• Anonym (Kakan)

    Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

    Dottern fyller 14 år om en månad ungefär. Det enda hon önskar sig säger hon är en bärbar dator. Hon har sett ut en som kostar 6990 vilket jag tycker är alldeles för mycket! Hon är nu sur för att jag tycker det och tycker det är orättvist när det är det enda hon önskar sig.
    Jag och pappan är separerade. Jag har nyss avslutat 3,5 års studier på högskolan. Vi har levt på csn och underhåll vilket varit knapert ibland. För två år sedan träffade jag min nuvarande sambo och han köpte en dator till mig eftersom han tyckte det behövdes för mina studier. Min dotter tycker nu att kunde jag få en så dyr dator (6000 så kan hon också få det. Hon jämför sig själv med mig. Köper jag nåt till oss/hemmet/mig själv så tycker hon att hon kan få lika annars är det orättvist. Hon tycker att kan vi köpa annat som t.ex. saker till hemmet, spel till Ps3 (sambon), så kan hon också få önska sig dyra saker.
    Jag har sagt att hon får önska sig men det är inte säkert att man får det alla gånger.
    Det känns som att hon är ganska otacksam och begär saker i födelsedagspresent. Till saken hör att hon inte betett sig bra under en lång tid, hon beter sig fortfarande inte bra mellan varven. Dålig attityd, snäser, kaxig emellanåt etc. men det är ändå bättre än det var för några månader sen.
    Vet inte vad jag vill med det här inlägget. Kan ju inte gärna fråga vad jag ska göra. Jag vet ju att jag inte kommer att köpa nån dator, jag ger inte efter för tjat, men det är så himla trist att det ska behöva bli ett bråk om det. Kanske kunde fråga er hur ni skulle göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-09 19:22
    Det handlar alltså inte om pengar och att vi inte har råd. Det har vi om vi vill. Det handlar om att man inte kan komma och begära och kräva saker. Och jag tycker 7000:- är väldigt mycket pengar!
    En del skriver att vi levt fattigt under min studietid. Det har vi inte gjort! Jag har fått ihop nästan 20000:-/mån med underhåll och bostadsbidrag. Sen har vi haft låga räkningar och fått över en ganska bra slant. Dock inte något stort överflöd som räckt till att spendera flera tusen på dyra grejer.
    Och, som sagt, hon har en dator från skolan i dagsläget som hon får ha tills hon slutar nian. Någon skrev att de datorerna brukar vara slitna och krascha titt som tätt. Det är inte sant i det här fallet då min dotters klass fick sprillans nya datorer. Hon använder datorn endast till att surfa på och att göra skolarbeten på.
    Har pratat med dottern nu idag och förklarat än en gång att en så dyr present inte är att tänka på. Jag sa att hon får ha skolans dator tills hon slutar nian och ser får vi se om gymnasiet tillhandahåller datorer eller om hon kan önska sig/köpa en då. Hon verkade förstå och det hela löste sig på ett helt ok sätt

  • Svar på tråden Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/
  • city cat
    Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-09 19:40:12 följande:



    Min yngste hade förra terminen ett par timmar ekonomilektion i skolan i gymnasiet. Det handlade mest om vad som händer om man inte betalar sina räkningar; om KF, räntor och avgifter som till kommer på en från början liten skuld som växer sig stor.
    Lektioner i hushållsekonomi har de aldrig haft. Jo, förstås hemma då :)
    Jag har länge önskat ekonomi på schemat från låga klasser. Om barnen tidigt fick lära sig om hushållsekonomi, SGI, pensioner, IPS, sparalternativ, a-kassa, allmän sjukförsäkring, kreditupplysning, förseningsavgifter, lån och räntor, kronofogden, utmätning, försörjningsstöd, föräldrars försörjningsansvar, underhållsbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag osv, skulle inte en kotte hamna i ekonomisk knipa. Åtminstone bara en bråkdel av alla de som nu inte klarar sin ekonomi.
    Låter vettigt.
  • Anonym (Fattigmor)
    Colisa skrev 2013-04-09 19:23:16 följande:
    Nu var det inte mitt förslag, och jag tyckte inte det var särskilt bra, men att barnet får en två år gammal dator lär ju knappast orsaka några hemska olyckor?

