Att komma över omöjlig kärlek

Jo, det går nog att reparera med frun även om allt är rejält skadat. Vi går i terapi sedan lång tid tillbaka och det ger faktiskt väldigt mycket. Nu kommer jag bli påhoppad igen av moraltanterna, men det är så mycket som jag saknar med älskarinnan som jag aldrig kommer uppleva med min fru även om hon har hundra andra bra egenskaper. Min fru vill aldrig ligga nära mig i sängen. I soffan går det bra men så fort vi hamnar i sängen så vänder hon ryggen till eller bara ligger helt stel på sin sida. Så har det alltid varit och hon har inte alls samma behov av sexuell kontakt. Efter otroheten blev sexet bättre en period och vi låg med varandra nästan en gång i veckan vilket är rekordmycket mot normalt tillstånd. Jag har mycket större behov av det än henne och det gör mig frustrerad att alltid bli avvisad och inte känna sig attraktiv. Nu har det vänt tillbaka igen och man får vara nöjd med en gång i månaden om man har tur. Älskarinnan var däremot härligt porrig och drog alltid sexuella anspelningar. Hon levde för sex på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Jag saknar den biten så jävla mycket. Men det var inte bara sexbiten utan vi kunde prata på ett sätt som jag heller inte kan med frun. Fast efter uppbrottet och lång tid av kämpande med att försöka återfå lite förtroende från min fru så har det blivit mycket bättre på flera fronter. Men jag tror jag håller på att bli knasig av hennes låga sexlust och tro mig jag har provat allt enligt en massa andra trådar här på forumet. Hon har inte helt enkelt alls samma lust och behov som jag och det är väl samma problem som TS har. Hon klarar sig bra utan sex säger hon periodvis Jag sitter inte ensam i den båten verkar det som med det känns som ett olösligt problem och det ända som kan lösa det är att bryta upp familjen och försöka hitta en ny. 

Jag tror på att man har en större chans att ta sig igenom den jobbiga perioden om man förstår varför man reagerar och tänker på det sätt man gör. Då kan man även hitta metoder att lindra och kanske även få stopp på de jobbiga tankarna och känslorna. Typ det som KBT bygger på. Jag kan förstå att man vill snabbspola fram förbi det jobbiga man befinner sig i. Man får höra att det går över eller blir lite lättare efter en tid, men det hjälper inte så mycket när man är mitt uppe i det. Kanske önskar man att man kunde lägga sig och sova et par månader och när man vaknar så känns det lite lättare. Det går självklart inte utan det hela är en process som man msåte gå igenom precis som du skriver.

Trots att det är oerhört jobbigt så finns det något positivt i det hela och det är att man under denna resa utvecklas, lär sig och växer som människa. Och denna resa kommer att vara en berg-och-dalbana av bättre och sämre dagar.   

Om du menar mig och min story så... nja.. visst hade jag tyckt det hade varit bra att få reda på allt och fått en bra closure , och visst gjorde alla lögner och frånvaron av ett erkännande , ånger etc att min process förlängdes , men det var som sagt ett tag sen och ligger i det förflutna ... å andra sidan så tror jag att jag har en ganska bra bild av vad som hände och varför hon gjorde som hon gjorde , hur hon är som person (jag levde trotts allt med henne i 10 år) , och även varför jag reagerade som jag gjorde , man lär sig väldigt mycket om både sig själv och mänsklig natur av såna kriser... men jag tror att det är ett ganska välkänt fakum att det ÄR viktig att ALLA korten kommer upp på bordet , av flera skäl , bla de som jag redan nämnt plus några till , jag tror fördelarna överväger nackdelarna. Jag tror rak och öppen kommunikation är nykeln till att lösa problem och ett bra förhållande. Man kan alltid hitta ursäkter och "anledningar" till att mörka och ljuga som tex att man "skonar" sin partner men jag tror det mest handlar om att "skona" sig själv från kosekvenserna av sina handlingar , lite damage management så att säga.. jag har full förståelse för att det är väldigt lockande att tänka / göra så i den situationen MEN jag tror som sagt det gör mer skada än nytta.

Dessutom var drar man gränsen på HUR mycket man ska mörka ?
Vem avgör hur viktig vissa fakta är eller inte är ?
Vem säger att fakta som TS tycker är "onödiga" inte är väldigt viktiga för hennes man ?
 Vem säger att en vit lögn inte leder till en hel drös med lögner för att täcka upp för den första lögnen och hur kommer det påverka deras process ? 
Vad händer om lögnerna komer fram senare ?

Som sagt , finns många nackdelar med att ljuga....   

För att det inte skall tolkas fel: Nej, jag föredrar öppenhet och sanningen även fast den kan göra ont.

Ja, det finns väl ofta en anledning till att man faller för någon annan än sin partner. Ett behov som man (kanske ovetandes) inte fått uppfyllt. Och så träffar man någon som erbjuder just det som man saknat, eller kanske öppnar upp andra dimensioner i en relation som man inte tidigare vetat om att man ville ha/behövde.

Så var det för mig. Min fd älskare väckte något inom mig som varit dött länge. Det är ju sorgligt så här i efterhand att min exman inte kunde väcka det i mig. Då hade kanske utgången blivit en annan. Krisen som följde efter uppbrottet tvingade mig att se mig själv ordentligt i spegeln och fundera över vad jag behövde i en relation för att må bra och vara lycklig. Jag kom fram till att det jag behövde kunde inte min exman ge mig och det var en av anledningarna till att vi separerade.

