• Anonym (Kakan)

    Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

    Dottern fyller 14 år om en månad ungefär. Det enda hon önskar sig säger hon är en bärbar dator. Hon har sett ut en som kostar 6990 vilket jag tycker är alldeles för mycket! Hon är nu sur för att jag tycker det och tycker det är orättvist när det är det enda hon önskar sig.
    Jag och pappan är separerade. Jag har nyss avslutat 3,5 års studier på högskolan. Vi har levt på csn och underhåll vilket varit knapert ibland. För två år sedan träffade jag min nuvarande sambo och han köpte en dator till mig eftersom han tyckte det behövdes för mina studier. Min dotter tycker nu att kunde jag få en så dyr dator (6000 så kan hon också få det. Hon jämför sig själv med mig. Köper jag nåt till oss/hemmet/mig själv så tycker hon att hon kan få lika annars är det orättvist. Hon tycker att kan vi köpa annat som t.ex. saker till hemmet, spel till Ps3 (sambon), så kan hon också få önska sig dyra saker.
    Jag har sagt att hon får önska sig men det är inte säkert att man får det alla gånger.
    Det känns som att hon är ganska otacksam och begär saker i födelsedagspresent. Till saken hör att hon inte betett sig bra under en lång tid, hon beter sig fortfarande inte bra mellan varven. Dålig attityd, snäser, kaxig emellanåt etc. men det är ändå bättre än det var för några månader sen.
    Vet inte vad jag vill med det här inlägget. Kan ju inte gärna fråga vad jag ska göra. Jag vet ju att jag inte kommer att köpa nån dator, jag ger inte efter för tjat, men det är så himla trist att det ska behöva bli ett bråk om det. Kanske kunde fråga er hur ni skulle göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-09 19:22
    Det handlar alltså inte om pengar och att vi inte har råd. Det har vi om vi vill. Det handlar om att man inte kan komma och begära och kräva saker. Och jag tycker 7000:- är väldigt mycket pengar!
    En del skriver att vi levt fattigt under min studietid. Det har vi inte gjort! Jag har fått ihop nästan 20000:-/mån med underhåll och bostadsbidrag. Sen har vi haft låga räkningar och fått över en ganska bra slant. Dock inte något stort överflöd som räckt till att spendera flera tusen på dyra grejer.
    Och, som sagt, hon har en dator från skolan i dagsläget som hon får ha tills hon slutar nian. Någon skrev att de datorerna brukar vara slitna och krascha titt som tätt. Det är inte sant i det här fallet då min dotters klass fick sprillans nya datorer. Hon använder datorn endast till att surfa på och att göra skolarbeten på.
    Har pratat med dottern nu idag och förklarat än en gång att en så dyr present inte är att tänka på. Jag sa att hon får ha skolans dator tills hon slutar nian och ser får vi se om gymnasiet tillhandahåller datorer eller om hon kan önska sig/köpa en då. Hon verkade förstå och det hela löste sig på ett helt ok sätt

  • Svar på tråden Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/
  • hedersknyffel
    Anonym (Kakan) skrev 2013-04-08 17:52:41 följande:
    Dottern fyller 14 år om en månad ungefär. Det enda hon önskar sig säger hon är en bärbar dator. Hon har sett ut en som kostar 6990 vilket jag tycker är alldeles för mycket! Hon är nu sur för att jag tycker det och tycker det är orättvist när det är det enda hon önskar sig.
    Jag och pappan är separerade. Jag har nyss avslutat 3,5 års studier på högskolan. Vi har levt på csn och underhåll vilket varit knapert ibland. För två år sedan träffade jag min nuvarande sambo och han köpte en dator till mig eftersom han tyckte det behövdes för mina studier. Min dotter tycker nu att kunde jag få en så dyr dator (6000 så kan hon också få det. Hon jämför sig själv med mig. Köper jag nåt till oss/hemmet/mig själv så tycker hon att hon kan få lika annars är det orättvist. Hon tycker att kan vi köpa annat som t.ex. saker till hemmet, spel till Ps3 (sambon), så kan hon också få önska sig dyra saker.
    Jag har sagt att hon får önska sig men det är inte säkert att man får det alla gånger.
    Det känns som att hon är ganska otacksam och begär saker i födelsedagspresent. Till saken hör att hon inte betett sig bra under en lång tid, hon beter sig fortfarande inte bra mellan varven. Dålig attityd, snäser, kaxig emellanåt etc. men det är ändå bättre än det var för några månader sen.
    Vet inte vad jag vill med det här inlägget. Kan ju inte gärna fråga vad jag ska göra. Jag vet ju att jag inte kommer att köpa nån dator, jag ger inte efter för tjat, men det är så himla trist att det ska behöva bli ett bråk om det. Kanske kunde fråga er hur ni skulle göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-09 19:22
    Det handlar alltså inte om pengar och att vi inte har råd. Det har vi om vi vill. Det handlar om att man inte kan komma och begära och kräva saker. Och jag tycker 7000:- är väldigt mycket pengar!
    En del skriver att vi levt fattigt under min studietid. Det har vi inte gjort! Jag har fått ihop nästan 20000:-/mån med underhåll och bostadsbidrag. Sen har vi haft låga räkningar och fått över en ganska bra slant. Dock inte något stort överflöd som räckt till att spendera flera tusen på dyra grejer.
    Och, som sagt, hon har en dator från skolan i dagsläget som hon får ha tills hon slutar nian. Någon skrev att de datorerna brukar vara slitna och krascha titt som tätt. Det är inte sant i det här fallet då min dotters klass fick sprillans nya datorer. Hon använder datorn endast till att surfa på och att göra skolarbeten på.
    Har pratat med dottern nu idag och förklarat än en gång att en så dyr present inte är att tänka på. Jag sa att hon får ha skolans dator tills hon slutar nian och ser får vi se om gymnasiet tillhandahåller datorer eller om hon kan önska sig/köpa en då. Hon verkade förstå och det hela löste sig på ett helt ok sätt
    Om du lever gott på lån, underhåll och andra former av bidrag så faller äpplet säkert inte långt från trädet. Det beteende man har som förälder speglar sig ofta på barnen (om man som förälder är van att andra betalar så är det stor risk att ens barn tror attdet alltid finns någon som betalar!).
    Det sista som lämnar kroppen är humorn...
  • Anonym (Fattigmor)
    Tom Araya skrev 2013-04-09 20:54:23 följande:
    Hoppas bara de använder sina kunskaper till något gott.

