Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

När våra barn önskar sig dyrare saker (tex ipad) så brukar vi säga att om de själva sparar ihop till hälften så betalar vi resten. Vi skulle också ha råd att betala helt, men jag anser att det är viktigt för barnen att lära sig att spara och ha lite framförhållning om det är något man vill ha (men faktiskt inte behöver).

((Även om det har löst sig))
Det där med att ungar säger "Men du köper ju ditt och datt till dig, varför kan inte jag fååååå".
Det är ju dina pengar som förälder, det är du som kämpar för att få ihop dem, så enkelt är det.
Vill din dotter ha en fet dator, då får hon väl börja dela ut reklam och spara sin månadspeng (eller hur ni nu gör med fickpengar).

Föräldrarnas pengar är INTE barnens pengar.
Men barnen är föräldrarnas ansvar.

Min dotter fick köpa sig en bärbar i vårt namn med mobilt bredband. Den summan fick hon betala själv.
Nu har hon jobbat sen hon gick i sjuan ´varannan helg , så hon hade råd att betala plus att hon fick hela studiebidraget. Obs har inte läst allt ifall att ngn annan redan sagt samma  

 

TS, Du har inte tänkt på att hon behöver den av några andra anledningar, som hon kanske inte talar om?

Hon kanske tänker spela spel men inte säger det för att hon är rädd att du bara ska säga att man inte ska spela en massa eller något och kanske bara ger argument såsom skolarbete m.m. för att verka vettig och "vuxen"/ansvarsfull/ambitiös? 

Sen så skulle jag bli GALEN om jag inte fick ha en egen dator utan bara en till låns, för tänk om hon sparar/har en massa t.ex. bilder på sin dator som hon vill spara, men som sen försvinner när den lämnas in när hon egentligen vill ha dom kvar? T.ex. privata bilder?

Och DU fick ju en dator av din sambo, eller hur?

Varför?
Hur mycket kostade den?
Och behövde du verkligen den?

Och har din dotter NÅGONSIN haft en egen dator?
Hur många har du haft?

Hon kanske vill använda den till privata saker, kunna spara dokument, bilder, filmer, kanske spela om hon får lust osv.?

Tänk dig själv att du aldrig skulle kunna ha vad du vill på din dator, för att du vet att om ett år så kommer allt som du kämpat ihop med att skriva, leta, spara, spelat osv. kommer att vara borta om ett år?

Skulle du vilja ha en dator som bara var till låns och du inte fick använda under hela somrar och vintrar m.m.?

Skulle DU tycka det var rättvist om du önskade dig EN grej, och BARA den, men får den inte för att föräldrarna/sambon minsann bestämt att, "Nää du kan inte få den här, för jag vill ju inte att du ska bli glad och bortskämd! Men jag är vuxen, så om jag har en ny dator etc. så förtjänar jag det, men inte du, för du är bara ett barn/kvinna."

Det låter skapligt nedlåtande eller hur?
Lägg på hormoner på detta.

När jag var i den åldern fick jag en dator av mina föräldrar, hade inte valt ut någon specifik, men fick en SKITBRA laptop! Och den finns kvar än! Och jag är FORTFARANDE tacksam för att jag fick något jag verkligen ville ha och behövde då, trots att jag är vuxen och det är snart 9 år sedan... 
För jag gav inte alla anledningar som jag skulle ha en dator till när jag önskade mig en..
För att jag ansåg att det var privat, skämdes, trodde att det tyckte sånt var onödigt etc...

Sa också skolarbete b.la. för att det skulle LÅTA bra..

En så ung tonåring tänker INTE logiskt, och det som jag tyckte var så hemskt t.ex. privat/pinsamt då, tycker jag inte är det nu.

Och du har rätt i att man inte kan jämföra NÖDVÄNDIG inredning med  en present, men tänk om DU skulle önska dig t.ex. ett par foträtta skor för att du känner att det skulle vara bra och sköna för fötterna, men din sambo sa, "Nej men det får du inte" Du lånar ju sådana  av vården och det får räcka!"
Då tror jag du skulle ta illa upp..
Och sen har sambon sprillans nya märkesskor för tusenlappar plus att hans barn (säger vi) fick ett sprillans nytt xbox 360.

Skulle du känna dig utanför och oälskad?

I en så ung tonårings värld så känns det så, tyvärr.. tänk dig in i hennes sits, tänk på att hon ser att ni får en massa ni vill ha/ behöver, men det får inte hon, hon får nöja sig med något hon inte kan använda till allt för att hon inte kan behålla alla saker på datorn när hon sedan förlorar den nästa år...