Idag vet jag vad som är viktigt för mig. Jag vet vad jag vill ha i en kärleksrelation, och jag vet vad jag inte kompromissar om. Jag har helt enkelt växt och fått djupare insikter om mig själv och om relationer. Så intet ont som inte för något gott med sig.

Du saknar en hel del av det du delade med din fd älskarinna. Det du måste göra är ju att bestämma dig för om detta är så viktigt att du faktiskt är beredd att lämna för att kunna hitta det med någon annan. Eller om relationen till hustrun och familjen är viktigare. Väljer du det senare, så måste du försöka släppa det som du förlorat. Det håller inte att hela tiden gå och längta efter det som var. Lev här och nu, och se framåt.     

Ja, jag håller med dig helt och hållet. Man måste få sörja klart och älta. Men sen, när man kommit en bit på vägen får man se upp så att man inte fastnar i drömmar/längtan efter det som varit. Det är lätt att romantisera den omöjliga kärleken och då håller man kvar tankar och känslor som borde få ebba ut.

Min fd älskare har gjort just så. Det verkar som om han har ett behov av att ha ljusa minnen från "vår tid". Han har hört av sig flera gånger, men jag har varit spiktydlig med att jag inte vill och inte har något intresse av en kontakt, ens som vänner. 

Eller inse att det inte endast är en elr några saker som är viktiga, utan helheten. Hos en älskare behöver man ej, och får ej, se helheten. Hur i hela fridens namn det skulle se ut i the real life vet man ju ej. Antagligen skulle min man vara en fantastisk hemlig älskare för då slapp han vardagen och man slapp dela hans djävla skitgrejor som man stör sig på.

En enkel fråga. Varför var du så seg att lämna?

Vilken bra inställning du har och det är nog det jag behöver just nu d.v.s en knuff framåt. Det var ganska lång tid sedan uppbrottet med älskarinnan, men jag har väl inte kommit över henne ännu helt enkelt. Jag börjar också inse att jag aldrig kommer få en riktig kärleksrelation med frun. Däremot har jag och frun mycket annat som är bra, men det är nog mer som en riktigt bra vän. Jag kommer aldrig kunna känna att hon ger mig den kärlek och omtänksamhet som jag egentligen behöver innerst inne. Hon är alldeles för upptagen av sig själv så att säga för att kunna ge till mig. Jag känner alltid att det är jag som ger och ger och trånar efter hennes riktiga uppmärksamhet och naturligtvis att känna att jag tänder henne på riktigt. Känns ofta bara som hon har mig för praktiska skäl och någon hon kan lasta av alla sina laster på. Man kan verkligen undra varför jag inte lämnat för länge sedan, men det var någon som skev att det blir som en misshandelsrelation. Den som blir misshandlar klarar inte att bryta sig loss. När hon känslomässigt trubbar av mig på det sätt hon gör så gör hon det nästa omöjligt för mig att lämna henne. Misshandlaren har sina goda stunder som gör att den misshandlade stannar kvar. Nu pratar jag inte om fysisk misshandel utan psykisk misshandel. För den som inte vet vad detta handlar om så finns det en bra sida där man kan läsa mer: http://www.varningstecken.n.nu/ 
Har upptäckt att en stor anledning att jag stannar är att jag vill sköta om henne och se till att hon har det så bra som hon kan. Min närmaste omgivning är ganska förvånade att jag orkar, men det gör man ju inte egentligen. Otroheten var väl ett levande bevis på att man inte orkar och när otroheten kom fram så ökade misshandeln för att nu ha klingat av igen, men den finns där så den får jag leva med om jag väljer att kämpa på. Man vill ha mer av de bra sidorna med frun men inser också att man aldrig kommer komma dit. Jag håller med om fullständigt att det inte är läge för att hänga läpp över älskarinnan men hon lämnade en stor tomhet efter sig och det är väl det jag försöker visa här. Håller tummarna för min fd älskarinna att hon hittar kärleken igen och det är jag säker på att hon gör. Hon visade mig tydligt att det är en kärleksrelation som jag behöver och vill leva i.

Tror inte du ska gör misstaget att försöka göra dig själv till ett offer eller martyr , även om det är väldigt vanligt att människor i din situation gör så för att döva sitt samvete / ånger för konsekvenserna som blev av sitt misstag. 

Din jämförelse med misshandel haltar , en kvinnormisshandlare misshandlar inte bara henne fysiskt utan även psykiskt , dessa personer är oftast oxå väldigt manipulativa och den psykiska misshandeln har som syfte att bryta ner kvinnans motståndskraft och självkänsla  , få henne att tro att hon inte är värd något ,att hon aldrig kommer hitta någon annan som älskar henne så att hon står ut med allt skit han gör.

Det du snackar om har inget med misshandel att göra , det är helt enkelt ett relationsproblem som DU tyvärr valde att hantera på helt fel sätt (kalla det ett mänskligt misstag) , du ville äta kakan och ha den kvar det gick inte och ditt misstag fick större konsekvenser än vad du anat , därför står du nu där du står , relationsproblemen som ledde dit står ni båda (du och din fru) som ansvariga för , din otrohet , dvs den "lösning" du valde på problemen står endas DU som ansvarig för och ingen annan.