    Varför skulle de inte använda dem på ett bra sätt? Jag har pratat med sonen som planterade virus om varför han gjorde det. Och han har berättat att det nog var bra för säkerheten på skoldatorerna var under all kritik. Detta var enda gÅngen han utnyttjat sina kunskaper på ett dåligt sätt. Men man kan j hoppas att datorerna fick bättre säkerhet efter detta.
  • Tom Araya
    Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-09 23:18:13 följande:

    Varför skulle de inte använda dem på ett bra sätt? Jag har pratat med sonen som planterade virus om varför han gjorde det. Och han har berättat att det nog var bra för säkerheten på skoldatorerna var under all kritik. Detta var enda gÅngen han utnyttjat sina kunskaper på ett dåligt sätt. Men man kan j hoppas att datorerna fick bättre säkerhet efter detta.
    Du har själv redan svarat på frågan.

    Förövrigt så borde du väl förstå att frågan är befogad istället för att ifrågasätta den, likväl som den hade varit det till en som skaffat sig en låssmeds kunskaper men inte är i yrket.
  • Anonym (Fattigmor)
    Anonym (Var generös!) skrev 2013-04-09 22:00:11 följande:
    Ja, många "mindre belevade" skulle säkert anse att jag fått allt jag pekat på. Många av dem resonerar nog också så att barnen minsann inte ska prioriteras först eller "skämmas bort" med fina saker. Jag är övertygad att det är dessa föräldrar som i stor utsträckning misslyckas med att få sina barn att kämpa, därför att de inte får uppskattning och belöningar. Jag tycker att barn ska få lära sig att nästan allt är möjligt, bara man vill! Man ska inte trycka till dem och hålla dem på plats, man ska ge dem både av sitt hjärta och sina tillångar... Barn ska känna att de är värda ALLT och veta att kämparglöd belönas!

    Ja, jag har vuxit upp i ett område där våra tillgångar inte har stuckit ut. Men den världen är inte gjord av bomull. Få människors värld är gjord av bomull. Jag har på andra sätt haft en oerhört svår uppväxt som inga pengar i världen kan kompensera. Världen är tuff för oss alla, och det är var och ens ansvar att göra något bra av sitt liv...



    Jag antar att du menar "bemedlade" och inte "belevade"? De orden har inte på långa vägar samma betydelse.

    När det gällt din uppfattning att den som inte har det gott ställt i mindre grad prioriterar sina barn än den som har det ekonomiskt tryggat, är min erfarenhet tvärtom.

    Jag växte upp i landets rikaste kommun och sågs säkert som ett ufo av mina grannar och kompisar som åkte på dyra schweiziska skidresor och språkresor, hade städhjälp och kocka, fick egen häst och gick på seglar- och golfskola. Senare skickades de till privatskola i England eller Schweiz eller till Lundsberg.

    Min far var den som satt på inkomsterna. Av dessa fick familjen just bara det som behövdes för att äta och knappt för att klä sig.

    Två-tre gånger åkte hela familjen på skidresa till Österrike. Vi hade inga skidor, men hyrde.

    När jag var 12-13 år började jag sommarjobba. Upp i ottan och ligga på knä i jordgubbslandet hela dagen. Det var slitigt men gav en liten inkomst som jag kunde göra vad jag ville med. Sommarjobbet varade i flera år.

    Mamma hade ingen egen inkomst, men hon gjorde allt hon kunde för att ändå ge oss fyra barn det finaste hon kunde. Hon lät mig åka till sin barndomsvän i Paris för att jag skulle få komma iväg på något roligt. Jag hade ju sparat pengar från mina feriejobb och månadspengar så jag hade råd med både tågbiljett, dyra kläder och inträden. Då var jag 14.

