Adoption inom Sverige, hur vanligt är det?

Det är väl extremt ovanligt. Sker adoption pga dödsfall tex brukar det väl ske "inom släkten". Annars brukar väl Sverige prata så himla mycket om barns rätt till de biologiska föräldrarna (oavsett övergrepp/missbruk, se barnen vars pappa dödat deras mamma)

Oxh det blir "bara" familje/fosterhem. Även om det blir år efter år.

De där man läser om som vill adoptera bort sin graviditet tolkar jag som att de flesta aldrig fullföljs utan mest är prat.

Det förekommer bara några enstaka gånger per år att barn adopteras till för föräldrar o barn främmande personer, liknande internationell adoption. Det finns ingen kö i Sevrige utan Socialtjänsten väljer liksom ut en familj som de frågar om de skulle vilja adoptera i sverige när det finns ett barn som för hela livet behöver en nu familj men det är allt för sällsynt!

Det har skett ca 15-20 nationella adoptioner under de senaste 10-20 åren. Men så förra året gjorde statistiken ett skutt och 30 barn lämnades för adoption i Sverige. Det finns ingen kö utan man (soc) väljer familj i gruppen utredda som uppfyller vårdnadshavarens kravspec. Barn aom lämnas för adoption har inget att göra med omhändertagna spädbarn ... det är tv å helt olika grupper!
Och ja, man behöver ett särskilt medgivandebeslut i samband med placeringen bla skall man stå ut med att ha den biologiska släkten i samma land och att vårdnadshavaren kan återkalla adoptionssamtycket (= man måste lämna barnet åter) tills adoptionen vunnit laga kraft vilket enligt en undersökning tar i genomsnitt 7 månader ...

Vi hade ett par på vår "hämta barn kurs" som hade sina handlingar i ett land och väntade bb som fick adoptera ett svenskt barn endast 10 veckor gammal. De hade blivit tillfrågade av soc eftersom de var utredda för internationell adoption och dessutom hade varit stödfamilj (eller något liknande) och därmed dessutom var kända på annat sätt för soc. Men som andra säger, vanligt är det inte och som vi förstod det är det inte ovanligt att soc vänder sig till familjer som just det här paret sim har "lite mer" än utredningen för internationell adoption.

Tack för alla svar !!!!!

Men det är väl socialnämnderna som är problemet? Lagen säger ju att adoption ska övervägas efter ett visst antal år i familjehem (två år el dyl), men så sker i princip aldrig. 

Jodå övervägandet efter 3(!) måste göras enligt lag och Socialstyrelsen (tillsynsmyndigheten) ligger på kommunerna om det. Problemet är att familjehemmen vill inte adoptera om det sker på bekostnad av relationen med en biologisk familj (vårdnadshavare) som säger nej. De kan också vara rädda att förlora kontakten med ett bra stöd i den placerande kommunen.

Det är inte adoption som skall övervägas utanvårdnadsöverflyttning. Något helt annat. I Sverige är föräldrarätten stark och du kan vara en skitförälder som inte ens känner barnet men ingen kan adoptera bort ditt barn iaf. Och motsätter sig bio kan till och med vårdnadsöverflytt vara svårt. Så vissa barn lever i limbo hela uppväxten.

Aftonbladet har ju haft en serie i våras (?) om detta med pappor som dödat barnens mamma, vissa dömda till livstids fängelse som fortfarande får ha kvar vårdnaden och därmed kan förhindra adoption. Men det sjuka i det är en helt annan diskussion, men jag tycker att hanteringen av även de mest sällsynta fallen (helt galna ur barnperpektiv) visar att det krävs orimliga krav, om ens några för att tvinga någon till adoption.

De som "inte vill ha" sina barn får nog oftast hjälp av foster/familjehem i Sverige så den "riktiga föräldern" finns kvar.

Nej den som vill lämna sitt barn för adoption i Sverige får självklart göra det. Om det ansöks om annan typ av hjälp exv familjehem så är det det som utreds, inte adoption!