig hushålla med pengar (jag fick t ex öppna sparkonto oxå) men barndomen är ju en frizon ifrån sådant som matkostnader och räkningar. Man behöver inte börja "leka lyxfällan" med barnen när de är 14-15 tycker jag, betala räkningar och handla mat får de göra tids nog och det är ingen raketforskning så det lär man sig snabbt.
Det var väldigt mycket månadspeng du hade! Barnbidraget låg på 750 kr i månaden tills 1996 då det sänktes till 640 kr och flerbarnstillägget slopades.
Jag anser att barn tidigt kan vara med och handla, jämföra priser, bocka av kvitton när man kommer hem och plockar upp och så mycket som möjligt vara med när det gäller inköp och kostnader för att lära sig vad basvaror och att leva kostar. Mina barn var tidigt med i affären, hämtade varor, gjorde prisjämförelser och har suttit med mig när jag betalar räkningarna.
De vet numera när de hittar ett fynd, om en produkt är bra i förhållande till sitt pris och de letar alltid efter utförsäljningar och rea. De kan ringa och fråga om de ska köpa med sig "Alla hjärtans dag hjärtan" för en tia lådan när det är lagerrensning i mars.
Eller att mjölken med kort datum kostar en femma så hur många gör vi av med innan den hinner bli dålig?
De är i övre tonåren men lärde sig tidigt.
Om man gör en jämförelse med andra ungdomar så är de otroligt insatta i hur mycket saker kostar och KAN kosta och ganska väl insatta i hushållets inkomster och utgifter.
Vi har aldrig någonsin haft något tjat om dyra saker som ungarna vill ha. De kan då och då säga vad de skulle vilja ha eller önskar sig, men de har aldrig tagit för givet att jag ska bidra. Vilket jag förstås har gjort när det har varit möjligt och befogat. Trots att jag enligt alla mallar och tabeller inte ska ha råd.
Nu handlar det om kostsamma teknikprylar och inte om kläder för en tusenlapp. Sådana saker får de fixa själva med sina egna pengar. Vill de ha dyra skejtskor från Junkyard, väntar de tills det blir rea där. Och går ihop med någon kompis som beställer på samma gång för att minska fraktavgiften och postförskottet.
Önskar jag kunde hjälpa dem mer än jag kan.
Den äldste behöver nya ljudmonitorer för kanske knappt 10000 (han gör musik professionellt men får än så länge väldigt låga arvoden) och vill inte knapra mer på de fonder han fick tillgång till när han fyllde 18. De har dessutom gått ner rätt mycket sedan dess, så han begriper att det är dumt att ta ut dem. Fonderna har släktingar sparat i åt honom sedan han var liten.
De gamla högtalarna/monitorerna fick han av mig genom att jag lade ihop julklapp och födelsedagspresent för 5 år sedan. En stor utgift jag egentligen inte hade råd med. Nu är monitorerna och skramliga och behöver uppdateras i takt med hans musikproduktion.
Värstingdatorn byggde han ihop helt själv på en kväll av nya delar han beställt. Hade han köpt den färdig hade den kostat dubbelt så mycket.
För några år sedan köpte han en moppe, som inte startade men i övrigt var väldigt fin, för ett mycket lågt pris. Sedan mekade han och trimmade, målade och blingade och gjorde en dyr stuntmoppe av den. Han lade otroligt mycket tid på mekande och stuntande innan moppen blev stulen ur garaget. Det höll på att ta knäcken av honom. Alla hans sparpengar hade gått till moppen.
Den yngstes högtalare pajade helt i förra veckan. Lyckligtvis har han lurar till datorn. Men jag inser ju att han han behöver ett par okej högtalare. Fast de pengarna finns ju inte.
Han har köpt en begagnad server billigt för att kunna ha sin Minecraftgrupp på. Det finns plats för 70 spelare på servern och han bygger tillsammans med sina medlemmar, utser administratörer och kodar plugins till sin servergrupp. Sedan sitter han och skypar med spelare och chattar med andra under spelets gång. Men det kostar i datatrafik och elförsörjning. Servern står hos hans farsa och det är tur för elräkningarna är tillräckligt höga när man som vi bor i hus med eluppvärmning.
Datortrafiken är däremot väldigt hög; under 9 dagar då sonen var aktiv hos mig i 4,5 dagar och resten bara innebar mitt eget surfande med svtplay, tv4play, FL och Facebook tog vi emot 142 GB och skickade 15 GB. Det finns inget mobilt bredband som tillåter en sådan datamängd utan restriktioner.
Servern fjärrstyr han härifrån.
Visserligen är vi en kreativ familj, men jag undrar om vi varit så kreativa med större ekonomiska resurser. Barnens kunskaper om motorer, datorer och datorprogram/ mjuk- och hårdvara, HTML och CSS, musikproduktion och internet hade nog inte varit så stora.
Förutom att de har en ekonomisk medvetenhet och kunskap som de har haft mycket nytta av.
"Nöden är uppfinningarnas moder" är ett passande ordspråk när det gäller oss och vår ekonomiska strategi.