• Anonym (Duger DU)

    Privat Adoption-Sverige.Finns ni där ute ?

    Önskar det fanns nått som kallades privat adoption här i Sverige. Precis som det finns i USA, Jag tror att det hade blivit betydligt MER svenska barn som adopterades bort då.

    Står själv med ett litet barn jag funderar på att adoptera bort men det som hindrar mig är just det där med att JAG själv inte får lov att bestämma vem som ska få mitt barn, visst jag får PÅVERKA i socialens val av föräldrar men det hjälper inte mig som mamma.

    Hade det funnits fina böcker som i USA ect, där blivande adoptions föräldrar gör en liten "bok" och presentation om sig själva osv så hade ALLT vart lättare. Just nu står jag här med en liten som jag inte vet vad jag skall göra med.. Älskad ja!!EXTREMT älskad men pga hur hen kom till klarar jag som mamma inte av att ge mitt barn en rättvis uppväxt, visst massor av kärlek finns det och bra omhändertagande..men den "lyckliga" mamman kommer nog aldrig riktigt att finnas..

    Hen kom till genom en våldtäkt. Hen skulle varit min och sambons enligt ultraljud men DNA-Test visar annat. Som mammam till mitt älskade, underbart vackra och fina barn känns det som jag vill ge hen mer än vad jag kan . Jag är inte mer än mänsklig men detta tror jag inte att jag klarar av ...Gråter och sörjer för mitt barns skull..

    Önskar så jag kunde få gå igenom pars böcker och fundera och tänka på vilka som skulle kunna passa mitt lilla gryn.Vilka som kunde ge hen villkorslös kärlek, som skulle se hen som den individ hen är. Tyvär påminner hen mig väldigt mycket om vad som skedde..Vill bara ge hen det BÄSTA.

  • Svar på tråden Privat Adoption-Sverige.Finns ni där ute ?
  • Anonym (Duger DU)
    Mirali skrev 2013-04-26 14:48:04 följande:
    Hej

    Du har startat en hel del trådar om detta nu.

    Du pratar väl med en psykolog också? Du behöver verkligen absolut få hjälp att bearbeta det du har varit med om. Jag önskar jag kunde hjälpa och stötta dig i det här, det verkar vara fruktansvärt för dig.

    I övrigt håller jag väldigt mycket med om att svenska staten har lite väl mycket att göra med vem som ska ha lov att bli förälder och till vilka barn. Visst har det sina fördelar också, de försöker undvika att barn hamnar i fel händer, men det fungerar inte särskilt bra och när systemet ändå inte uppfyller sitt syfte tycker jag att det bara är begränsande och ganska kränkande att man inte ska få vara med och bestämma vad som händer med sitt eget barn.
    Det stämmer, jag har kontakter med både det ena och det andra. Men tyvär ger det mig inte så mycket. Har tänkt på adoption sedan dag ett. Men sen så kommer känslan ändå av att jag "sviker" sambo, och syster som älskar hen och tycker om hen OM jag adopterar bort henne. Men det känns som jag vill tänka på mig själv, vad jag hade mått lite lite bättre av. Jag kommer aldrig ifrån det faktum barnet kommit till på , heller inte att jag adopterat bort hen om jag gör det. MEN om det kan underlätta min vardag?! ÄR det SÅ fel av mig?!

    Alla säger att detta går att lösa, bara jag vill och bestämmer mig för det, men så känns det inte för mig. Vad gör man då?Jag ser ju inte så många lösningar..Om adoption blir aktuellt vilket det känns för mig så vill jag inte heller dra ut på det för länge. Hen har börjat jollra och dylikt och jag vill inte komma på om ett par månader att "shit" jag vill vill vill verkligen inte ha hen i mitt liv. När det gått så långt att hen förstår "mamma", "pappa" och dylikt och fäst sig för mycket vid oss. Känns inte rättvist gentemot hen.