    Jag tycker det kan vara helt okej att man tar över varandras grejer i en familj, både när det gäller barns och föräldrars avlagda saker. Det beror ju helt och hållet på vad det gäller och vilka behov man har.

    Säg att en pappa har köpt en svindyr superfin racercykel, som han tröttnar på efter en månads cyklande. Nästa år vill sonen börja träna för att cykla vätternrundan. Då är det väl suveränt om han kan få pappans cykel, i stället för att man köper ytterligare en racercykel medan den gamla samlar damm i förrådet? Det är ju inte allt som ärvs som är utslitet och trasigt, det kan lika gärna vara saker man tröttnat på, eller en fin ny fullt fungerande mobil som ersätts av en ännu nyare jobbmobil, eller någon idrottspryl, som inte längre duger för den som kommit upp på elitnivå, men är mer än tillräcklig för någon annan i familjen som sysslar med samma sak på hobbynivå.

    Det är klart att alla i en familj ska ha samma levnadsstandard, men det behöver ju inte betyda att alla ska ha precis samma saker.



    Tror nog inte att andemeningen riktigt gick hem i det jag skrev.

    Så jag förklarar:

    Det finns föräldrar som på bekostnad av sina barn - deras säkerhet ibland eller deras behov av större mer vuxna prylar - skaffar sig själva nya dyra fina saker för att ungen behöver nytt. Man kan säga att barnet får hålla till godo med avlagda och ofta sekunda varor för att föräldern ska kunna boosta sitt stora ego.

    Mina barn har levt med en sådan förälder och gör det till stor del fortfarande. Det höll på att kosta mitt ena barn livet.

    Jag kallar det känslomässigt ekonomisk misshandel. Jag är nog inte den enda som känner igen egotrippade föräldrar på det här sättet.

    Vad jag anser är vidrigt är alltså föräldrar som ekonomiskt skor sig på sina barns behov.

    Det du talar om är mer fördelningspolitik. Och det är en helt annan sak.

    Mina barn har så långt det varit möjligt ärvt varandra. Åt båda hållen. Den äldre är supersmal och lång och den andre lite kortare och mullig. Den äldres urvuxna brallor har aldrig funkat på den yngre eller mig. Men överdelar och jackor har funkat från den äldre till den yngre och jag har kunnat ärva den yngre. Nu när de är större och betydligt längre än jag.

    Skor har den yngre kunnat ärva av den äldre - tidigare när de inte hann slita ut dem innan de vuxit ur dem.
  • Ante94

    LAM!, om jag förstod dig rätt så menade du att man vid ett tillfälle skulle göra detta med pengarna?, isåfall tycker jag det är ett jättebra sätt att tydligt visa hur det funkar. När man är 14 år är man ju inte ett litet barn utan en ungdom och då är det verkligen på tiden att man lär sig om ekonomi.

  • Iam
    Ante94 skrev 2013-04-09 20:32:43 följande:
    LAM!, om jag förstod dig rätt så menade du att man vid ett tillfälle skulle göra detta med pengarna?, isåfall tycker jag det är ett jättebra sätt att tydligt visa hur det funkar. När man är 14 år är man ju inte ett litet barn utan en ungdom och då är det verkligen på tiden att man lär sig om ekonomi.
    iam är det :) 
    Och ja det var så jag menade.. För att dottern ska få ett grepp om vad saker kostar.  
  • Anonym (Fattigmor)
    Tom Araya skrev 2013-04-09 19:09:39 följande:
    Anonym (Fattigmor)

    Kul att höra om denna kreativitet och hur man får ihop grejer själv med mycket arbete och låg budget, istället för att köpa färdiga paketlösningar för dyra pengar. Dina barn lär sig också enormt mycket tekniskt av detta.



