Lilla lilla Mio...

Jag beklagar verkligen :(

Vad hände?

Jag är så ledsen... Finner inga ord? Du behöver inte svara, men vad hände? *styrkekram*

Jag beklagar! Styrkekramar! <3

Fy vad hemskt! Jag beklagar sorgen.

Jag beklagar verkligen. Önskar jag kunde göra något.

Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle må om ett av mina barn gick bort. Det gör ont i hjärtat bara man tänker på det, ingen förälder ska behöva överleva sina barn.

Sörj, men glöm inte bort att leva.

Styrkekramar till dig och din familj!

Mio föddes med en muskelsjukdom, vi låg på sjukhus med honom hela hans första år och kom hem dagen efter hans 1-årsdag. Mio hade inga goda förutsättningar för sin första tid i livet, men vi gav aldrig upp... Mio fick ha en andningsmaskin sitt första år, dygnet runt...men sen helt plötsligt kunde han vara utan den och vi kunde börja lev ett mer "normalt" liv. Han var helt underbar och var som vilken liten kille som helst, han fick en liten rullstol som han tog sig fram i som om han inte gjort något annat. 

Han var svag i kroppen, men blev allt starkare och starkare, hade inte alls så mycket förkylningar som friska barn utan klarade sig ganska bra förutom några få lunginflammationer. Han hade sedan han var bebis fått vaccinationer för RS-virus, från okt-maj, men i år sa vår läkare att hon tyckte han var för stor för nu och skulle klara sig ändå???!!

Förra måndagen blev Mio förkyld och vi trodde att det var som vanligt, han fick antibiotika, men blev allt sämre...till slut fick han flygas till sthlm från Visby, det var fullt på ALB så vi hamnade på intensiven på Huddinge där han blev intuberad och nersövd. Lungorna blev bättre och han svarade på antibotikan som han fick flera olika sorter samt massa andra mediciner. Men syresättningen blev bara sämre och sämre... 
Flera dagar efter att vi varit där fick vi svar på proverna som visade positivt för RS)= Dom gjorde allt dom kunde, men inget hjälpte...tidigt på onsdagens morgon kom dom och väckte oss och sa att Mio var väldigt sjuk.. det var på Mios födelsedag. Kl 10.00 slutade Mios hjärta att slå <3 

Båda våra barn är provrörsbarn, Mio har en storasyster som heter Molly och är 8 år. Av dom ägg vi plockade ut, konstigt nog oxå på huddninge, 2004, hade vi fyra st embryon kvar i frysen...i februari i år fick vi veta att dom av misstag kastat våra nedfrysta embryon...

Vet inte hur man klarar av att gå vidare, någon som kan hjälpa mig? Kramar Lotta 

Tårarna slutar inte rinna... Tänker på den oerhörda sorg ni måste gå igenom.. Det är så orättvist..

beklagar verkligen din sorg,känner med dig..var inte så länge sen ja förlora min tjej snart 12 v sen 14 v för tidigt :( ja förstår att allt känns hopplöst,förstår att du mår dåligt.de e ju ert barn.Mår fortfarande dåligt fattar fortfarande inte att de e sant.osv.tyvärr kan ja nt säga att allt kommer bli bra,för de har de nt gjort för mej.det gör lika ont idag som den 5/2-2013 ibland till o med värre..men snälla var stark för dej själv,var stark för din mio det hade han velat,de får ja själv intala mej för att ens kunna andas..lev för din man lev för din dotter..le för den tiden du fick med din mio..Jag fick 26 v i magen o träffa bara min flicka i 10 min när hon var borta,försöker verkligen uppskatta dessa 26 v dessa 10 min som min dotter fanns på denna jord inte i :( en jätte stor kram från en annan ängla mamma