Ni andra som är kristna, vad tycker ni om ateister?

Jag går i stort sett aldrig i kyrkan, ändå tror jag på gud. Mitt påstående när någon ifrågasätter eller småflinar åt min enfald är, vad gör du när tillvaron rämnar, när t ex någon nära är dödssjuk. Har ännu inte hört någon som inte bett till gud eller "liknande" . Så långt där inom oss har nog alla en tro på högre makter.

när tillvaron rämnar hoppas jag att jag inte blir handlingsförlamad och börjar be istället för att vidta åtgärder för att förbättra situationen

I många fall måste ni ändå vara medvetna om att de som dött förmodligen inte var kristna i smyg och vara av uppfattningen att de straffas av er gud för sin otrohet, får inte det dig att ifrågasätta Guds "godhet"?

Är det skillnad på att "ha egenskapen rättvis" och att vara rättvis?? 

om du hade varit ateist skulle du veta att det inte finns någon himmel eller något helvete, du skulle kunna vila tryggt i förvissningen om att dina avlidna kära inte lider eller straffas på något sätt.

Men anta att kristendomen är sann: hur skulle du kunna leva i fullständig lycka i himlen när du själv kommer dit när du vet att många av dina nära och kära är i helvetet?
Slutar man på bry sig om att människor plågas någon annanstans när man anländer till himlen?  

när tillvaron rämnar hoppas jag att jag inte blir handlingsförlamad och börjar be istället för att vidta åtgärder för att förbättra situationen

Känner många mycket trevliga ateister. Om jag nu ska vara lite "fördomsfull" vilket jag försöker att inte vara...så tycker jag dock att många ateister är något mer själviska än kristna.

Finns inte mycket du personligen kan göra i vissa situationer. Någon svåra sjukdom är en sådan

Nej, snarare tvärtom.  Jag förtröstar på Guds godhet och rättvisa.  Jag förstår inte allt idag, men kanske kommer jag att förstå mer så småningom i framtiden.  

I grunden så är det samma sak - men då det kommer till Gud så är han oföränderlig.  Han inte bara har egenskapen rättvis - utan han är rättvis.  Liksom han är god osv.   

Jag vilar i att jag gör/gjorde vad jag kan/kunde för att påverka min omgivning.
Hon och och andra gör/gjorde sina val.

Jag går i stort sett aldrig i kyrkan, ändå tror jag på gud. Mitt påstående när någon ifrågasätter eller småflinar åt min enfald är, vad gör du när tillvaron rämnar, när t ex någon nära är dödssjuk. Har ännu inte hört någon som inte bett till gud eller "liknande" . Så långt där inom oss har nog alla en tro på högre makter.