    Jo, visst har de lärt sig - och lär sig fortfarande, eftersom de inte har något annat val.

    Den yngre har blivit en otrolig nörd säger den äldre - som också är en nörd.

    Och jag behöver nog aldrig åka till verkstan eller till service med min gamla bil. Den kan sonen gå igenom och fixa till. Och den yngste har också börjat tjäna pengar på sitt datorkunnande när han uppdaterade sin grundskolelärares hemsida. Ingen stor summa men ändå. Inbetalades på Paypal som han öppnade när han började sälja olika behörighet till sin Minecraftgrupp. För pengarna köper han spel och laglig musik.

    Fast han rippar de program och filmer som jag vill spara på SVTPlay och TV4Play.

    När han var yngre satt han utanför huset och sålde plantor som vi tillsammans dragit upp, delat på från större och sådana som frösått sig från moderplantan. Och så plockade han bär och rabarber i trädgården och sålde.

    Farfar, morfar, mamma, brorsan och jag har varit och är företagare. Båda mina barn är det men har inte registrerat företag. Än.

    Det konstiga är att jag aldrig någonsin har visat dem någonting utan de har upptäckt och tagit reda på själva. Däremot var de nog bland de första i sina klasser att ha tillgång till dator praktiskt taget jämt.

    Den äldste planterade virus i alla skolans datorer när han gick i sjuan. Bara för att kolla om det skulle funka. Innan dess hade han varit på datorerna i mellanstadieskolan och gjort något med dem. Inte för att jävlas utan för att han ville undersöka om det funkade.

    Numera vet de ju vad de gör och jag frågade den yngste igår om han kunde hacka en dator och det sade han att han kunde. Om han är lika vass som Lisbeth Salander än, vet jag inte. Om inte är det nog inte långt ifrån.
  • Tom Araya
    Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-09 20:39:41 följande:



    Jo, visst har de lärt sig - och lär sig fortfarande, eftersom de inte har något annat val.
    Den yngre har blivit en otrolig nörd säger den äldre - som också är en nörd.
    Och jag behöver nog aldrig åka till verkstan eller till service med min gamla bil. Den kan sonen gå igenom och fixa till. Och den yngste har också börjat tjäna pengar på sitt datorkunnande när han uppdaterade sin grundskolelärares hemsida. Ingen stor summa men ändå. Inbetalades på Paypal som han öppnade när han började sälja olika behörighet till sin Minecraftgrupp. För pengarna köper han spel och laglig musik.
    Fast han rippar de program och filmer som jag vill spara på SVTPlay och TV4Play.
    När han var yngre satt han utanför huset och sålde plantor som vi tillsammans dragit upp, delat på från större och sådana som frösått sig från moderplantan. Och så plockade han bär och rabarber i trädgården och sålde.

    Farfar, morfar, mamma, brorsan och jag har varit och är företagare. Båda mina barn är det men har inte registrerat företag. Än.
    Det konstiga är att jag aldrig någonsin har visat dem någonting utan de har upptäckt och tagit reda på själva. Däremot var de nog bland de första i sina klasser att ha tillgång till dator praktiskt taget jämt.
    Den äldste planterade virus i alla skolans datorer när han gick i sjuan. Bara för att kolla om det skulle funka. Innan dess hade han varit på datorerna i mellanstadieskolan och gjort något med dem. Inte för att jävlas utan för att han ville undersöka om det funkade.
    Numera vet de ju vad de gör och jag frågade den yngste igår om han kunde hacka en dator och det sade han att han kunde. Om han är lika vass som Lisbeth Salander än, vet jag inte. Om inte är det nog inte långt ifrån.
    Hoppas bara de använder sina kunskaper till något gott.
  • Anonym (Var generös!)
    Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-09 10:12:36 följande:


    Jag betvivlar inte alls att du uppskattar det du fått eller att du sköter dina tillgångar på bästa sätt. För mig är det inte heller en tävlan vem som har mest eller minst.
    Däremot borde du vara medveten om att väldigt många andra mindre bemedlade i samhället ser det som att du fått allt du pekat på. Inte många har det så gott ställt att barnen kan få hästar efter storlek, bil, moppe, widescreen- tv eller dator. Många barn får aldrig någonsin ens en dator.
    Eller en familjeresa.
    Du har det mycket, mycket förspänt och det kan vara bra att vara medveten om hur prioriterad du är i jämförelse med de allra flesta andra som aldrig ser skymten av det de allra helst skulle vilja ha i livet.
    Det kan vara något så litet som en begagnad dator inköpt för en struntsumma. Till en 14-åring som måste gå till bibblan för att se en dator.
    Eller en hund, ingen dyr rashund med stamtavla, utan kanske en hittehund på ett hundstall som som de tre syskonen önskar sig tillsammans. De kommer aldrig att få sin högsta önskan uppfylld eftersom mat, veterinär och vaccination kostar lika mycket som ännu ett barn.
    Eller ridskola en sommarvecka för den tjej som älskar hästar, men som aldrig kommer att få någon av sina föräldrar.
    Eller en begagnad moppe till den unga som snart blir femton och som har drömt om moppe i över ett år.
    I kontakten med andra människor kan det vara klokt att hålla låg profil om man är så lyckligt lottad som du. De flesta i detta land skulle se det som att du fått allt du önskat dig. Allt du pekat på.
    Där du kommer ifrån är det säkert inte så märkvärdigt och inte heller i det område jag växte upp i.
    Men världen är större än att den begränsas till våra personliga ekonomiska omständigheter under uppväxten. Där utanför bomullsvärlden råder helt andra förutsättningar för överlevnaden.
    Ja, många "mindre belevade" skulle säkert anse att jag fått allt jag pekat på. Många av dem resonerar nog också så att barnen minsann inte ska prioriteras först eller "skämmas bort" med fina saker. Jag är övertygad att det är dessa föräldrar som i stor utsträckning misslyckas med att få sina barn att kämpa, därför att de inte får uppskattning och belöningar. Jag tycker att barn ska få lära sig att nästan allt är möjligt, bara man vill! Man ska inte trycka till dem och hålla dem på plats, man ska ge dem både av sitt hjärta och sina tillångar... Barn ska känna att de är värda ALLT och veta att kämparglöd belönas!

    Ja, jag har vuxit upp i ett område där våra tillgångar inte har stuckit ut. Men den världen är inte gjord av bomull. Få människors värld är gjord av bomull. Jag har på andra sätt haft en oerhört svår uppväxt som inga pengar i världen kan kompensera. Världen är tuff för oss alla, och det är var och ens ansvar att göra något bra av sitt liv...
  • nean82

    Fattig mor: har de inte haft lektioner i hushållsekonomi? Är du säker på det? För då har de haft en lärare som inte följt läroplanen. Det är obligatoriskt. Dåligt! Det är jätteviktigt!

  • Sorkan

    Varför ska barn shoppa upp flera tusen i månaden på skräp? Smink och kläder.... Är det vettigt att spola ner resurser på det viset när de kan göra sån enorm skillnad på annat håll (i världen)? Jag skulle inte kunna se mig själv i ögonen om det var jag som gav min 14åring 1700 spänn att lattja med i månaden. Även om jag HAR dem så skulle jag inte ge dem till mitt barn. Att shoppa är ingen självklar rättighet som tyder på försummelse om man nekar sina tonåringar det. Jag älskar mina barn på andra sätt, baserade på tid, delaktighet, resonemang, humor och empati.

Svar på tråden Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/