    När jag blev 16 började jag feriejobba på Postgirot. Dubbelkollade felslagna summor på långa remsor. Trist, men ett jobb som gav mig inkomst att köpa fina kläder i ett par butiker i Stockholms city.

    Ungefär vid samma tidpunkt började jag få barnbidraget varje månad. Det skulle räcka till månadsmärke till SL, alla mina kläder, godis, tidningar, bio och allt annat jag ville ha eller behövde. Det var ingen liten summa och det räckte bra.

    Jag sparade och när jag var 17 tror jag, beställde jag en resa till Cortina till mig och mina kompisar. Vi skulle åka skidor i de italienska Alperna under sportlovet. Gud vad roligt det var!

    Ja, så där har det fortsatt genom åren. På senare år när jag haft barn och knapert ställt har min moster hjälpt mig och barnen ekonomiskt. Hon har liksom min mor alltid varit väldigt givmild. Min far däremot . . .

    Och mina barns far . . .

    De som har kosing i min närhet är så snåla att de skiter inåt.

    Min far växte upp med gott ställt och dyr utbildning.

    Min mor har ingen annan utbildning än den tidens folkskola. Samma med min moster. Som gift sig till sina tillgångar.

    Man kan ge sina barn en massa uppskattning och belöning utan att lägga ett öre. Har man inte kontanta tillgångar spelar det ingen roll.

    Mina barn tvivlar inte en sekund på hur högt älskade de är. Hur stolt jag är över dem.

    De tvivlar inte på sin egen förmåga och de vet att om det kniper eller om de behöver hjälp - då finns mamma alltid där för dem.

    Och fixar de skapliga avgångsbetyg innebär det en större utdelning än ett svagt resultat.

    Magnus Ugglas tidigare låttexter skildrar hur ojämlika förhållandena i en stad kan vara. Passar mycket bra in på min barndoms uppväxt och de värderingar som omgav oss.
  • Anonym (Fattigmor)

    Den yngste har enligt egen utsago inte haft det och då troligen inte heller den andre eftersom de gått samma skola . . .


    nean82 skrev 2013-04-09 22:19:17 följande:
    Fattig mor: har de inte haft lektioner i hushållsekonomi? Är du säker på det? För då har de haft en lärare som inte följt läroplanen. Det är obligatoriskt. Dåligt! Det är jätteviktigt!

  • Anonym (Kakan)
    hedersknyffel skrev 2013-04-09 23:15:32 följande:
    Om du lever gott på lån, underhåll och andra former av bidrag så faller äpplet säkert inte långt från trädet. Det beteende man har som förälder speglar sig ofta på barnen (om man som förälder är van att andra betalar så är det stor risk att ens barn tror attdet alltid finns någon som betalar!).
    Va?? Vad menar du nu?
    Jag har studerat 3,5 år på högskolan, levt på csn, fått bostadsbidrag och fått underhåll av pappan. Menar du att jag snyltat på samhället? Jag har utbildat mig istället för att gå arbetslös i många, många år och betalar själv skatt nu.

  • MammaBella

    Kan ni inte göra upp om att hon får halva datorn i födelsedagspresent men den andra halvan måste hon spara ihop till själv med sin månadspeng att göra sysslor hemma som hon får betalt för. T.ex. tvätta bilen, tvätta fönster o.s.v.

  • Mrs K

    TS: Har förstått att ni löst det nu, men min spontana tanke var att jag hade erbjudit henne en del av summan som datorn kostar i present. Så kunde hon själv spara ihop resten.

  • nean82

    Alla ni som tycker att era barn behöver få lära sig mer hushållsekonomi i skolan kan börja propsa på att hem- och konsumentkunskap ska få mer utrymme i skolan. Där lär sig eleverna om ekonomi hälsa miljö konsumentlagar kronofogden, ja allt de behöver för sitt vuxna liv. Men så länge den allmänna uppfattningen är att där bakar man bullar och gör köttfärssås så missar man de andra viktiga delarna. Sedan frågar man sig varför barnen inte får lära sig det i skolan.

  • Anonym (läraren)
    Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-09 19:40:12 följande:



    Min yngste hade förra terminen ett par timmar ekonomilektion i skolan i gymnasiet. Det handlade mest om vad som händer om man inte betalar sina räkningar; om KF, räntor och avgifter som till kommer på en från början liten skuld som växer sig stor.
    Lektioner i hushållsekonomi har de aldrig haft. Jo, förstås hemma då :)
    Jag har länge önskat ekonomi på schemat från låga klasser. Om barnen tidigt fick lära sig om hushållsekonomi, SGI, pensioner, IPS, sparalternativ, a-kassa, allmän sjukförsäkring, kreditupplysning, förseningsavgifter, lån och räntor, kronofogden, utmätning, försörjningsstöd, föräldrars försörjningsansvar, underhållsbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag osv, skulle inte en kotte hamna i ekonomisk knipa. Åtminstone bara en bråkdel av alla de som nu inte klarar sin ekonomi.
    Jag blir varm i hjärtat över din tilltro till skolan och undervisningens kraft! Kram <3
Svar på tråden Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/