    Mycket att begära och säkerligen svårt för andra att sätta sig in i , MEN vad hade ni själva gjort?????!
  • Anonym (insatt)
    Anonym (Duger DU) skrev 2013-04-26 14:43:11 följande:
    Önskar det fanns nått som kallades privat adoption här i Sverige. Precis som det finns i USA, Jag tror att det hade blivit betydligt MER svenska barn som adopterades bort då.

    Står själv med ett litet barn jag funderar på att adoptera bort men det som hindrar mig är just det där med att JAG själv inte får lov att bestämma vem som ska få mitt barn, visst jag får PÅVERKA i socialens val av föräldrar men det hjälper inte mig som mamma.

    Hade det funnits fina böcker som i USA ect, där blivande adoptions föräldrar gör en liten "bok" och presentation om sig själva osv så hade ALLT vart lättare. Just nu står jag här med en liten som jag inte vet vad jag skall göra med.. Älskad ja!!EXTREMT älskad men pga hur hen kom till klarar jag som mamma inte av att ge mitt barn en rättvis uppväxt, visst massor av kärlek finns det och bra omhändertagande..men den "lyckliga" mamman kommer nog aldrig riktigt att finnas..

    Hen kom till genom en våldtäkt. Hen skulle varit min och sambons enligt ultraljud men DNA-Test visar annat. Som mammam till mitt älskade, underbart vackra och fina barn känns det som jag vill ge hen mer än vad jag kan . Jag är inte mer än mänsklig men detta tror jag inte att jag klarar av ...Gråter och sörjer för mitt barns skull..

    Önskar så jag kunde få gå igenom pars böcker och fundera och tänka på vilka som skulle kunna passa mitt lilla gryn.Vilka som kunde ge hen villkorslös kärlek, som skulle se hen som den individ hen är. Tyvär påminner hen mig väldigt mycket om vad som skedde..Vill bara ge hen det BÄSTA.
    Men ta upp med dem i kommunen som hjälper dig att leta familj att du vill ta del av de påtänktas medgivandeutredningar. De borde ge dig en god bild av olika föräldrapar!
  • Anonym (insatt)
    Mirali skrev 2013-04-26 14:48:04 följande:
    Hej

    Du har startat en hel del trådar om detta nu.

    Du pratar väl med en psykolog också? Du behöver verkligen absolut få hjälp att bearbeta det du har varit med om. Jag önskar jag kunde hjälpa och stötta dig i det här, det verkar vara fruktansvärt för dig.

    I övrigt håller jag väldigt mycket med om att svenska staten har lite väl mycket att göra med vem som ska ha lov att bli förälder och till vilka barn. Visst har det sina fördelar också, de försöker undvika att barn hamnar i fel händer, men det fungerar inte särskilt bra och när systemet ändå inte uppfyller sitt syfte tycker jag att det bara är begränsande och ganska kränkande att man inte ska få vara med och bestämma vad som händer med sitt eget barn.
    Fast du är tydligen inte så insatt! Vårdnadshaven/arna får enligt lag vara med och bestämma var/hos vilka barnet placeras!!
  • Anonym (?)

    Du har startat en del trådar förut om det här Ts, trist att se att du inte kommit någonstans..

    Du måste ta tag i att bearbeta våldtäkten i första läget, varför gör du inte det ?
    Det går ju inte över för att du lämnar bort barnet, som ju inte alls har med saken att göra så sett. Jag förstår hur du tänker, men det är ett barn, hur det kommit till borde ha ringa betydelse då det redan finns..Det är ju liksom inget som du kan straffa barnet för.

    Givetvis kan jag inte uttala mig 100 då jag inte vart med om samma men det handlar nog om upplevelsen tror jag.

    Prova trauma terapi. 