Så tänk er lite för. Allihopa.

Håller med (OMG) och de andra som säger att hon förtjänar en, för det gör hon.

Och ni som säger att barn inte ska tro att de får kosta pengar/vara gratis och det är så jobbigt att ta ansvar och ge vdom något, men en själv går det bra...

Varför skaffade ni barn då för i första taget?

Ett barn ska skötas och tas om hand tills den dag de fyllt 18 och kraven ändras efter ålder, en 14åring är bara ett barn och har inte lärt sig konsekvenstänkande ordentligt t.ex. Finns forskning på detta. 

Det kan vara lite slitigt med tonåringar ibland. De har en tendens att bara se till sig själv och sina behov. Och som förälder är man skyldig att lära sina barn om pengar, pengars värde, om givande och tagande och att det är skillnad på vad man önskar och vad som är rimligt att få.

Det är inte omöjligt att lära barn det. Men man måste börja i tid och vara konsekvent. Vare sig det gäller pengar, presenter, förtroende eller förmåner så handlar det om att förtjäna det. I en familj är alla ansvariga i olika grader för familjens familjens trivsel och hur den fungerar. Om alla hjälps åt, var och en efter bästa förmåga, fungerar vardagen lättare och man slipper bråka om struntsaker. Att tidigt bärja plocka undan efter sig själv, att hjälpa småsyskon med en del saker, att tillsammans med andra i familjen ta ansvar för hushåll och hem gör att barnen får en förståelse för andra. Att handla, laga mat, vara med och diskutera om semesterar osv att få ta del av familjens ekonomi (på ett enkelt och lättfattligt sätt) och se vad saker kostar gör att de inser vad som är rimligt och inte.

Vi har kanske haft tur, men våra barn har aldrig haft orimliga förväntning eller surat ihop för att de inte alltid fått som de velat.   När vi diskuterade husköp deltog barnen också, inte så att de fick fatta beslutet åt oss, men vi var öppna med att en så stor investering inte bara skulle innebära större utrymme för alla och en tomt att röra sig på utan också uppoffringar.

Vi har aldrig använt hot och mut-systemet, men när vår äldste (femton år då), utan påtryckningar eller krav, skötte sina syskon och hemmet när maken blev akut sjuk , räddade han oss från att gå under. Han följde småsyskonen till skolan, serverade frukost och middag, skötte läxhjälpen, tvätten och inköpen i en vecka, tills maken var utom fara. (Nej, vi har inga anhöriga som kan rycka in).Julen det året gav vi honom det han önskade sig mest av allt, det var dyrt och det var mycket mer än vad hans syskon fick, men ingen grumsade, alla visste vad han gjort för oss. Dottern fick en bil när hon tog körkortet, visserligen en begagnad och skruttig bil, men den fungerade och hon behövde den för att ta sig mellan skolan, hemmet och sitt extrajobb. Inget annat av våra barn har fått en bil, men de har alla fått vad de mest behövt när de behövt det, inte för att de "vill ha" eller "alla andra har".

VI har lärt dom om inkomster och utgifter, att man får anpassa munnen efter matsäcken. Ibland får man avstå helt, eller bara vänta och spara ett tag till. Men att inget kommer gratis.  

Det taskigaste man kan göra mot sina barn är att få dem att tro att omtanke ligger i prylar. Att om man inte får det man önskar sig så är man oälskad. Jag är mamma till tre 17åringar och dem har man kunnat resonera och diskutera med sen de var betydligt yngre än nu -lågstadieåldern ungefär. En förälder har inte skyldighet att ge barnet allt det vill ha, däremot allt det behöver. Prylar är inte lika med kärlek!

Om som bara hade en lånedator och ville ha en egen dator och hittade en fin som de gillar, med bra processorkraft etc och jag hade råd pga god ekonomi så: Japp. Utan att tveka! Speciellt om det var det enda de ville ha och de fyllde 14, varför neka dem den enda sak de vill ha av ren principsak?

Jag skulle aldrig vilja att mina barn skulle ha någon jävla lånedator från skolan och inte kunna ha ett privatliv eller samlingar för att det kommer att försvinna om ett år. Klart dom ska ha en egen dator!

Men sen så går det att sätta sig ned tillsammans med dottern/sonen och titta på datorer tillsammans om det fin någon med samma egenskaper, processor osv eller till och med bättre för ett annat pris.

Om inte: Japp, skulle köpa den! + Annat som överraskning eftersom barnet antagligen bara förväntar sig denna när den är så dyr!
 

Om dom*