  • Anonym (insatt)
    Mirali skrev 2013-04-26 16:57:52 följande:
    Jag menar inte bara när det gäller adoption utan överhuvudtaget hur mycket de bestämmer över ens barn mot föräldrarnas vilja. Tycker det är otäckt.
    Jag vet inte riktigt vad du menar i för situationer - ofta riktas ju kritik emot att svenska vårdnadshavare har för stor rätt till sina barn - även de barn som är utsatta och far illa på olika sätt!
  • sputnik

    Jag vet inte alls hur jag hade gjort, men våldtäkt är nog en ganska vanlig anledning till adoption. Jag känner verkligen med dig och tror att du har det jättejobbigt:(
    Det är en sak som jag har tänkt på en del, många tycker att det är ok att adoptera barn från andra länder men om det är en svensk kvinna som vill adoptera bort sitt barn uppfattas det lite annorlunda. Men orsaken till adoptionen kan vara den samma i Sydafrika som i Sverige. 
    Jag har inget råd alls att de dig men vill ge dig en stor kram! 

  • Anonym (Duger DU)
    sputnik skrev 2013-04-26 17:20:49 följande:
    Jag vet inte alls hur jag hade gjort, men våldtäkt är nog en ganska vanlig anledning till adoption. Jag känner verkligen med dig och tror att du har det jättejobbigt:(
    Det är en sak som jag har tänkt på en del, många tycker att det är ok att adoptera barn från andra länder men om det är en svensk kvinna som vill adoptera bort sitt barn uppfattas det lite annorlunda. Men orsaken till adoptionen kan vara den samma i Sydafrika som i Sverige. 
    Jag har inget råd alls att de dig men vill ge dig en stor kram! 
    Tack för kramen. Uppskattas, trots det bara är över nätet....

    Tror sambon är rädd för frågor som kan komma efter en adoption + att han känner sig usel som lämnar bort ett barn som är oskyldigt. Sen ta barnen ifrån varandra, är trots allt halvsyskon. Men mitt mamma-hjärta blöder :'( .. Önskar inget detta.. och gråter för allas skull... Min egen, sambons , min första dotter och min andra dotter som kommit till på ett så hemskt sätt...
  • Anonym (?)
    Anonym (Duger DU) skrev 2013-04-26 17:46:26 följande:
    Tack för kramen. Uppskattas, trots det bara är över nätet....

    Tror sambon är rädd för frågor som kan komma efter en adoption + att han känner sig usel som lämnar bort ett barn som är oskyldigt. Sen ta barnen ifrån varandra, är trots allt halvsyskon. Men mitt mamma-hjärta blöder :'( .. Önskar inget detta.. och gråter för allas skull... Min egen, sambons , min första dotter och min andra dotter som kommit till på ett så hemskt sätt...
    Vill sambon behålla barnet ? 
  • Anonym (Duger DU)
    Anonym (?) skrev 2013-04-26 17:54:59 följande:
    Vill sambon behålla barnet ? 
    Han vill...Men jag tvekar på om jag verkligen vill det.Blir som en daglig påminnelse .... Har många gånger tänkt på om hens "bio-pappa" hade velat ha barnet.. ibland känner jag lite så..Att du hade jag kunnat "skicka" av hen till honom så kan han få leva hela sitt liv med vetskapen om att han förstört mitt..

    Fast frågan är om en man som fått till ett barn genom detta sätt har rätt till sitt barn? Det finns ju tyävr inga bevis på våldtäkt eftersom jah aldrig anmälde händelsen eller nått...kändes så onödigt för det fanns ju liksom inget att ge polisen...Men dom hade kanske rått mig till dagen efter piller eller liknande.. Kommer också för evigt att avsky mig själv så himla mycket för att jag själv inte tänkte på det.........
  • Anonym (Duger DU)
    Mirali skrev 2013-04-27 18:54:52 följande:
    Du tycker ditt barn förtjänar att växa upp med en våldtäktsman?

    Mirali skrev 2013-04-27 18:54:52 följande:
    Du tycker ditt barn förtjänar att växa upp med en våldtäktsman?

    Nej självklart inte ! Men jag personligen känner mig medskyldig som "skapa" barnet tillsammans med honom . Mitt fel att det lilla barnet kanske hamnar för adoption. Känner mig som en brottsling ...
Svar på tråden Privat Adoption-Sverige.Finns ni där ute ?